Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Bakgrund Japan: Ny politisk verklighet väntas

Publicerat måndag 31 augusti 2009 kl 16.04
1 av 3
Blivande premiärminister Yukio Hatoyama är en oprövad ledare. Foto: Shizuo Kambayashi/Scanpix
2 av 3
Taro Aso. Foto: Shizuo Kambayashi/Scanpix
3 av 3
Japan röstade för en förändring. Foto: Scanpix

En politisk jordbävning - så kallas den överlägsna seger i söndagens parlamentsval som Demokratiska Partiet tog hem i Japan, önationen som vet vad jordbävningar vill innebära. Demokratiska Partiet vann troligen minst 300 av totalt 480 platser i parlamentets underhus, resultatet är inte helt klart än, och japanerna vaknade på måndagen upp till en ny politisk verklighet där den tillträdande premiärministern heter Yukio Hatoyama och är en lika oprövad ledare som partiet självt.

Men namnet Hatoyama är inte alls okänt i Japan. Som de flesta andra politiker i Japan kommer Yukio Hatoyama från en politikerklan där hans farfar Ichiro Hatoyama var premiärminister, hans pappa utrikesminister och yngre bror justitieminister.

Yukio föddes 1947 och följde tidigt i sina äldre släktingars fotspår när han blev invald i parlamentet 29 år gammal, då som ledamot för det nu avgående, detroniserade, regeringspartiet LDP. I början av 90-talet hoppade han dock av och startade oppositionspartiet Demokratiska Partiet, DPJ.

Till skillnad från andra länder är de politiska klanerna i Japan inte ens bundna till en särskild partilojalitet - både LDP och DPJ är ett sammelsurium av män - de är oftast män - med samma efternamn och släkttavlor.

Men trots att nu tillträdande politikers namn och anletsdrag må vara bekanta för japanerna är det ändå ett krav på förändring som de tydligt gett uttryck för. Efter 54 år av nästan helt oavbrutet LDP-styre tvingas sittande premiärminister Taro Aso lämna över stafettpinnen för både premiärministerposten och partiledarskapet.

Orsakerna till att väljarna efter ett halvt sekel har fått nog av LDP spåras framför allt i finanskrisens obevekliga härjningar i ett Japan med mycket begränsade sociala och ekonomiska skyddsnät. Befolkningen står därför tämligen oskyddad när den globala krisen slår till mot deras exportberoende nation.

Demokratiska Partiet har lovat ekonomiska reformer i form av barnbidrag, höjning av minimilöner och översyn av det svajiga pensionssystemet som oförklarligt fått 50 miljoner japaners pensionsbesparingar att försvinna. Dessutom vill DPJ satsa på nya strategier för att bekämpa en, för Japan rekordhög, 6 procentig arbetslöshet och därtill fallande löner för de som har sitt arbete kvar.

Den traditionella nyliberala idétraditionen baserad på laissez faire och minimala statliga interventioner i det sociala och ekonomiska livet har lämnat många japaner utlämnade nu när ekonomin inte längre plågas av växtvärk, utan snarare krymper eller står still.

Barnbidrag ses också som en akut åtgärd då Japan som så många andra industrinationer har en åldrande befolkning där få familjer anser sig ha råd att skaffa fler än ett eller två barn. Detta demografiska framtidsscenario kan på sikt hota Japans ekonomiska under ännu mer än globala finanskriser som kommer och går, något som DPJ satt fingret på under valkampanjen. Men trots problemen som följer i krisens efterverkningar kan det i grunden rika och välutbildade Japan ändå sägas stå väl rustat efter de lärdomar som dragits av tidigare kriser.

Förändring har alltså varit ledordet i den politiska debatten ända sedan nyval utlystes av en pressad Taro Aso i juli. Aso fick kritik för sin oförmåga att kommunicera med både kolleger och väljare. Diverse oförsiktiga offentliga uttalanden ledde till att han en vecka förolämpade pensionärer och barnfamiljer, bara för att veckan därpå stöta sig med studenter och landsbygdsbor.

Den politiska diskursen om förändring har alltså i hög grad betytt "bort med det nuvarande, in med något annat", vilket spelat ett helt oprövat parti som DPJ i händerna.

Taro Asos rekordlåga popularitetssiffror och de hårda kraven på hans avgång har öppnat för nytänkande, men också skymt det faktum att det nya kanske inte är så nytt i realiteten. Vid en ideologisk genomlysning av partiprogrammen är det inte så mycket som skiljer.

Grunderna i den politik som gett Japan en särställning i Asien och bland världens ekonomier ser ut att överleva både parlamentsval och finansiell kris, även om vissa reformer kommer att genomföras. Där LDP satsade pengar på infrastruktur och stadsbyggnad väntas DPJ dra ner för att i stället prioritera en reformering av individuella och familjerelaterade bidragssystem och utbildningssektorn.

Men någon stor skillnad i hur mycket pengar som totalt kommer att spenderas i den offentliga sektorn är inte att vänta. Inte heller inom jämställdhetspolitiken som många kvinnoorganisationer anser är - i bästa fall - icke existerande väntas några större förändringar.

I utrikespolitiken har inga detaljerade utfästelser gjorts från DJP än så länge, men en viss distansering från den traditionellt nära partnern USA kan ändå spåras i Hatoyamas diskurs, som säger sig vilja minska avståndet till de asiatiska grannarna, särskilt Kina.

Detta hänger troligen samman med hans åsikt man borde omvärdera Japans pacifistiska hållning i säkerhets- och utrikesfrågor, som ända sedan andra världskriget gjort landet beroende av USA:s beskydd. Det samtidigt som Japan i praktiken deltagit (på senare år alltmer aktivt) med sjukvårdare och annan personal i exempelvis krigen i Afghanistan och Irak.

Rejäl förändring väntas dock på personplanet. Taro Asos kritiserade stil och manér att leda Japan var visserligen kritiserat, men nu hyser japanska ledarskribenter och analytiker oro för att tillträdande Yukio Hatoyama kommer att bli en för mjuk ledare.

"En portion mjukglass" (en favorit i Japan kallad Sofuokuriimu), som före detta premiärminister Yasuhiro Nakasone kallade honom nyligen. Det behövs en starkare och mer karismatisk ledare för att ta Japan ur krisen, menar han och andra analytiker. Hatoyama själv verkar dock inte ta alltför allvarligt på farhågorna utan har under hela valkampanjen predikat "kärlek och broderskap".

Men oavsett vilken förändring i politik och person som valet av Hatoyamas LPJ kommer att betyda så blir det en omvälvande förändring av sammansättningen i parlamentets underhus.

Antalet färska, oprövade politiker har aldrig varit fler och andelen kvinnliga parlamentsledamöter ökar också, från 8 till 11 procent av de 480 platserna. Och kanske kommer detta både underlätta och försvåra för Hatoyamas största utmaning, att minska byråkraternas makt i den japanska statsapparaten.

Uppgiften att hantera den så kallade "järn-triangeln" bestående av LDP, de stora industrimagnaterna och byråkratin, är inte enkel då lojalitetsbanden till det traditionellt sett statsbärande partiet i många fall är starka. Liksom i Sverige anser många statsvetare i Japan att byråkratin i stor utsträckning styr politikerna när det omvända är tänkt vara fallet.

Demokratiska Partiet kommer att tvingas se efter var man sätter fötterna i den ömtåliga balansgång som det innebär att, oerfarna som man är i maktens korridorer, vara beroende av byråkratin och samtidigt arbeta för att begränsa dess makt.

Lotten Collin
lotten.collin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".