Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

Tankar om det oändliga Sovjetunionen

Publicerat torsdag 7 maj 2009 kl 16.41
Foto: Scanpix

Knappa två timmars bilfärd från Armeniens huvudstad Jerevan ligger en räcka med byar utmed Sevansjöns stränder. Himlen och molnen speglar sig i den vidsträckta sjön medan nyponbuskar och aprikosträd växer längs vattnet. Sevan ligger inklämt mellan bergen på 2 000 meters höjd över havet och de kalla vårarna gör att det är långt kvar till turistsäsongen.

Det karga och ödsliga armeniska landskapet inger mig ofta en känsla av att världens ände ligger alldeles bakom knuten. Men så är det här också yttersta utkanten av någonting så storslaget att det för många måste ha tyckts oändligt. Det kallades Sovjetunionen.

Ryssland är än i dag ofattbart stort, omöjligt att omfatta för det mänskliga förståndet. Försök då att tänka på hur mycket större Sovjetunionen var.

Att huvudstaden, också för de som levde i sovjetrepubliken Armenien, under 70 år hette Moskva, känns nu nästan overkligt. Armenien gränsar i dag inte ens till Ryssland, men däremot till länder som Iran och Turkiet. Det här är kanske inte Mellanöstern, men det är heller inte självklart Europa.

En föraning av Orienten drar in söderifrån, över det steniga och kuperade landskapet. När vinden piskar Sevansjöns vågor in över de folktomma stränderna följs den av en fråga som förmodligen har många svar. Hur kunde Sovjetunionen hålla ihop så länge som det gjorde?

Bara den geografiska räckvidden måste ha skapat en centrifugalkraft inom det kommunistiska imperiet långt innan perestrojkan satte igång den riktiga upplösningen.

Här i den sydliga delen av södra Kaukasus blir bilden av den stora utopin extra tydlig. Utopin om att samla alla dessa folkgrupper och republiker under en fana.

Det fanns en tid då folk i Armenien visste hur det gick i ishockey-VM, eftersom det oslagbara sovjetiska landslaget också var deras. I dag är det få som överhuvudtaget bryr sig om det längre spelas VM i ishockey.

Armenien är som så många andra forna sovjetrepubliker upptaget med att bygga sin egen historia, gärna med medeltida grundstenar – eller helst ännu äldre.

Men efter att ha stått på stranden vid Sevan och funderat en stund på alla möjliga förklaringar till hur Sovjetunionen kunde klara sig genom en sådan stor del av 1900-talet, blåser ännu en fråga in med den kalla vinden. Har vi sett slutet på Sovjetunionens sönderfall?

Georgien har sina utbrytarrepubliker, i Ukraina drar de olika landsändarna åt olika håll och i Ryssland finns det delrepubliker som funderar på vad de skulle kunna vinna på att stå utanför federationen. I framtiden kanske vi inte kommer att betrakta Sovjetunionens fall som en händelse, utan som en epok.

Fredrik Wadström, Sevansjön
fredrik.wadstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".