Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

4. Maria Abrahamsson avslutar Klotets energistafett ”Det vore oförsvarligt att inte utforska solens potential”

Publicerat tisdag 17 mars 2009 kl 09.00
Maria Abrahamssons Doktorsblogg

Hur ser framtidens energisystem ut? Det är en fråga som innehåller många bottnar - vetenskapliga, tekniska, politiska – och därför är närmast omöjlig att ge ett kort och koncist svar på, även om man bortser från att det i största allmänhet är ganska svårt att förutsäga framtiden. Frågan är också komplicerad på grund av att det egentligen inte råder någon nationsöverskridande konsensus om vad vi egentligen behöver energi till?

I Sverige kan man utan vidare diskutera bilfria innerstäder men det är ett perspektiv som är helt främmande i den miljö där jag för tillfället bor och verkar -Baltimore, USA. Att föreställa sig ett USA utan bilar, det går nästan inte. Och även synnerligen miljömedvetna, och ofta cyklande, amerikaner har svårt att förstå hur jag kan klara mig utan bil i en stad vars kollektivtrafik fungerar någorlunda i teorin men inte alls i praktiken. För mig upphör det å andra sidan aldrig att vara fascinerande att de ”compact cars” som jag konsekvent väljer om jag hyr bil här, är två storlekar större än de minsta uthyrningsbilarna i Sverige.

Perspektivskillnader finns alltså. Men vad säger oss fakta och statistik då? Under 2001 uppgick mänsklighetens sammanlagda energiförbrukning till ca 425 × 1018 Joule, eller om man föredrar det något mer hanterbara effektmåttet, till ca 13.2 TW.

***tillägg den 19:e mars*** Det har fallit bort ett litet, men ack så viktigt, tecken i texten! Det står 426x1018 J, fast det ska vara 426x10^18 J (i text: fyrahundratjugosex gånger tio-upphöjt-till-arton joule.) Tack för din uppmärksamhet, ”Petiemeter” ******************************************

År 2050 beräknas den siffran vara uppe i minst 27 TW. En fördubbling, minst, på 50 år alltså. Och då innefattar den beräkningen ändå substantiella energieffektiviseringar. Största andelen av den energi vi konsumerade 2001 kom från olja, kol och gas. Vattenkraft och förnybara energikällor svarade för ca 0.29 TW vardera. Inte så förvånande kanske, eftersom vår energiförsörjning fortfarande i hög grad är fossilbränslebaserad. Minst lika intressant är det också att veta att eleenergi från kol var klart billigast medan el från solenergi är minst 5 gånger dyrare än den kolbaserade. Förnybar energi från solen var alltså inte på något sätt konkurrenskraftig 2001 och är det tyvärr inte i dagsläget heller. Med dessa fakta i ryggen kan det lätt kännas som att den enklaste lösningen vore att satsa på en utbyggd kärnkraft, kanske med thorium istället för uran, och att fortsätta använda kol men lägga ner tid och forskningsresurser på att hitta metoder för att samla upp och lagra den fossila koldioxid som blir en bieffekt.

Jag tror för all del också att vi kommer att förlita oss på kärnkraft ett bra tag till, även om det är ett energislag som har upppenbara nackdelar. Men jag hoppas och tror att vi kommer att välja att satsa på andra vägar än en kolbaserad energi, även om kolreserverna är stora nog för flera hundra år av energiförsörjning. För även om solenergin i dagsläget är alltför dyr och brottas med alltför många problem som låg effektivitet och framför allt lagrings- och transportfrågorna, så kan man inte bortse ifrån den potential som finns i solenergin: På en timme strålar solen in mer energi till jorden än vad mänskligheten gör av med på ett år. Att välja att inte utforska den potentialen är enligt min mening inte försvarbart. (Det är bland annat därför som jag valt att spendera den största delen av min arbetstid i ett kemilab där där vi forskar på att försöka göra bättre färgämnessensiterade solceller.)

Och mycket forskning pågår både när det gäller att producera el från sol men intressantare (och kanske inte lika känd) är all forskning (både svensk och internationell) som syftar till att prodcuera bränsle från solenergi. Att göra vätgas från sol och vatten är ett alternativ. En annan kanske ännu mer lockande framtidsvision är fotokemisk katalytisk reduktion av koldioxid till metanol eller metan: att med solenergi som energikälla minska mängden koldioxid i atmosfären och dessutom kunna göra ett bränsle som vi kan köra våra bilar på. Det skulle inte bara förse oss med bränsle utan också automatiskt vara koldioxidneutralt. Och dessutom ett flytande bränsle som många motorer redan idag kan köras på har och som har en stor fördel i att vi redan har infrastrukturen på plats. I realismens namn ska det dock påpekas att även om det pågår mycket grundforskning på det här området så krävs det nog ett par vetenskapliga genombrott för att det här ska få stort genomslag och att vi kan ta steget till teknikutveckling. Hur lång tid det tar vet vi förstås inte. Det ligger ju i forskningens natur att vi inte kan veta säkert vart resultaten för oss. Och med det i bakhuvudet tror jag att den rimligaste vägen att gå är att satsa på bred teknikutveckling och forskning när det gäller energiförsörjningsfrågan. Och att försöka vara så energieffektiv som möjligt. Jag kan som sagt inte föreställa mig ett USA utan bilar, men att däremot föreställa sig att alla bilar här blev en eller två storlekar mindre och dessutom drevs med koldioxidneutrala och förnybara bränslen, det är faktiskt inte lika svårt. Jag hyser dessutom visst hopp om att det kan komma att ske inom överskådlig tid.    






Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".