Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..

Bakgrund Brasilien: Bilden av det brasilianska undret

Publicerat onsdag 29 september 2010 kl 15.45
Diagram över arbetslösheten i Brasilien. Statistik: Brasiliens riksbank. Foto: Staffan Sonning/Sveriges Radio

Kurvan över utvecklingen av arbetslösheten i Brasilien borde göra de flesta länders regeringar grönskimrande av avund. På åtta år har arbetslösheten halverats. Den globala ekonomikrisen, som knuffade arbetslösheten i höjden i de flesta länder, orsakade knappt en krusning på den fallande brasilianska arbetslöshetskurvan.

Visserligen drogs reformerna igång av den tidigare presidenten Cardoso, men det är under Lula da Silvas åtta år vid makten som reformerna befästs, utvecklats och fått effekt.

Det är bakgrunden till att alla opinionsundersökningar inför söndagens presidentval ger segern till Lula da Silvas egenhändigt handplockade efterträdare Dilma Rousseff, tidigare Lulas stabschef. Lula själv får inte ställa upp igen. Han har tjänstgjort de åtta år som grundlagen tillåter.

När arbetarpartiets Lula da Silva tillträdde för åtta år sedan misstänkte många att socialisten Lula var fel person att föra Brasilien in i den globala ekonomin. Det blev tvärt om. Vid G20-mötet i London i fjol, kallade USA:s president Obama Lula för "världens mest populäre politiker".

I dag är Brasilien, enligt FN:s organ för handel och utveckling, världens tredje mest attraktiva land för utländska direktinvesteringar, efter Kina och Indien. En stor del av bakgrunden är den jättelika inhemska marknaden: Brasiliens 200 miljoner människor, varav en stor del nu hastigt flyttar uppåt i inkomstligan, är en stor och attraktiv marknad.

Samtidigt växer Brasiliens export kraftigt. Enligt Brasiliens centralbank, har exporten tredubblats sedan 2002. Det har medfört att Brasilien har kunnat bygga upp en stor och trygg valutareserv: År 2002 hade Brasilien ungefär motsvarande 150 miljarder kronor på banken. I dag har reserven mer än tiodubblats, till motsvarande omkring 2000 miljarder kronor.

Effekten för det Brasilianska samhället är påtaglig: Enligt Brasiliens Center för socialpolitik (CPS), har 20 miljoner människor tagit sig upp ur absolut fattigdom sedan 2002. 35 miljoner har tagit steget in i medelklassen.

Vad var det då som Brasilien uppenbarligen gjorde så rätt för tio år sedan? Till att börja med gjorde Brasilien ungefär som Kina: Öppnade sina marknader för utländska investeringar och inledde en hel rad avregleringar. Dessutom övergav landet sin fasta växelkurs. Och samtidigt lyckades regeringen och riksbanken bekämpa hyperinflationen som plågat landet i många år.

Till det ska läggas Brasiliens nyupptäckta enorma oljetillgångar. Nyligen gjorde det statliga oljebolaget historiens största nyemission av aktier för att skaffa pengar till utvinningen. De privata delägarna slogs om att få vara med. Motsvarande 500 miljarder svenska kronor satsades på ett bräde för att få vara med och skörda Brasiliens framtida oljeintäkter.

Men det finns också en annan sanning: Avregleringarna var noggrant kontrollerade, Brasilien är fortfarande ett land omgärdat av massiva ekonomiska skyddsmurar. Den som till exempel vill konkurrera med brasilianska bilar, får vackert bygga en fabrik i Brasilien, annars blir bilarna osäljbara: Tullar och skatter nästan fördubblar priset på en bil som importeras från ett annat land, jämfört med en bil som byggts med brasilianska händer. Enda undantaget är extrema lyxbilar, där ett groteskt högt pris snarast är ett försäljningsargument gentemot de mest välbärgade.

Också inne i landet finns åtskilliga regleringar kvar. Bland annat är banksystemet skyddat. Det gör att brasilianska banker är mycket lönsamma, bland annat på grund av bristande konkurrens. Å andra sidan fungerade regleringarna som ett vaccin mot finanskrisen: Bankerna har stora buffertar av eget kapital och därmed ett stadigt skyddsnät mot kriser. Brasilianska banker har i genomsnitt 20 procent egna pengar i sina låneportföljer. Europeiska banker har ungefär hälften så mycket.

En annan skuggsida bakom de ljusa siffrorna är de sociala klyftorna i landet. För trots minskande arbetslöshet och minskande genomsnittlig fattigdom, finns det stora grupper som inte rört sig en millimeter på den sociala skalan. Med bristande eller obefintlig skolgång, minimal chans till legalt arbete och brottssyndikat som de egentliga myndigheterna i kåkstäderna är de den fortsatta stora utmaningen för den som väljs till ny president.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".