Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Stora förändringar väntar USA:s militär

Publicerat onsdag 3 februari 2010 kl 16.08
1 av 6
2 av 6
3 av 6
4 av 6
5 av 6
6 av 6

USA:s väpnade styrkor står just nu inför potentiellt stora förändringar. Den senaste veckan har präglats inte bara av besked om att öppet homosexuella kanske ska tillåtas tjänstgöra som soldater, utan även av en rapport från Pentagon som indikerar en ny militärstrategisk målsättning.

De senaste cirka 25 åren har huvudinriktningen för den amerikanska militären varit att det räcker med en kapacitet att kunna utkämpa och vinna två omfattande krig på två platser samtidigt. Mot bakgrund av framförallt krigföringen i Irak och Afghanistan ska nu detta ändras. För USA gör ju redan just det, utkämpar två sådana krig; ett i Irak och ett i Afghanistan. Samtidigt måste garden hållas uppe mot till exempel Nordkorea och Iran och - mer långsiktigt - Kina och Ryssland.

Låt vara att krigen i Irak och Afghanistan inte är av den omfattning som den tidigare inriktningen avsåg; konflikterna där har ju som känt mer tagit formen av irreguljär gerillakrigföring och upprorsbekämpning än av ett konventionellt krig mot en annan krigsmakt. Men likväl har krigen i alltför stor utsträckning ansträngt USA:s militära kapacitet, vilket alltså föranlett en förändring av den övergripande militära strategin.

Rapporten som presenterades av Pentagon den 1 februari kallas "the Quadrennial Defense Review", QDR, och är en strategiöversyn som enligt amerikansk lag ska göras vart fjärde år. Den framtida inriktning som utmålas däri går ut på att USA ska rusta för att utkämpa ett större antal konflikter av olika intensitet och slag samtidigt. Förmågan ska breddas från två konventionella krig till att på en gång bland annat kunna möta hot från nationalstater, alltmer välbeväpnade terrorister och gerillagrupperingar, att erbjuda hjälp vid stora katastrofer, samt upprätthålla en världsledande förmåga till cyberkrigföring.

Rapporten tar även upp behovet av att kunna hantera konflikter som kan uppstå på grund av den globala uppvärmningen. Sådana konflikter kan röra tillgång till rent vatten i torra regioner samt en stundande kamp om naturtillgångar i Arktis när den nordliga polarisen smälter.

Den nya inriktningen kommer bland annat att ge konsekvenser för hur soldaterna utbildas och för vilka vapensystem som ska köpas in. Till exempel har redan många tekniskt avancerade och dyra projekt ställts in till förmån för mer akuta och nuvarande behov främst relaterade till krigföringen i Afghanistan.

Ominriktningen innebär däremot, inställda vapeninköp till trots, inte en neddragning av anslagen till de väpnade styrkorna, tvärtom. Publiceringen av QDR sammanföll medvetet med Pentagons och Vita Husets budgetförfrågan för militären för 2011. Totalt, inkluderat kriget i Afghanistan, begärs 708,3 miljarder dollar, eller nästan 5200 miljarder kronor. Det motsvarar cirka två gånger Sveriges hela BNP och är en ökning med 14,8 miljarder dollar jämfört med budgeten för 2010.

De föreslagna ökningarna av militärbudgeten kan dock vara ett svårsmält piller för vissa liberala demokrater i kongressen. I sitt årliga State of the Union-tal deklarerade Obama nämligen även att nästan alla offentliga utgifter, som inte berör nationell säkerhet, sjukvård, utländskt bistånd och socialbidrag, ska frysas i tre år. Förslaget togs inte direkt emot med ett glädjetjut av demokraternas vänsterflygel. Inte desto mindre kommer de militära anslagsökningarna förmodligen att godkännas av kongressen, men Obama löper risk att allt mer förskjuta sig bort från de liberala väljarna.

USA:s försvarsminister, den tidigare CIA-agenten Robert Gates, har sedan framförallt Obamas tillträde propagerat för att försvarsdepartementets budget i större utsträckning ska fokuseras på dagens krigföring hellre än morgondagens. I klarspråk betyder det att mer resurser ska satsas på att nå framgång i Afghanistan och kriget mot terrorismen och att lite mindre fokus ska ligga på förberedelser inför ett eventuellt framtida konventionellt krig mot en kvalificerad nationalstat, såsom kanske framförallt Kina. Det är denna inställning som nu syns tydligt i rapporten. Den föregående QDR, som kom 2006, var kraftigt inriktad just på att förbereda för en eventuell framtida konflikt med Ryssland och ett allt starkare Kina. Den nuvarande rapporten lägger även den vikt vid detta, dock i något nedtonad omfattning.

I sken av att Kina står betydligt starkare idag än för fyra år sedan kan Pentagons fokusskifte te sig missriktat, och kritik har också hörts från delar av det amerikanska militära etablissemanget. Kritikerna menar att för mycket vikt läggs vid antigerillakrigföring och att förmågan att bekämpa en annan kvalificerad krigsmakt på grund av detta decimeras.

Gates har dock bemött kritiken genom att framhålla att budgetposten för de nuvarande konflikterna endast ökas från sju till tio procent, samt att 40 procent ska satsas på vapenplattformar som kan användas i alla typer av konflikter. Cirka hälften av budgeten kommer även fortsättningsvis att vikas åt "traditionella" utgifter.

Samtidigt är det inte troligt att Kina har någon egentlig möjlighet att framgångsrikt angripa Taiwan (vilket är det scenario USA främst planerar för) på många år än. Dock har den senaste tidens ökade spänning mellan USA och Kina, främst på grund av amerikansk vapenförsäljning till just Taiwan, tydligt belyst den potentiella konfliktrisken och följaktligen givit kritikerna vatten på sin kvarn.

Krigen i Irak och Afghanistan har gröpt stora hål i budgeten, och framförallt det sistnämnda väntas fortsätta att göra så även de kommande åren. (De flesta amerikanska trupper ska enligt beslut från Obama-administrationen ha dragits tillbaka från Irak i slutet av augusti 2010.)

Kostnaden är den primära anledningen till att Obama, när han beslutade att skicka ytterligare 30 000 soldater till Afghanistan, även deklarerade att de flesta av dem skulle dras tillbaka redan 2011. När han talade inför kadetter vid militärakademin West Point sade han: "Vårt välstånd är basen för vår makt. Det betalar för vår militär, det understödjer vår diplomati /…/ och gör att vi kan investera i industrin. /.../ Det är anledningen till varför våra trupper inte kan stanna i Afghanistan för alltid, för den nation jag är mest intresserad av att bygga är vår egen."

Obama-administrationen har även hittills drivit igenom ett antal stora och uppmärksammade stopp för dyra vapensystem. De mest signifikanta är förmodligen nedskalningen av missilförsvarsskölden över Europa och produktionsstoppet av det enormt avancerade - och tillika enormt dyra - stridsflygplanet F-22 Raptor. George Bushs ambitiösa planer för försvaret av Europa mot enstaka kärnvapenbestyckade långdistansmissiler från främst Iran, ersattes förra året av Obama med ett mindre omfattande, och betydligt billigare, alternativ. De europeiska ländernas uppenbara ovilja att bli försvarade kan ses som en underliggande orsak, relationerna till Ryssland en annan. Det främsta skälet torde dock vara att den nya lösningen, som går ut på att basera missilförsvaret främst på ett redan existerande sjöburet radarsystem, kallat Aegis, kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna en betydligt mindre säck dollar.

Upphörandet av leveranser av F-22 Raptor illustrerar även tydligt både budgetmedvetenheten och den strategiska diversifieringen bort från att enbart besegra en annan kvalificerad krigsmakt. F-22 är världens hittills dyraste stridsflygplan och har kostat cirka 143 miljoner dollar per plan - mer än en miljard kronor. Det ska jämföras med det andra, mindre stridsflygplan USA beställt: F-35 Lightning II, även kallad JSF, Joint Strike Fighter. Det beräknas "bara" kosta cirka 83 miljoner dollar per plan.

Leveransstoppet drevs igenom av Obama-administrationen och Pentagon efter en hård politisk kamp i kongressen. När stoppet accepterades sommaren 2009 hade enbart 187 F-22 godkänts för leverans. Som ersättning för F-22 ska det istället beställas desto fler F-35. Totalt beräknas cirka 2400 F-35 beställas de kommande 25 åren.

F-22 har däremot betydligt bättre prestanda och förmåga till framförallt strid mot andra flygplan jämfört med F-35. Men al-Qaida och talibanerna har inga flygplan, Irans och Nordkoreas flygvapen är hopplöst föråldrade och Rysslands och Kinas flygplansutveckling är enormt försenade. Således kan USA, för de pengar som skulle ha lagts på F-22, köpa in betydligt fler F-35, som dessutom, till skillnad från F-22, även kan starta och landa på hangarfartyg. Obama-administrationen och Pentagon vill de närmaste åren helt enkelt ha mer pang för pengarna.

Pentagon dras även, precis som övriga USA, med kraftigt stigande kostnader för hälso- och sjukvård och behöver allokera enorma summor pengar åt detta. Militärens kostnader för sjukvård åt krigsveteraner, anställda och deras familjer har ökat från 19 miljarder dollar år 2001 till över 50 miljarder dollar i budgetförslaget för 2011.

Kritik mot minskningen av pengar till avancerade vapensystem har hörts från vissa av de stora vapentillverkarna, då inte minst Lockheed Martin och Boeing, tillverkarna av F-22. Men på det stora hela är den amerikanska vapenindustrin nöjd. Farhågorna inför Obamas tillträde var stora, tron att han skulle skära i de militära anslagen var omfattande. När så nu inte skett, utan anslagen tvärtom höjs, har detta tagits emot med stor lättnad och tillfredsställelse av vapenindustrin.

För Pentagon gör fortfarande stora inköp. Vad departementet främst vill satsa på, och som de väpnade styrkorna hittills lidit stor brist på, är helikoptrar och obemannade spaningsflygplan, så kallade UAS, Unmanned Aerial Systems. De obemannade flygplanen har visat sig vara oerhört användbara i Irak och Afghanistan, inte minst sedan de bestyckats och således även har förmåga att inte bara spana på, utan även bekämpa, fientliga styrkor på marken. Tillverkningen av bestyckade UAS av typen Predator, och den större Reaper, väntas nu öka. Dessa obemannade plan ska dock inte jämföras med stridsflygplan som F-22 eller F-35. UAS:erna är betydligt mindre, deras prestanda oerhört mycket lägre och de saknar helt förmåga till luftstrid.

Ytterligare en förmodligen stundande och genomgripande förändring för de väpnade styrkorna påannonserades av president Obama i sitt State of the Union-tal. Frågan rör den så kallade "Don't ask, don't tell"- lagen som funnits på plats sedan 1993. Lagen kom till som en slags kompromiss efter att president Bill Clinton lovat att tillåta homosexuella soldater men stött på ett alltför starkt motstånd från Pentagon och i kongressen.

Lagen innebär att öppet homosexuella män och kvinnor inte får tjänstgöra inom de väpnade styrkorna. Dock förbjuder lagen även försvaret att fråga någon om dennes sexuella läggning.  Så länge en homosexuell alltså håller sin sexuella läggning hemlig och stannar "långt inne i garderoben" kan han eller hon tjänstgöra som soldat. Om någon däremot skulle "komma ut", eller avslöjas som homosexuell av någon annan, är detta skäl till avsked. Sedan lagens införande har cirka 13 000 homosexuella avskedats från de väpnade styrkorna på grund av sin sexuella läggning.

”Don't ask, don't tell” har av många beskrivits som djupt diskriminerande och jämförelser har gjorts med det tidigare förbudet mot svarta soldater att tjänstgöra i samma förband som vita, ett förbud som inte upphävdes förrän 1948 av president Harry S. Truman.

Motståndet mot homosexuella soldater har dock länge varit kompakt i militärledningen. Det främsta argumentet har varit att det skulle störa truppsammanhållningen, samma argument som användes för att motivera den tidigare segregeringen av svarta och vita soldater.

I går, den 2 februari, deklarerade dock Robert Gates och den högst rankade officeren i USA, amiral Mike Mullen (vars officiella titel är Chairman of the Joint Chiefs of Staff), i kongressen att Pentagon är för att tillåta homosexuella i de väpnade styrkorna, men att konsekvenserna av lagens upphävande bör utredas under ett år. Det är en historisk omsvängning.

Värt att notera är dock att chefen för marinkåren, general James T. Conway, reserverat sig och kraftigt motsätter sig förbudets upphävande. Många menar även att de amerikanska väpnade styrkorna är alltför krigsansträngda, och för närvarande står inför tillräckligt stora förändringar i övrigt, för att i dagsläget även kunna anpassa sig till ett upphävande av förbudet mot homosexuella soldater.


David Carlqvist
david.carlqvist@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".