Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges Radios omfattande utrikesbevakning samlad på ett ställe - reportage, nyhetsinslag, analyser,..
Val i Elfenbenskusten

Valdagen kan bli en historisk dag

Publicerat fredag 29 oktober 2010 kl 15.31
Anhängare av förre presidenten och nuvarande presidentkandidat Henri Konan Bédié går genom centrala Abidjan, Elfenbenskusten. Foto: Scanpix.

På söndag är det val i Elfenbenskusten, landet som brukade vara en av Afrikas mest stabila och välutvecklade ekonomier. En statskupp och ett inbördeskrig som delade landet satte stopp för det mesta av utveckling i tio år. Men nu hoppas de flesta att valet ska manifestera slutet för åren av kaos.

Elfenbenskusten har som 13 andra tidigare franska kolonier i år kunnat fira ett halvt sekels självständighet, för flera av dem inte bara en fyrverkerisprakande festlighet utan också en påminnelse om att nationsbyggande tar tid.

Länge dock beskrevs Elfenbenskusten som ett mirakel; en förebild med fred, stabilitet och välstånd. Men det var en illusion. Skyltfönstret sprack.

På väg mot sitt blott tredje val på 50 år är framtidsfrågan om inbördeskrigets sår går att läka, om de etniska spänningarna kan överbryggas, om politisk stabilitet - förutsättning för ekonomisk utveckling - kan återskapas.

I 33 år styrdes Elfenbenskusten av Felix Houphout Boigny, den mesta av tiden som en enpartistat. På ytan såg mycket länge bra ut. Den gamla huvudstaden Abidjan, med moderna höghus, luftkonditionerade shopppingarakader, lyxhotell och breda boulevarder, kallades inte utan skäl "Afrikas Paris".

Den nya huvudstaden Yamoussoukro, Houphout Boignys födelseby, några timmars bilfärd inåt landet genom krympande regnskogar, byggdes med drömmar om ett afrikanskt "Versailles", eller åtminstone "Brasilia", med golfbana invigd av gamle kompisen Richard Nixon.

Nationsfadern Houphout Boigny, landets förste president, var en av det unga Afrikas mest politiskt skolade från sin tid i Paris där han varit parlamentsledamot och minister i flera franska regeringar.

Han skapade åtminstone en fasad av lag och ordning, stabilitet och ekonomiskt välstånd, till en del genom att sätta fransmän på statsförvaltningens toppjobb och på militärens och säkerhetstjänstens nyckelfunktioner. Under självständighetens första decennium växte ekonomin med 360 procent!

Elfenbenskusten beskrevs vid den här tiden ofta som en civil oas omgiven av militärt dominerade regimer i Ghana, Burkina-Faso, Mali, Liberia och Guinea.

I Yamoussoukro, deklarerad huvudstad 1983, lät han till exempel bygga en gigantisk basilika, ett Notre Dame i Afrika, världens största kyrkobyggnad, för hundratals miljoner dollar.

När den var färdig 1989 var Elfenbenskustens mirakeltid över. När Felix Houphout Boigny dog 1993 var landet på väg mot bråddjupet och de beslut han tagit under de rika åren slog tillbaka i en rekyl som allvarligt kom att skaka nationen.

Välståndet hade skapats till priset av att grundläggande problem sopats under mattan; motsättningarna mellan landets 64 olika folkgrupper, sociala spänningar mellan stad och land, det växande gapet mellan en välbärgad överklass och det fattiga flertalet, generationsklyftor inom etablissemanget.

Jordbruksproduktionen hade ökat snabbare än någon annanstans i tropiska Afrika, men det skapade främst välstånd bland något tusental plantageägare, de fattiga småbönderna på savannerna i den centrala och norra delen av landet såg inte mycket av ekonomisk framgång.

Och under de första decennierna efter självständigheten var Elfenbenskusten med sin större rikedom en magnet för Västafrikas gästarbetare. De ekonomiska dominerande kaffe- och kakaoplantagerna var arbetsintensiva och då det  var svårt att mobilisera tillräckligt av inhemsk arbetskraft uppmuntrade Houphouet Boigny, som  fransmännen före honom, immigration som belönades med medborgarskap. Afrikas mest liberala invandringspolitik ledde till att gästarbetarna vid 1980-talets slut utgjorde omkring en fjärdedel av landets invånare.

Men så kollapsade kakaopriset globalt, IMF införde sin tuffa åtstramningspolitik och missnöjet och misstänksamheten började gro.

Efter Houphouet Boignys död 1993 var efterträdaren Henri Konan Bedie snabb att utnyttja de växande spänningarna. Ett nytt begrepp skapades i Elfenbenskustens politik, "äkta ivorian", en term som särskiljde "äkta" medborgare från dem med blandad bakgrund, det vill säga med en eller flera föräldrar födda utomlands.

Tusentals tvingades bort från landet och 26 procent av befolkningen berövades med några penndrag i konstitutionen sin rösträtt. Främlingsfientlighet upphöjdes till lag!

Bediesmotivet var bland annat att blockera vägen för sin främste rival Alassane Ouattara, som inte kunde bevisa att hans båda föräldrar var födda i landet.

Kaosets tid inleddes. Bedie störtades i en militärkupp 1999, ledd av generalen Robert Guei. Denne tvingades året därpå efter folkliga protester och upplopp i Abidjan  ge ifrån sig makten till Laurent Gbagbo, universitetslektor och oppositionspolitiker.

I september 2002, när Gbaagbo var på statsbesök i Italien avlossades de första skotten i vad som skulle bli ett fullskaligt inbördeskrig som i realiteten klöv landet i en rebellkontrollerad nordlig och en regeringskontrollerad sydlig del med en fredsbevarande FN-styrka på 10 000 man i en buffertzon däremellan.

Det mesta av striderna upphörde efter drygt ett år, men tiden sedan dess är kantad av havererade fredsavtal och inställda val.

Fem år efter det att Gbagbos presidenttid löpt ut, och efter sex inställda val, ser det nu ut som att landet gett sig en chans att komma på fötter igen.

Identiteten, medborgarskapet - konfliktens kärnfråga - är också löst. Identitets- och röstkort försäkrar även de ursprungligen invandrade, huvudsakligen i norr, fulla medborgerliga rättigheter.

Valdagen kan bli en historisk dag för den västafrikanska nationen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".