Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Tuffa tider för Barack Obama

Publicerat torsdag 10 september 2009 kl 16.40
1 av 4
Foto: Alex Brandon/Scanpix.
Foto: Scanpix.
2 av 4
Foto: Scanpix.
Foto: Alex Brandon/Scanpix
3 av 4
Foto: Alex Brandon/Scanpix
Obama i talarstolen. Foto: Jason Reed/Scanpix.
4 av 4
Obama i talarstolen. Foto: Jason Reed/Scanpix.

Sommaren var nattsvart för USA:s demokrater och president Barack Obama som tvingades på defensiven. Nu har Obama försökt återta initiativet genom ett upphaussat tal till kongressen i sjukförsäkringsfrågan. ”Det är dags att gå från ord till handling”, sa presidenten. Smekmånaden för Obama är definitivt över, och på både inrikes- och utrikesområdet har han en rad svåra beslut att fatta.

Obama talade i 47 minuter och han vände sig lika mycket till kongressens ledamöter som till den amerikanska allmänheten, talet visades på tv på bästa sändningstid. De första snabba opinionsundersökningarna tydde på visst ökat stöd för presidentens linje, men det kan vara ett övergående fenomen.

USA är ensamt bland de västliga industriländerna om att inte ha ett heltäckande sjukförsäkringssystem. Mellan 45 och 50 miljoner människor saknar försäkring, de är garanterade basal akutvård, men inget mer. Många andra har en försäkring som inte täcker så mycket när det väl kommer till kritan. Trots det lägger USA ner proportionellt sett nästan dubbelt så mycket pengar på sjukvård som många EU-länder.

Att systemet måste ändras fanns det ganska stort stöd för - före sommaren. Men sedan hände något. Sommarmånaderna har inneburit rena gatloppet för Vita huset, republikanerna och deras närstående opinionsbildare har framgångsrikt lyckats utmåla sjukförsäkringsplanerna som rent socialistiska, alternativt nazistiska, och på en rad möten har det rått en ursinnig stämning. Splittringen bland demokraterna har också ökat där en del anser att Obama gått för långt åt det europeiska hållet medan andra anklagar presidenten för att vara i färd med att sälja ut sina ursprungliga idéer.

En sjukförsäkringsreform har stått högst upp på Vita husets inrikespolitiska dagordning. Om Obama inte skulle få igenom sina planer skulle det vara ett nederlag av mycket stora proportioner, det skulle försvaga honom rejält och det skulle sedan göra det mycket svårare att driva igenom andra initiativ.

Det skulle även påverka hans möjligheter att agera utrikespolitiskt. Ledare i andra länder skulle vara mindre benägna att lyssna på Obama om de uppfattade att han redan blivit något av en "lame duck". Många drar paralleller med Bill Clinton som också började sin presidenttid med ambitionerna att införa ett nytt sjukförsäkringssystem, men misslyckades. Han blev ordentligt vingklippt och republikanerna kom tillbaka starkt i kongressen, men till slut lyckades i varje fall Clinton att bli omvald.

För Obama är det här en gigantisk omsvängning jämfört med början av året när han bars fram av en stark sympativåg, både i valmanskåren som helhet men framförallt förstås inom sitt parti. I slutet av januari tyckte uppemot 70 procent av väljarna att han gjorde ett bra jobb och motståndarna var lätt räknade. Därefter har det gått utför med popularitetssiffrorna. Nu har han stöd av ungefär 50 procent, vilket i och för sig inte är en så pjåkig siffra, men mer än 40 procent tycker att han gör en dålig insats som president.

En sak som bidragit till det är en ökad tveksamhet om de olika ekonomiska stimulanspaket som lagts fram. Som resultat skenar budgetunderskottet liksom statsskulden. Ekonomer närstående Obama förklarar att USA-ekonomin är av en sådan storlek att det inte ska vara något problem - och utan satsningarna skulle finanskrisen ha blivit en härdsmälta av 30-talsmodell. Men meddelandet når långt ifrån alltid fram.

Kanske visar också reaktionen att Obamas tillträde inte innebar något ideologiskt skifte i den amerikanska allmänheten. Vissa i Obama-lägret uppfattade valvinsten som att USA tagit ett steg åt vänster. Men utvecklingen de senaste månaderna tyder på att USA fortsätter att vara ett land fast rotat i center-höger-flygeln av politiken.

Därför har också Obamas förslag om ett "statligt alternativ" i sjukförsäkringssystemet blivit hårt kritiserat, bland annat även från delar av hans eget parti. Tanken har varit att vid sidan om de privata försäkringsbolagen ska det finnas möjlighet att ta en statlig försäkring som också skulle innebära en prispress på de privata. För republikanerna är detta som att svära i kyrkan. Många äldre är också motståndare till reformen. Något märkligt eftersom de oftast uppskattar starkt det sjukförsäkringssystem som de täcks av, Medicare, som just är statligt.

I sitt tal till kongressen höll Obama fast vid sitt förslag om ett statligt alternativ samtidigt som han gjorde klart att han inte anser att frågan står och faller med det. Vänsterflygeln inom demokraterna menar istället att det är själva kvintessensen av vad en reform bör gå ut på, så det är upplagt för starka motsättningar i partiet.

Men sjukförsäkringarna är alltså bara en svår fråga för Obama just nu där det blåser motvind. Ekonomin i sin helhet är naturligtvis också en sådan. Den akuta krisen förefaller vara över men ekonomin fortsätter att vegetera någonstans på botten och arbetslösheten ligger kring 10 procent. Möjligtvis någon gång under andra kvartalet nästa år väntas tillväxten ta fart igen.

Speciellt allvarligt skulle det förstås bli om ekonomin än en gång skulle djupdyka, något som en del ekonomer tror är möjligt. Med tanke på den kritik som stimulanspaket och bilstöd och annat redan väckt så är det svårt att se hur myndigheterna i så fall skulle kunna stödja ekonomin. Och det som en gång var "Bushs kris" börjar mer och mer förvandlas till "Obamas kris".

Men det mest akuta problemet är nog inom utrikespolitiken - Afghanistan. Liksom i Europa ökar motviljan i USA inför utsikterna att man håller på att dras in i ett mycket långdraget krig med osäker utgång. De amerikanska förlusterna har också ökat. Men Obama band sig redan under valkampanjen hårt för att trappa upp kriget i Afghanistan (samtidigt som USA gradvist ska dra sig ur Irak), han har ytterligare markerat det genom att kalla Afghanistan "ett nödvändigt krig".

Obama har redan skickat 21 000 extra soldater och USA har nu sammanlagt närmare 70 000 soldater i landet. Den amerikanska militärledningen väntas inom kort begära ytterligare förstärkningar vilket kommer att bli ett kontroversiellt beslut för Obama att fatta. Även vissa konservativa debattörer kräver nu att USA istället ska dra sig tillbaka från Afghanistan.

Egentligen är det ganska litet som har ändrats i sak i USA:s utrikespolitik under Obama jämfört med Bush. Trycket har ökat på Israel att avbryta bosättningarna på ockuperad mark och USA har också börjat normalisera förbindelserna med Ryssland.

Annars har Obama mest utmärkt sig med att hålla fina tal, men nu börjar det bli dags för handling även här. Det gäller inte minst Iran och de fortsatta misstankarna om att landet försöker skaffa sig en kärnvapenpotential. Under valkampanjen gjorde Obama mest en sak av att han var beredd att samtala med ledarna i Teheran. Den linjen har blivit svårare att fullfölja efter de iranska valen i juni och de efterföljande oroligheterna. Så vad ska USA istället göra?

Mellanöstern väntar också på initiativ från Washington när det gäller den israelisk-palestinska konflikten. Obamas Kairo-tal togs väl emot i den arabiska världen men sedan dess har inget hänt.

Vad Obamas partikamrater i representanthuset och senaten redan börjar oroa sig för är mellanårsvalet i november nästa år. Det brukar oftast innebära en motgång för en ny president, oppositionen går för det mesta framåt. Möjligen blir det extra mycket så det här gången.

Mellanårsvalen brukar ha mycket lägre valdeltagande och prognoserna tyder på att det starkt kommer att gynna republikanerna. Det i sin tur gör att demokrater som lever farligt i opinionsundersökningarna undviker att stödja de mest radikala inslagen i Obamas förslag för att inte stöta sig med sina väljare, till exempel "det statliga alternativet” i sjukförsäkringsreformen.

Sten Sjöström
sten.sjostrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".