Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Irans massprotester har blivit en följetong

Publicerat torsdag 7 januari 2010 kl 16.55
Oroligheter i Teheran. Foto: Scanpix.

Bilder av blodiga ansikten, poliser som slår med batonger, motorcyklar i brand och enorma folkmängder som skanderar slagord på torg, gator och vid universitet. Irans massprotester har blivit till en nyhetsföljetong efter valet i juni.

När president Mahmoud Ahmadinejad segrade var han sannolikt inte beredd på ett så starkt, långvarigt och uthålligt motstånd med återkommande massprotester. Systematiskt har regimkritikerna utnyttjat olika tillfällen och högtidsdagar för att fortsätta demonstrera missnöjet med regimen. Trots att det gått över ett halvår är kampviljan fortfarande hög och slagorden har blivit alltmer aggressiva. Ahmadinejads huvudmotståndare oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi uttalade första dagen på det nya året att han är beredd att dö för sin sak.

– Jag är inte ovillig till att bli martyr på samma sätt som de som offrade sig efter valet för sina rättmätiga och religiösa val, uttalade Mousavi på en webbsajt.

Men kravet kvarstår om att valresultatet från förra sommaren ogiltigförklaras.

Det mäktiga väktarrådet hade godkänt fyra kandidater inför presidentvalet den 12 juni. Förutom den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad, förre chefen för revolutionsgardet Mohsen Rezai och de båda reforminriktade politikerna och Mir Hossein Mousavi, tidigare premiärminister, och Mehdi Karroubi, före detta talman. Så många som 475 personer hade ansökt om att få ställa upp.

Ahmadinejad ledde länge i opinionsundersökningarna, trots en omfattande korruption och ekonomiska svårigheter för stora delar av befolkningen. Men också Mousavi hade ett brett stöd och samlade tiotusentals anhängare på sina valmöten. I en inofficiell opinionsundersökning ledde han över sittande presidenten. När Ahmadinejad utropades till segrare, med 62 procents stöd mot 33 procent för Mousavi, utbröt de största protesterna i Iran sedan den islamiska revolutionen 1979. Enligt vissa uppgifter var så många som miljontals människor ute på gatorna och de högljudda protesterna fortsatte i flera veckor. Mousavi anklagade regimen för valfusk och överklagade resultatet till väktarrådet med krav på att presidentvalet skulle annulleras. Både väktarrådet och Irans andlige ledare ayatolla Ali Khamenei tillbakavisade att valet präglats av omfattande fusk.

Oppositionens demonstrationer har förbjudits men går inte att stoppa. Trots att demonstranter dödats, trots fängslanden, trots en hårdför polis som använder tårgas, vapen och batonger och trots räder på oppositionellas kontor har regimkritiker samlats i återkommande protester. Oppositionen har ett stort stöd hos unga och det är framförallt i storstäderna som rasande folkmassor krävt förändringar under flera månader.

Här är några av de största demonstrationerna efter valet:
* Den 5 augusti när presidenten installerades i sitt ämbete utbröt stora gatuprotester. Den 18 september utnyttjade de oppositionella den så kallade Jerusalemdagen för massprotester mot Ahmadinejad. Dagen är egentligen avsedd för att ge stöd åt palestinierna. Tiotusentals människor demonstrerade, många angreps och misshandlades. 

* Den 4 november på 30-årsdagen av ockupationen av USA.s ambassad i Teheran demonstrerade tusentals människor men skingrades av kravallpolis. Enligt regimkritiker använde inte polisen bara tårgas och batonger utan den sköt också mot demonstranter.

* Den 7 december på Studenternas dag samlades återigen oppositionella till gatuprotester vid universitet i stora städer som Teheran, Kerman, Mashad och Isfahan. Det utvecklades till våldsamma sammandrabbningar mellan tusentals demonstranter och tiotusentals poliser. Studenter i Teheran ropade slagord som "Död åt diktatorn" och brände bilder av Khamenei.

* Den 21 december samlades hundratusentals demonstranter vid begravningen av den regimkritiske storayatollan Ali Montazeri i staden Qom. Statliga medier rapporterade om en lugn sorgeprocession men oppositionella webbsajter beskrev hur demonstranter kastade sten mot polisen och att begravningen utvecklades till en stor manifestation mot det iranska styret.

* Den 27 december blossade våldet upp igen och fortsatte flera dagar i samband med den shiamuslimska högtiden Ashura. Sammandrabbningarna var de värsta sedan sommaren. Minst åtta människor dog. Mousavis syskonbarn, Ali, var en av dem.

Men de starka bilderna omvärlden får ta del av visar bara en bråkdel av det som utspelar sig i landet. Gripanden, fängslanden och dödanden sker till stor del bakom kulisserna. Irans regim har förbjudit utländska journalister att ge sig ut på gatorna och fotografera och rapportera om demonstrationerna. I stället måste reportrar och fotografer från internationella medier sitta instängda på sina kontor och kan inte med egna ögon ta del av kravallerna och övergreppen. Att iranska medier är hårt kontrollerade av regimen komplicerar situationen ytterligare. I stället läcker bilder ut till nyhetsredaktioner i världen från privatpersoner och demonstranter som fotat och lagt ut bilder på webbsajter som Youtube, Twitter, Facebook och sajter som tillhör oppositionella partier. Utvecklingen är därför svår att få grepp om och uppgifterna och informationen som kommer från landet är ofta motsägelsefulla och kan ändras från timme till timme.

Under 2010 års första dagar svartlistade också regimen 60 organisationer som den anser delta i en sammansvärjning, bland annat människorättsorganisationer som Human Rights Watch, oppositionella iranska internetsajter och utländska medier som BBC. Iranier förbjöds att ha kontakt med dessa vilket kan försvåra rapporteringen ännu mer när ögonvittnen får svårare att lämna uppgifter till journalister.

Det finns uppgifter om att vissa poliser stödjer demonstranterna genom att låta bli att ingripa. Om ett motstånd sväller i Irans säkerhetsapparat växer naturligtvis Ahmadinejads problem. Frågan är om den hårt pressade regimen kommer att tvingas till eftergifter för att få slut på de blodiga protesterna eller om en fortsatt hårdför linje leder till ännu mera våld. Också inom den egna administrationen uppdagas sprickor. I början av januari uppgav norska NRK att en diplomat vid Irans ambassad i Oslo hoppat av i protest mot dödsskjutningarna av demonstranter i Teheran den 27 december.

Flera tusen personer uppges ha gripits sedan presidentvalet och massrättegångar har hållits. Flera har dömts till döden och andra till fängelsestraff på upp till 15 år. Förutom reformpolitiker har också deras familjemedlemmar och anhängare förts bort och fängslats, exempelvis vid en räd under en böneceremoni i oktober. I slutet av 2009 fängslades bland andra oppositionspolitikern Ebrahim Yazdi, tidigare utrikesminister.

Mousavi uppmanade på nyårsdagen regimen att ta ansvar för de problem som uppstått i landet och krävde att den skulle frige politiska fångar och erkänna människors rätt till mötesfrihet.

Under oroligheterna i Iran har kritik och fördömanden kommit från flera håll i världen, bland annat från EU och USA, mot det våld regimen använder.

Iran är en av världens största oljeexportörer, med världens näst största oljereserver. Det spända läget skapar också en viss oro på oljemarknaden och bidrog till att oljepriset steg vid årsskiftet. Oljeanalytiker reste frågetecken om hur säkra leveranserna från Iran egentligen är och om oljevapnet kan bli aktuellt igen.

– Det spända läget i Iran har återintroducerat den geopolitiska risken i oljepriset, påpekade Christopher Bellew, seniormäklare vid Bache Commodities i London för nyhetsbyrån Direkt.

Iran är dessutom ett viktigt genomfartsland för transporter av olja mellan olika länder, vilket också väcker bekymmer. Cirka 40 procent av världens totala dagliga export av olja går genom Hormuzsundet i Persiska viken. I värsta fall kan transporter försenas eller våldsamheterna sprida sig till andra delar av Mellanöstern med sabotage av oljeledningar. Iranier har redan utfört sabotage mot oljeanläggningar på den irakiska sidan, som ett uttryck för gränskonflikter mellan länderna.

Beatrice Janzon
beatrice.janzon@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".