Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
p1-morgon

Attityden i Kenya har hårdnat

Publicerat onsdag 7 oktober 2009 kl 11.11
Foto: Karel Prinsloo/Scanpix

Varje gång jag kommer till Nairobi så får jag på något sätt lättare att andas. Såvida jag inte sitter fast i trafiken, förstås, för då är dammet och avgaserna rent plågsamma. Men Kenya är ett land med ett öppet sinne som jag tycker att Sydafrika saknar.

Min kollega Eric som jobbar på en av Kenyas största tidningar, fattar precis vad jag menar. Han slog ut med händerna och sa att det är för att ”vi är ett svart land som styrs av svarta människor”. Det är nog delvis sant.

Men Nairobi är också lagom stort och kosmopolitiskt. Man kan gå omkring i staden och slinka in på en kaffebar och känns sig som hemma.

Nairobi är en smältdegel. Här lever kenyaner, somalier, etiopier och eritreaner, eller som Eric säger; ”alla de där länderna styrs egentligen härifrån, av folk som lever i exil från sina hemländer”.

Det är paradoxalt. För samtidigt som kenyanerna är nyfikna på västerlänningar och beundrar USA, så är de misstänksamma – både mot sina egna landsmän och mot sina afrikanska grannar. Attityden har hårdnat sedan våldsamheterna efter valet 2007, det säger flera av de kenyaner jag träffar.

Landet klarade sig bara med en hårsmån från ett inbördeskrig då, menar Eric och bara för att Kenya är Kenya. Egentligen ett fredligt land, där allt gick väldigt snett, just då. Många vill göra gällande att det som hände då inte kan hända igen, för nu har man lärt sig läxan. Andra säger att det visst kan hända igen, för ingenting har förändrats i sak.

På ytan märks i dag ingenting av det som hände då. Turisterna är tillbaka och hotellen i Nairobi är fulla. Jag möter flera unga killar som klagar över att de inte har en chans att få de jobb som de är utbildade för eller för att de inte har råd att studera. Istället har de tvingats ta lågbetalda jobb för att kunna försörja sina familjer.

De anser att politikerna inte bryr sig om de unga, och de verkar ha rätt. I politiken här finns inga partistrukturer som likna de som vi är vana vid. ”In i politiken kommer man om man har pengar att köpa röster för”, säger en ung kille. Så man måste vara rik och medelålders.

Det är många som misströstar just nu, över hur detta fina och fredliga land kunde sjunka så djupt och att allt fortfarande kan verka så bra på ytan men politikerna vara så hjärtlösa.

Det internationella samfundets stöd är många kenyaners hopp. Det stödet kan vara avgörande för om Kenya kommer ur krisen eller inte. Kenya har stått som värd för fredskonferenser för grannländernas konflikter, Kofi Annan är en förebild och USA är en allierad. Kanske kan Obama inspirera – och Kenya låta sig påverkas trots allt?

Margareta Svensson, Nairobi
margareta.svensson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".