Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Greklands kris testar eurosamarbetet

Publicerat tisdag 16 februari 2010 kl 16.39
1 av 2
Greklands finansminister Giorgos Papaconstantinou. Foto: Dimitri Messinis/Scanpix.
2 av 2

Vad är det för likhet mellan Grekland och en stor amerikansk bank, till exempel Goldman Sachs? Mycket. Inte när det gäller den ekonomiska hälsan, för Goldman Sachs mår mycket bättre än Grekland efter synnerligen generöst stöd från den amerikanska staten.

Men när det gäller den politiska diskussionen om huruvida Grekland ska räddas med pengar från EU är likheterna stora.

Det handlar om moral. Eller snarare risken för moralisk kollaps.

Det engelska uttrycket är snällare än min översättning. Moral Hazard (fara) beskriver vad som händer när skattebetalarna räddar banker som tagit för stora risker och därför riskerar att gå omkull.

Finans- och bankmännen lär sig då att det är riskfritt att ta för stora risker, går det åt pipan så går det alltid att ropa på staten och skattebetalarna.

Det fungerar bevisligen. I Sverige i början på 1990-talet. Under Asienkrisen i slutet på 1990-talet också vidare. Och nu, historiens största regn av skattepengar över vårdslösa banker.

Byt nu ut ordet banker mot länder. Då handlar det om Grekland, vilken moralisk härdsmälta riskerar att fräta sönder euro-området om andra euroländer rycker in och räddar Greklands sönderfallande ekonomi?

Vilka andra länder med skakiga finanser kommer att ställa sig i kö vid biståndskranen? Vad skulle till exempel Tysklands skattebetalare tycka om att tvingas rädda Grekland ur knipan?

Eurokrisen kommer egentligen inte som en överraskning. Det är bland annat på grund av risken för en grekisk utveckling som det inte finns någon formell möjlighet för ett euroland att få hjälp från andra euroländer om landet tappat kontrollen över sin finanspolitik.

Istället måste varje euroland skriva på ett kontrakt som garanterar att de håller sin ekonomi inom vissa fastställda ramar. Det har Grekland och alla andra gjort.

Förmodligen hade ingen av eurozonens fäder eller mödrar kunnat drömma om att ett land skulle bluffa sig in i valutaunionen med hjälp av förfalskad redovisning av sina statsfinanser. Det är vad som uppdagats i fallet Grekland.

Under alla decennier som en valutaunion diskuterades innan den genomfördes, var grundfrågan, är EU ett optimalt valutaområde? Och om inte, går det att få en gemensam valuta att fungera i alla fall? Det vill säga, är länderna tillräckligt lika för att de ska kunna ha en gemensam valuta?

Om länder med olika valutor får olika utveckling, så kan skillnaden justeras med att växelkursen förändras. Den möjligheten försvinner förstås i en valutaunion.

Professor Lars Calmfors konstaterade i sin svenska EMU-utredning 1996 att EU inte är ett optimalt valutaområde. Han drog slutsatsen att riskerna var stora, men att EMU-projektet i hög grad var ett politiskt projekt.

Greklandskrisen är det första stora testet av hållbarheten i den monetära unionen. Just nu är det mesta osäkert. Greklands kris förvärras varje dag, bland annat eftersom de lån landet behöver blir mycket dyrare än vad andra euroländer behöver betala.

Långivarna kräver högre räntor än av till exempel Tyskland.

EU:s ledare som diskuterar problemet Grekland står inför valet mellan två dystra scenarier, Grekland får klara sig självt och kanske havererar ekonomiskt, då riskerar andra länder med skakiga ekonomier att dras med i fallet.

Eller, bryt mot euroreglerna och hjälp Grekland att ta sig ur sitt självförvållande elände. Vilket land blir då nästa i tiggarkön?

Grundfrågan som söker svar är, går det att ha en valutaunion utan en politisk union? "Det är som att spänna kärran före hästen", varnade en av skeptikerna i eurodebatten i början på 1990-talet.

Kritikern heter Otmar Issing. Han var trots sin inställning, under en period styrelseledamot i den Europeiska centralbanken. I dag säger han, "att undsätta ett land som har brutit mot villkoren för medlemskap i EMU vore förödande för trovärdigheten i hela systemet".

Och, "Det här ögonblicket är en vändpunkt för valutaunionen och för hela Europa". (Financial Times, 16 februari, sid 9)

Staffan Sonning
staffan.sonning@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".