Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Den nya musiken i P4 diskuteras med en musikredaktör och en artist intervjuas.

Mia Gerdin om Dusty Springfield:

Publicerat torsdag 5 mars 2009 kl 09.41
Dusty Springfield tillsammans med Pet Shop Boys . Foto: Pressens Bild/Scanpix

Säger man Dusty Springfield är det många som säger ”åhh, Son Of A Preacher Man, vilken fantastisk låt”!  Många tror kanske att det är det enda hon gjort, att hon är ett ”one hit wonder”, men då har man rejält fel.

Dusty Springfield var Englands ledande kvinnliga artist på 60-talet med ett pärlband av låtar som tog sig högt upp på topplistorna, t.ex. ”You Don’t Have To Say You Love Me””I Just Don’t Know What To Do With Myself””Wishin’ And Hopin’”, ”The Look Of Love”, ”In The Middle Of Nowhere” – för att bara nämna några – och efter att hennes karriär varit inne i en lång svacka kom en ny framgångsrik epok för Dusty omkring 1990. Det var Pet Shop Boys som producerade och skrev låtar åt henne så att hon åter hamnade högt på västvärldens topplistor med låtar som ”Reputation”, ”Nothing Has Been Proved” och ”In Private”. Den sistnämnda spelas förresten flitigt just nu i Sahara Hotnights version.

Dusty började i tjejbandet Lana Sisters redan som tonåring i slutet av 50-talet, men dom övergav hon snabbt för att istället bli en tredjedel av gruppen The Springfields där även hennes bror, den låtskrivande Tom Springfield, ingick.
Fast det där med Springfield var påhitt, efternamnet var egentligen O’Brien, och familjen kom från West Hampstead i norra London.  Men Mary O’Brien blev Dusty Springfield, och det var i den skepnaden hon fick sin allra första hit som solosångerska. Året var 1963 och låten hette ”I Only Want To Be With You”.
 
Dusty var vit men lät svart.  Hon har en hes - några kallar den rökig - beläggning på rösten som gör den både vemodig och soulfylld, och i mitt porträtt får vi höra henne framföra två Tamla Motown-klassiker, ”Ain’t No Mountain High Enough” (tillsammans med Engelbert Humperdinck) och ”People Get Ready” som verkligen visar hennes dragning till den svarta soulen.  Låtarna är hämtade från TV-framträdanden och finns inte på skiva.

 
Dusty Springfield
var blyg och hon ger ett lite stelt intryck när man ser henne framträda i olika gamla videor och TV-shower där hon nästan dolde sig i sina tjusiga kreationer.  Dusty var nämligen alltid mycket elegant, hon var aldrig någon modstjej, även om hon brassade på rejält med ögonmakeup.  Men vad gäller klädstilen höll hon sig till aftonklänningar när hon framträdde, eller möjligen byxdressar.  Det var mycket siden och chiffong -  nästan alltid pastellfärgat - och alltid dessa konstfärdiga, tuperade frisyrer.  Med ett sånt hår kunde man inte vara sprallig utan här gällde det att vara värdig!        

Dusty Springfield har en röst som verkligen kan matcha en full orkester. Många av hennes hitlåtar är mäktiga gåshudsballader, ibland nästan med ett Phil Spector-aktigt wall-of-sound, och hon är tillsammans med Dionne Warwick en av de vokalister som gör Burt Bacharachs låtar full rättvisa.
 
1968 åkte Dusty till Tennessee för att spela in LP:n ”Dusty In Memphis” och där var både tempot och livsstilen helt annorlunda än det hektiska, swinging London som hon kom ifrån.  Resultatet blev en platta som lyfte fram den sårbarhet och känslighet som alltid funnits hos Dusty Springfield, och skivan räknas idag som en klassiker.  Förutom ”Son Of A Preacher Man” finns också en underbar version av ”The Windmills Of Your Mind” och mycket annat.

Den här plattan satte punkt för den första, oerhört framgångsrika perioden av Dusty Springfields karriär.  Under 70- och 80-talen bodde hon i USA, och var under flera år utan skivkontrakt. Dusty hade problem med alkohol och depressioner, men hon kom igen som sångerska.  1987 fick Neil Tennant och Chris Lowe i Pet Shop Boys fart på hennes karriär igen då hon sjöng på ”What Have I Done To Deserve This” tillsammans med dem. På albumet ”Reputation” finns förutom titellåten även hitlåtar som ”Nothing Has Been Proved” och ”In Private” och Dusty fanns åter högt på västvärldens topplistor. ”Son Of A Preacher Man” var dessutom med i filmen ”Pulp Fiction” som kom 1994,  vilket gjorde att den låten nådde en ny publik.

Dessvärre blev ”Reputation” hennes sista skiva.  En bit in på 90-talet fick hon diagnosen bröstcancer och hon flyttade tillbaka till England.  Bara några månader innan sin död fick hon ta emot den engelska drottningens hedersutmärkelse, The Order of the British Empire, för sitt arbete som artist.
Det var mycket välförtjänt eftersom ett engelskt 60-tal vore otänkbart utan Dusty Springfield.  Hennes vildsinta ögonmakeup med mascara, eyeliner och ögonskugga symboliserar den brittiska popvågen lika mycket som hennes lätt beslöjade röst, hennes mäktiga ballader och coola soul.

Dusty Springfield dog 2 mars 1999, en dryg månad innan hon skulle fylla 60.

TIPSLISTA:

Musik:

Det finns otaliga samlingsskivor med hennes låtar, en heter
”Goin’ Back – The Very Best Of Dusty Springfield” (1962 – 1994).  På den finns även några låtar med The Springfields (1994)

En annan fin samling med färre hits men väldigt bra låtar – t ex ”Spooky” från 1970 - är
”Dusty Definitely” (2001)

Den oumbärliga klassikern:
”Dusty In Memphis” (1968)

Lite mer udda inspelningar där Dusty sjunger på franska och spanska finns på
”Pearls And Rarities” (1994)s

Albumet ”Reputation” som kom 1990 återutgavs senare med extra material under namnet
”Reputation And Rarities” (1997)

Videoklipp:

http://video.filestube.com/video,cf9bacd136821cd503e9.html
Dusty Springfield sjunger duett med Engelbert Humperdinck: ”Ain’t No Mountain High Enough”.

http://www.youtube.com/watch?v=Jfow0sDlq10
Dusty Springfield sjunger Curtis Mayfields låt ”People Get Ready”.

http://www.youtube.com/watch?v=MczZzJ-jy5c
Genombrottslåten som soloartist: ”I Only Want To Be With You” (1963), i svartvitt.
Här har hon en KORT klänning och håret har bara en våning. Helt häpnadsväckande!

http://www.youtube.com/watch?v=EA48IL6bQQU
Dusty sjunger Burt Bacharachs och Hal Davids  ”I Just Don’t Know What To Do With Myself” – i svartvitt.


http://www.youtube.com/watch?v=EA48IL6bQQU
Dusty i en väldigt lättsam intervju från 90-talet, full av skratt, hennes blyghet är borta här.

http://www.youtube.com/watch?v=0Vl1OH2dXwg
En underbar sekvens från en TV-show där Dusty är programledare och intervjuar The Beatles – i alla fall pratar hon med John & Paul och alla är otroligt unga. Gissningsvis från 1963.


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".