Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
P1-Morgon

Marathonprat på Nordirland

Publicerat torsdag 11 februari 2010 kl 05.00

Om ett och ett halvt år börjar Olympiska spelen här i stan och då vill Nordirlands drygt 60-årige försteminister Peter Robinson komma över och delta. Under förutsättning att premiärminister Gordon Brown fixar till så att grenen förhandling kommer med på programmet. Ja, han skämtade till det Peter Robinson förra veckan när hans parti Demokratiska unionistpartiet äntligen hade kommit överens med motparten Sinn Fein om det sista steget i fredsprocessen.

Och efter 130 timmars förhandlingar på bara drygt en vecka så är det klart att dom nordirländska förhandlarna skulle ligga bra till. Vanliga nordirländare som jag mötte när jag var på Nordirland förra veckan tycker väl att politikerna pratar lite väl mycket. Men på Nordirland så är väl pratandet i sig en seger, att man inte längre skjuter på varandra eller spränger varandra i luften. Konflikten mellan protestanter och katoliker, eller som man också kan uttrycka det, dom som vill att Nordirland ska förbli en del av Storbritannien och dom som vill att Nordirland istället ska bli en del av republiken Irland, den konflikten har ju krävt mer än 3.600 dödsoffer.

Men efter det det första fredsavtalet för tolv år sen har det, trots flera bakslag, varit mycket lugnare. Och dom allra flesta av dom olika beväpnade grupperna på båda sidor har lämnat in sina vapen. Dom senaste faktiskt den här veckan. Men fortfarande är Nordirland ett uppdelat samhälle. I många nordirländska städer är det strikta gränser mellan var katoliker bor och var protestanter bor. I Londonderry till exempel finns bostadsområdet Bogside med, som en av invånarna sa till mig, hundra procent katoliker. Flera stora väggmålningar finns kvar med motiv från republikanernas kamp mot unionister och brittisk militär. Och när jag korsar innerstan och kommer ut genom ringmuren på den östra sidan ser jag trottoarkanter målade i blått, vitt och rött, dom brittiska färgerna och med Union Jack på flera husväggar. Då är jag på protetantiskt territorium.

Och trots 130 timmars förhandlande så blev det ingen lösning på en av dom mest inflammerade frågorna - nämligen dom protestantiska ordnarnas sommarmarscher. Ordensmedlemmar säger till mig att det är en medborgerlig rättighet att få marashera längs dom tradionella vägarna. Men eftersom dom ofta går genom katolska bostadsområden har det många gånger blivit våldsamma motsättningar. Katoliker som jag pratar med säger att: Dom får gärna marschera - men inte här - det får dom göra i sina egna områden.

Nu har det tillsatts en grupp som ska försöka lösa det här - så det återstår nog ett antal timmars förhandlande.

Johan Prane London

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".