Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Bakgrund Kirgizistan: Fattig stat med explosivt läge

Publicerat tisdag 15 juni 2010 kl 16.30
Beväpnade män patrullerar huvudstaden Bisjkek. Foto: Maxim Shubovich/Scanpix

Vårens konflikt i Kirgizistan är den värsta på 20 år, och inte mycket pekar på att våldet i söder är på väg att trappas ner. Landet är en av de fattigaste forna sovjetrepublikerna och har ett mycket explosivt geografiskt läge. Kirgizistan är också viktigt för både Ryssland, USA och Kina.

Officiellt har runt 250 människor blivit dödade i Kirgizistan under våren och sommaren, framför allt i de senaste oroligheterna i juni.

Eftersom många döda inte blivit registrerade befaras dock den siffran vara betydligt mycket högre.

Runt städerna Osj och Jalal-Abad i söder har de beväpnade ungdomsgängens vapen och anlagda bränder både krävt liv och tvingat så många som 100 000 människor på flykt.

De flesta som flytt är etniska uzbeker, som utgör ungefär hälften av befolkningen i Kirgizistans södra delar. Den andra hälften är kirgizer.

Staden Osj ligger bara några få kilometer från den uzbekiska gränsen, i Ferghanadalen där tre forna sovjetrepubliker gränsar mot varandra: Kirgizistan, Uzbekistan och Tadzjikistan. Gränserna är allt annat än raka - dessutom finns det enklaver tillhörande Uzbekistan och Tadzjikistan innanför den kirgiziska gränsen.

Ferghanadalen är också viktig för jordbruket, samt ett centrum för handel med allt från billiga kinesiska varor till heroin från närliggande Afghanistan. Området betraktas också som en plats för rekrytering och träning av militanta islamister.

Senast blodet rann i södra Kirgizistan var för 20 år sedan, mitt under Sovjetunionens sönderfall. Den gången lugnades de etniska oroligheterna mellan kirgizer och uzbeker ner av sovjetiska styrkor. Det officiella dödstalet den gången stannade på över 300 människor.

Sedan dess har området varit relativt lugnt. Kirgizistan sågs under flera år efter sin självständighet 1991 som en av de forna sovjetrepubliker som var på bäst väg mot demokrati. Snart stod det klart att presidenten Askar Akajev inte var en demokratisk kraft, utan byggde upp en allt mer auktoritär och korrupt stat. 2005 blev han avsatt i den så kallade Tulpanrevolutionen.

Till makten kom då Kurmanbek Bakijev, som styrde landet fram till i våras. På många sätt följde han sin företrädares fotspår. Vackra ord om demokrati och ett öppet samhälle visade sig vara tomma löften.

Svågerpolitiken och förtrycket fortsatte att breda ut sig i Kirgizistan. Landet återgick också alltmer till ett klansamhälle och tilltron för myndigheterna blev allt svagare.

För befolkningen rann bägaren till slut över i april i år.  Protestaktioner blev till slut våldsamma, och Bakijevs säkerhetsstyrkor svarade med att skjuta skarpt. Efter dagar av protester och gatustrider i Bisjkek flydde Kurmanbek Bakijev till slut landet, och skyddas nu av Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenka. Över 80 människor blev dödade i april, många av dem av säkerhetsstyrkornas kulor.

De flesta viktiga delar av statsapparaten kontrollerades av klanen Bakijev. I dag är Bakijevs bror och äldsta son misstänkta för massmord och andra allvarliga brott. Sonen Maxim är misstänkt för omfattande ekonomisk brottslighet.

Kvinnan som tog plats i presidentpalatset istället för den utkastade Kurmanbek Bakijev heter Roza Otunbajeva. Hon har funnits med i den kirgiziska toppolitiken ända sedan landets självständighet, och har suttit i regeringen för både Askar Akajev och Kurmanbek Bakijev. De senaste åren har hon varit med och drivit oppositionen mot Bakijevs allt mer auktoritära styre. Nu står hon som ledare för den tillfälliga regering som ska styra landet fram tills att ordinarie president- och parlamentsval kan hållas hösten 2011.

En av de första sakerna som hon lovat att göra är att ge Kirgizistan en ny, mer liberal och demokratisk grundlag.

27 juni är datumet då kirgizerna ska få folkomrösta om den nya grundlagen. Många bedömare ser det som omöjligt att hålla en folkomröstning under det rådande extremt känsliga läget i landet, men regeringen har sagt att folkomröstningen ska hållas som planerat.

Utgången i den kommer också att bli en viktig mätare på Otunbajevas stöd hos Kirgizistans befolkning.

Trots flykten är Bakijev fortfarande en viktig spelare i Kirgizistan, han har allt annat än försvunnit från rampljuset. Bakijev kommer själv från de oroliga delarna i södra Kirgizistan och stödet för honom där är fortfarande starkt. Den nya regeringen, ledd av Roza Otunbajeva, har haft mycket svårt att få full kontroll över området.

Frågan om vad som var gnistan till våldet i juni har inget enkelt svar.

Det man vet är att det har varit extremt barbariskt: Vittnen har berättat om uppbrända barn, våldtäkter och rena avrättningar.

I området står konflikten inte bara mellan olika nationaliteter. Den står mellan olika familjer och olika intressen, som inte drar sig för att använda extremt fattiga och desperata människor för sina intressen.

Rykten och anklagelser kommer från många håll. Vissa menar att det är uzbeker som försöker roffa åt sig mark från kirgizerna och på sikt hoppas tillhöra Uzbekistan. Andra pekar på politiska skillnader mellan Bakijev-trogna kirgizer och uzbeker som snarare står på Roza Otunbajevas sida. Ytterligare andra ser Bakijev som boven, och hävdar att han och hans klan hyrt in legosoldater för att underblåsa våldet och utnyttja gamla etniska konflikter för att Roza Otunbajeva ska förlora kontrollen över landet.

Den tillfälliga regeringen har försökt att med både flygblad och SMS få människor att inte lita på lösa rykten och inte låta sig provoceras av dem som försöker piska upp spänningar. Såhär långt ser det inte ut som att det fått effekt i ett läge där få vågar gå ut från sina hus och där elen är avstängd.

Mitt i de interna konflikterna finns också det storpolitiska spelet. Både Ryssland och USA har militärbaser i norra Kirgizistan. USA öppnade sin flygbas vid Bisjkeks internationella flygplats Manas år 2001. Manas är en av de viktigaste transportlederna för USA:s armé till Afghanistan. 2003 öppnade Ryssland en flygbas med några hundra soldater på den gamla sovjetiska flygskolan Kant, som ligger bara några mil från Manas.

Som enda land i världen med både amerikansk och rysk militär närvaro har Kirgizistans regering fått gå balansgång mellan stormakternas intressen i regionen, men påverkas också av grannlandet Kina. Kina är inte intresserat av att ha för många amerikanska och ryska militärer på sin bakgård.

Den nu avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev bestämde 2009 att stänga Manas-basen, men ändrade sig till slut efter att USA lovat att betala tredubbel hyra och tona ner basens betydelse. I dag kallas den för Manas Transit Centre, och har fått löfte om att få finnas kvar av den nya regeringen.

I början av konflikterna i juni bad Kirgizistans regering Ryssland om militär hjälp med att stabilisera situationen. Ryssland sa flera gånger nej till att hjälpa till med annat än humanitärt bistånd och viss utrustning. Efter några dagar sa presidenten Roza Otunbajeva att kirgiziska styrkor kommer klara situationen på egen hand, men det är många i söder som inte tror på någon annan lösning än hjälp från en tredje part.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".