Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Oljan - Sudans förbannelse

Publicerat tisdag 8 juni 2010 kl 15.57
1 av 2
Hundratusentals sudaneser har tvångsfördrivits. Foto: Sarah El Deeb/Scanpix.
2 av 2
Södra Sudan har hållits ekonomiskt, politiskt och socialt marginaliserat. Foto: Pete Muller/Scanpix.

Den första oljeexporten från Sudan 1999 innebar en dramatisk vändpunkt i landets inbördeskrig, då inne på sitt 20:e år.

Oljan blev ett motiv till fortsatt krig och gav med de inkomster den genererade åt regimen mer vapen, brutalare krigföring och mer mänskligt lidande.

Oljeindustrins etablering och utveckling åtföljdes av intensifierat krig och fördrivning av södra Sudans Nuer och Dinkafolk från dess traditionella jordar under vilka oljekällorna ligger.

Enligt det USA-baserade Human Rights Watch har de utländska oljebolagens exploatering inneburit ökade brott mot de mänskliga rättigheterna och förvärrat den konflikt som sedan 1983 krävt två miljoner liv och drivit fyra miljoner på flykt vilket i sin tur lett till svält och återkommande epidemier.

Enligt den sudanesiska regeringens syn utgör de lokala folkgrupperna i de oljerika områdena en säkerhetsrisk eftersom rebellgrupperna i södra Sudan ifrågasatt den Khartoumledda statens äganderätt till naturrikedomarna och rebellerna stöds av dessa lokala etniska grupper.

Därför har dessa folk systematiskt fördrivits.

Sudans cirka 30 miljoner invånare är splittrade i 19 större etniska grupper och mer än 600 undergrupper som rör sig med fler än 100 olika språk och dialekter. De kan också sorteras in under två huvudgrupper; araber och afrikaner.

40 procent är araber, merparten i norr, 60 procent är svarta, de flesta i söder. De i norr är muslimer, de i söder är huvudsakligen kristna.

Den arabiska muslimska eliten i norr har dominerat centralregeringen sedan landets självständighet 1956. Denna elit har haft statens makt i sina händer, dominerat arméns officerskår, säkerhetstjänsten och nästan hela tiden bedrivit krig mot de afrikanska ickemuslimerna i söder.

Undantaget var fredsdecenniet 1972-1983 då regimen avskaffade södra Sudans begränsade autonomi och införde sharialagar.

Södra Sudan har hållits ekonomiskt, politiskt och socialt marginaliserat, med all utveckling på svältkost, barnen outbildade, hälsovård ickeexisterande.

Södra Sudan är tveklöst ett av världens mest underutvecklade regioner.

När olja 1978 upptäcktes i denna del av landet blev det självklart ytterligare ett stridsämne, särskilt då regeringen ville dra en pipeline till norr, bygga raffinaderi i norr och således lägga beslag på såväl profiten som jobben. Detta är också vad som har skett.

Oljereserverna i södra Sudan är stora, ungefär som Bruneis eller Colombias, men inte megastora som till exempel i Saudiarabien eller Irak. Ändå självklart gudasänt för ett land med en BNP per capita på bara drygt 400 dollar.

Prospektering hade inletts redan tidigt på 1960-talet, då koncentrerat till Röda Havet. 1974, strax efter slutet på det första inbördeskriget som pågick från 1955 till 1972, fick amerikanska Chevron de första koncessionerna i södra Sudan, borrade och hittade.

Sedan dess har utvecklingen rullat på, fler och fler bolag pumpar upp olja och fler och fler av de som traditionellt bott i koncessionsområdena har drivits bort.

Och larmen om förbrytelser mot mänskliga rättigheter har avlöst varandra.

1999 presenterades FN:s generalförsamling en rapport från organisationens särskilde Sudan-rapportör om att många fördrivits från ett av de första koncessionsområdena (block 1) med massivt våld under tio dagar.

Den Londonbaserade välgörenhetsorganisationen Christian Aid kom i mars 2001 med sin rapport "The Scorched Earth: Oil and war in Sudan" där vittnesberättelser återgavs om hur regeringsstyrkor och milisgrupper bränd byar och fördrivit människor längs en väg som Lundin Oil anlagt till sina operationsområden.

Den svenska dåvarande utrikesministern Anna Lindh sa då att "Lundin Oils aktiviteter är negativa för Sverige", och Handelsbanken Fonder sålde sina aktier i bolaget.

Lundin Oil svarade Christian Aid att man inte sett något av de förbrytelser organsationen redogjort för och att man "självklart inte accepterade människorättsförbrytelser inom sitt operationsområde".

FN:s särskilde rapportör för Sudan, Gerhard Baum, rapporterade i april 2002 att "situationen för de mänskliga rättigheterna har inte förbättrats" och han hävdade att "oljeexploateringen är intimt sammankopplad med konflikten"..."som huvudsakligen är ett krig för kontroll av resurser och därmed makt". Han framhöll också att "oljeexploateringen fortsätter att orsaka omfattande fördrivningar".

Amerikanska Human Rights Watch sammanfattade i sin senaste stora Sudangenomlysning att "istället för att bringa fred, välstånd och säkerhet har oljan i Sudan bringat konflikt, folkfördrivning och omfattande missförhållanden".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".