Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Demokratihopp i kurdiska Irak

Publicerat fredag 24 juli 2009 kl 12.01
1 av 3
Talabani och Barzani var tidigare bittra fiender men relationen har förbättrats avsevärt. Foto: Khalid Mohammed/Scanpix.
En soldat visar att han förtidsröstat.
2 av 3
En soldat visar att han förtidsröstat.
De kurdiska väpnade styrkorna, kallade peshmerga, uppgår till flera hundratusen man. Arkivfoto: Brennan Linsley/Scanpix.
3 av 3
De kurdiska väpnade styrkorna, kallade peshmerga, uppgår till flera hundratusen man. Arkivfoto: Brennan Linsley/Scanpix.

Demokratin fortsätter sin frammarsch i Irak, denna gång i de nordliga kurdiska provinserna. Valet den 25 juli inbegriper dessutom för första gången ett starkt alternativ till den styrande Kurdistanlistan och valkampanjen har varit ovanligt livlig. De kurdiskdominerande provinserna har dock alltmer kommit att ses som ett eventuellt problem i Irak och ett antal hotfulla och oroväckande moln tornar upp sig vid horisonten för detta historiskt hårt omstridda område.

Valet i kurdiska Irak den 25 juli innefattar de tre självstyrande kurdiska provinserna Arbil, Dohuk och Sulaimaniyah. Kurderna i Irak hävdar däremot att det röstberättigade området borde vara betydligt större och även innefatta bland annat de tre provinserna Diyala, Nineveh och Salaheddin, samt staden Kirkuk. I dagsläget är så dock inte fallet.

Sammantaget är 2,5 miljoner av Iraks bedömt 4 till 5 miljoner kurder denna gång röstberättigade att välja ledamöter till parlamentets 111 platser, i det tredje valet sedan parlamentet bildades och självstyret infördes 1992. I parlamentet är elva platser reserverade för etniska minoriteter; fem platser var åt turkmener och assyrier och en plats åt armenierna. Dessutom måste minst 30 platser vigas åt kvinnor.

Nytt för detta val är även att kurdiska Iraks president ska väljas i ett direkt val av folket; tidigare har presidenten utsetts av parlamentet.

Det är 24 olika politiska partier och listor som deltar i valet men upptrappningen inför valdagen har dominerats av kampen mellan framförallt två politiska block. På ena sidan står Kurdistanlistan, bestående av partierna KDP (Kurdistan Democratic Party) och PUK (Patriotic Union of Kurdistan) och på den andra står det nybildade partiet Gorran, vilket betyder ”Förändring”.

Det förra kurdiska valet 2005 vanns i en jordskredsseger av Kurdistanlistan med ungefär 89 procent av rösterna, vilket gav alliansen 104 av parlamentets totalt 111 platser. Kurdistanlistan leds av KDP:s ledare, tillika kurdiska Iraks nuvarande president, Massoud Barzani, son till Mustafa Barzani som grundade KDP. Det andra partiet, PUK, bildades ursprungligen som en utbrytargrupp ur, och vänsteralternativ till, KDP. Grundaren var Iraks nuvarande president, Jalal Talabani, som fortfarande även leder PUK.

Tidigare var Talabani och Barzani således bittra politiska fiender och kampen mellan KDP och PUK var stundom mycket blodig. Relationen mellan partierna förbättrades dock kraftigt och utvecklades till att inför valet 2005 forma en politisk allians vilken idag helt dominerar kurdisk politik.

Det främsta utmanarpartiet till KDP/PUK i valet, Gorran, bildades av Nusherwan Mustafa 2006. Mustafa var tidigare andreman i PUK och var med och grundade partiet tillsammans med Talabani, men bröt sig ur och bildade Gorran, framförallt på grund av vad han menade var en utbredd korruption inom KDP/PUK.

 Politiskt sett är skillnaden mellan Kurdistanlistan och Gorran däremot inte särskilt stor. Kurdistanlistan innehåller, på grund av sammanslagningen av det högerinriktade KDP och det vänsterinriktade PUK, ett relativt brett spektrum av politiska åsikter. Gorrans ledare säger sig främst vilja arbeta mot korruption och vad de betraktar som en förhärskande svågerpolitik förd av Barzani och Talabani – anklagelser vilka är utbredda bland befolkningen i de kurdiska provinserna. I takt med att övriga Irak byggts upp och stabiliserats har den positiva bilden av de kurdiska provinserna alltmer kommit att naggas i kanten, främst på grund av just korruptionen.

Det kurdiska självstyret har dock genomgående betraktats som ett ideal för övriga Irak att ta efter; området har varit relativt förskonat från självmordsbombare och det sekteristiska våld som plågat resten av Irak sedan 2003. Den politiska stabilitet och säkerhet som kurdiska Irak åtnjutit har fått det att framstå som Lönneberga jämfört med resten av landet.

Det är framför allt denna stabilitet som Kurdistanlistan menar att den är förtjänt av att ha skapat och upprätthållit och som den hävdar är huvudanledningen till att den, och president Barzani, borde få förnyat mandat att leda de irakiska kurderna. Detta stabilitetsargument står givetvis i skarp kontrast till den konfliktrisk som kraven på ökad självständighet innebär. Men dessa krav ställs inte enbart av KDP/PUK utan av i stort sett samtliga kurdiska politiska aktörer.

De kurdiska områdena är en genom seklerna mycket omstridd region och kurderna betraktas i dag som den största folkgruppen i världen utan ett eget land – det beräknas att det globalt finns cirka 30-40 miljoner kurder. Det som av kurderna betraktas som Kurdistan är ett område som  sträcker sig in i sydöstra Turkiet, norra Irak, nordöstra Iran och tillika delar av Syrien. Dessa länders olika centralregeringar må många gånger ligga i konflikt – stundom väpnad sådan – med varandra, men de förenas i sitt undertryckande av kurdisk självständighet. Exempelvis har i Turkiet PKK sedan 1984 fört en väpnad kamp för ett fritt Kurdistan och rörelsen är stämplad som en terroristorganisation av Turkiet, EU och även USA.

USA:s inställning till kurderna är, delvis på grund av detta faktum, komplex. Att USA terroriststämplat PKK har förmodligen främst sin grund i att Turkiet, tillsammans med Israel, är USA:s viktigaste allierade i Mellanöstern och tillika Nato-medlem. USA är således tvingat till en balansgång rörande sina relationer till kurderna, som de har stöttat aktivt i Irak ända sedan Gulfkriget 1991. Bland annat införde USA efter krigsslutet flygförbudszoner i norra och södra Irak för att skydda minoriteterna där från Saddam Husseins regim.

USA står även inför en svår balansgång i den stadigt förvärrande relationen mellan de kurdiska provinserna i norra Irak och Iraks centralregering. Skulle konflikten fördjupas är det givetvis avgörande för parterna hur USA ställer sig.

Valet i kurdiska Irak kommer samtidigt som FN uppmanar kurderna att inte trycka på för en folkomröstning rörande om staden Kirkuk och angränsande områden ska anslutas till det kurdiska självstyret eller inte. Kurderna, med den kurdiske presidenten Barzani i spetsen, hade ursprungligen planerat att en sådan folkomröstning skulle hållas i anslutning till valet den 25 juli. Detta förslag stoppades dock av Iraks centrala valkommission. Kurderna betraktar Kirkuk, som även har en stor arabisk och turkmensk befolkning, som sin uråldriga huvudstad.

Tvisten om Kirkuk handlar inte enbart om nationalism och traditioner. En minst lika stor roll, om inte större, spelar intäkterna från oljetillgångarna. Kirkuk är en synnerligen oljerik region och hyser cirka 13 procent av Iraks totala oljetillgångar. Det kurdiska självstyret började tillika tidigare i år att exportera olja från de tre provinser som det har kontroll över. Detta kritiserades omgående av Iraks centralregering, som menar att kurderna inte kan skriva några oljekontrakt utan Bagdads godkännande.

Relationen mellan kurderna i norr och centralregeringen i Bagdad blir vidare knappast mindre intrikat av det faktum att Iraks president, Jalal Talabani, är kurd och tillika ledare för den ena pelaren i Kurdistanlistan, PUK. Detta har dock inte någon nämnvärd betydelse för den irakiska centralregeringens hållning, eftersom den egentliga makten ligger hos det irakiska parlamentet och premiärminister Nuri Kamel al-Maliki.

Anspråkskonflikten över Kirkuk och de andra omtvistade nordliga irakiska provinserna är sekelgammal och kommer, oavsett utgången i valet den 25 juli, att bestå och fortsätta att utgöra ett problem för den irakiska återuppbyggnaden och statsbildandet. Synnerligen bekymmersamt bedöms läget kunna bli om en kurdisk folkomröstning om självstyre för ytterligare delar av norra Irak de facto genomförs.

Att Massoud Barzani har pressat på hårt för att få till stånd en dylik omröstning har enligt uppgift frustrerat ett stort antal FN-diplomater. FN menar att resultatet av en sådan åtgärd skulle kunna leda till ett regelrätt inbördeskrig och på nytt kasta Irak in i en våldsspiral, just som en lättnad i den blodiga konflikten mellan sunni- och shiamuslimer verkar vara på väg.

De kurdiska väpnade styrkorna, kallade peshmerga, som uppgår till flera hundratusen man, är härdade av många konflikter och tränade av USA. En sammandrabbning mellan kurdiska pashmergastyrkor och deras irakiska dito kommer följaktligen med all säkerhet att bli synnerligen blodig. Ur askan i elden för Irak alltså.

Valet den 25 juli kommer med största sannolikhet återigen att vinnas av alliansen mellan KDP/PUK i form av Kurdistanlistan. Likväl är det att betrakta som en stor framgång för den demokratiska processen i kurdiska Irak att det, denna gång, faktiskt fanns ett reellt alternativ för väljarna och att den politiska debatten faktiskt var just en sådan.

David Carlqvist
david.carlqvist@sr.se

Fakta om partierna i parlamentsvalet

Bland de ytterligare partierna och listorna som ställer upp i valet kan nämnas:

Democratic Union of Kurdistan, som framförallt propagerar bildandet av ett självständigt Stor-Kurdistan, innefattandes även alla kurdiska områden i de kringliggande länderna.

Kurdistan Constitutional Party, som är en del av Iraqi Constiutional Party och förespråkar närmare band till Bagdad.

Social Justice and Freedom List, består av vänsterorienterade partier vars främsta mål är att hålla kurdiska Irak sekulärt.

Islamic Movement of Kurdistan, en samling islamistiska partier med sitt främsta stöd kring staden Halabja, staden där cirka 5 000 kurder dog då Saddam Husseins regim anföll den med kemiska stridsmedel. Rörelsens huvudsakliga mål är införandet av sharialagar i kurdiska Irak.

Service and Reform List är en motsägelsefull koalition av två islamiska och två socialistiska partier som kom på andra plats under valet 2005, då de var i koalition med KDP/PUK och vann nio platser. Rörelsen misstänks ha band till det Muslimska brödraskapet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".