Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
himmelska fridens torg

Bakgrund Kina: 20 år efter massakern

Publicerat onsdag 3 juni 2009 kl 15.53
1 av 2
2 av 2

Maktkamp inom Kommunistpartiet ledde till att århundradets mest omfattande folkliga protester i Kina slogs ned så brutalt som de gjorde. Tillslaget var effektivt, sedan dess har inga demonstrationer kommit i närheten av storleken då.

" Soldaterna är splittrade, Kommunistpartiet plågas av inre strider, Pekings centrum är ärrat av det militära förtryckets eld och skotthål. Denna vecka blickade Kina ned i den avgrund som består av kupper, motkupper och inbördeskrig".

Så skrev brittiska tidningen the Economist sex dagar efter det blodbad som i efterhand kom att kallas Massakern på Himmelska fridens torg men som enligt många bedömare snarare skedde på flera håll samtidigt runt om i Peking.

Veckorna före militärens tillslag hade Peking sett de mest omfattande folkliga protesterna i mannaminne. Reformpolitikern Hu Yaobangs död - hjärtattack under ett möte med politbyrån - blev den tändande gnistan för enorma protester. Mer än en miljon människor samlades på gatorna i Peking för att protestera mot korruptionen och för den demokratiseringsprocess som Hu Yaobang ansågs ha stått för. Studenterna påbörjade ockupationen av Himmelska fridens torg i slutet av april 1989.

Parallellt med gatuprotesterna pågick en hård maktkamp inom Kommunistpartiet. Zhao Ziyang som efterträtt Hu Yaobang på posten som generalsekreterare för partiet hade utpekats som Deng Xiaopings troliga efterträdare.

Han förespråkade ekonomiska reformer som privatiseringar och ådrog sig därför kritik från en annan mer konservativ falang inom partiet. När Zhao valde att allt mer närma sig demonstranterna blev det ännu viktigare för hans motståndare inom Kommunistpartiet att både Zhao och demonstrationerna måste bort.

I mitten av maj är den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov på statsbesök i Peking och Deng Xiaoping generas gång på gång av att det officiella programmet måste läggas om på grund av de folkliga protesterna.

Den 20 maj införs undantagstillstånd men den militära insats som ska övervaka ordningen stoppas av Pekingbor som går man ur huse för att se till att fordonen inte kommer fram. Hundratusentals människor demonstrerar i centrum. Många är organiserade i grupper som representerar deras arbetsplatser. Till och med kinesiska UD har en grupp med i demonstrationståget.

I början av juni har demonstrationerna mattats av lite. Militären har tagit sig in i centrum men har ännu inte gått till attack. Att blodbadet inträffar just natten mellan den 3 och 4 juni beror troligtvis på en polisbil då råkar köra ihjäl tre personer av misstag.

Ryktet säger att det inte var någon olycka och människor strömmar åter ut på gatorna för att protestera. Några går till attack mot soldater och därmed får militären anledning att slå till. Enligt order om att slå ned upproret till varje pris kör man in med stridsvagnar och skjuter rakt in i folkmassorna.

Det finns inga officiella siffror över antalet dödade men människorättsorganisationer och journalister som var på plats talar om hundratals, kanske tusentals. Amerikanska underrättelseorganisationen CIA uppger mellan 400 och 800 dödade medan kinesiska Röda korset säger 2 600. Ytterligare tusentals skadades och fängslades.

I dag sitter fortfarande ett antal av de personer som greps i fängelse. Hur många är oklart, siffran varierar mellan olika människorättsorganisationer mellan 20 och 200. Och för dem som greps men släppts sedan dess har livet varit svårt.

Fem av dessa före detta fångar skrev nyligen ett öppet brev till president Hu Jintao där de kräver ett slut på repressalierna, på grund av att de en gång dömts för delaktighet i protesterna 1989 kan de fortfarande inte få jobb, har ingen pension och ingen försäkring. En av författarna till uppropet, Wu Gaoxing, greps nyligen och hans dator beslagtogs.

Enligt den kommunistiska historieskrivningen i Kina var protesterna och dödandet på och runt Himmelska fridens torg ett försök till kontrarevolution. För en del kineser räcker den förklaringen. Den ekonomiska revolution som Kina genomgått på senare år anses då som bevis nog för att ledningen fattat riktiga beslut och styrt landet mot framgång.

Om den kinesiska ledningen för 20 år sedan såg risken för sönderfall i vitögat så har man sedan dess försökt skapa bilden av det harmoniska samhället. Och inga protester har heller sedan de på Himmelska fridens torg varit så omfattande. Men myndigheterna tar inga risker.

Det är förbjudet att tala om protesterna vid Himmelska fridens torg som något annat än ett misslyckat försök till kontrarevolution och inför 20-årsdagen har censuren ökat på internet.

Den som i dag försöker gå in på Twitter, Flickr, Hotmail eller Microsofts live.com får upp felmeddelanden och redan för flera veckor sedan stängdes Youtube ned och inslag på BBC World News som handlade om händelserna vid Himmelska fridens torg ersattes med svart ruta.

Den kinesiska censuren är standardmässigt omfattande men har helt klart skärpts inför årsdagen.

Men minnet av massakern lever kvar inte minst genom bilden av den ensamme mannen som med sin egen kropp försöker stoppa en hel kolonn av stridsvagnar.

Kajsa Boglind
kajsa.boglind@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".