Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

När Perus indianer protesterade...

Publicerat tisdag 12 januari 2010 kl 06.00
1 av 11
Perus president Alan Garcia, skakar hand med Brasiliens president Luiz Inacio Lula da Silva.
2 av 11
3 av 11
Poliser bär kista med dödad kollega. Bagua 5/6 2009.
4 av 11
Awajunby längs Marañonfloden.
5 av 11
6 av 11
7 av 11
8 av 11
9 av 11
10 av 11
11 av 11
Bagua 5/6 2009. Foto: Thomas Quirynen

För några år sedan undertecknade Peru ett bilateralt frihandelsavtal med USA. Med detta ökade den peruanska regeringen dramatiskt möjligheterna för utländska företag att exploatera regnskogens rikedomar. Men ursprungsbefolkningen har dåliga erfarenheter av gruvdrift, olje- och gasutvinning. Så under två månader i våras blockerade flera tusen människor vägar och pipelines i protest. När protesten avbröts den 5 juni 2009, dödades 34 människor och fler än 200 skadades i sammandrabbningarna. Claes Andreasson har besökt Amazonas för att se vad som hänt sen dess. Den 13 januari hör du resultatet i radio.

Utländska gruv- och oljebolag har redan gjort mycket skada i Amazonas. Till exempel är fisken här i floden förgiftad, så vi kan inte äta den längre, säger den lokale Awajun-ledaren Simon Wipe Bejus, medan han blickar ned i den mäktiga Marañonfloden djupt inne i den peruanska delen av Amazonas.
President Garcia vill privatisera djungeln, och släppa in ännu fler utländska företag. Men vi som lever här har gått samman för att bevara regnskogen som den var när våra förfäder levde här, säger han.

Awajunfolket har i generationer levt längs Marañonfloden. Efter en lång kamp erkände den peruanska staten också att de har den juridiska rätten till sin mark. Men i samband med att Peru undertecknade frihandelsavtalet med USA, fick regeringen rätt att stifta ett stort antal dekret, eller exekutiva lagar. Och flera av dessa dekret påverkade direkt ursprungsbefolkningens rätt till sin mark, säger den nordamerikanske antropologen, och chefen för Limas Instituto del Bien Común, Richard Smith.
Med stöd av dessa nya dekret delade Garciaregeringen generöst ut nya exploateringstillstånd. För fem år sen täcktes ungefär 15 procent av den peruanska delen av Amazonas av sådana tillstånd för gruvbrytning och olje- och gasutvinning. Idag är siffran 70 procent - alltså nära fem gånger så mycket.

– Det som också upprörde ursprungsbefolkningen, var att Garcia-regeringen inte på något sätt konsulterade dem om dessa nya lagar - vilket är ett krav enligt FN:s Internationella Arbetsorganisation ILO:s Konvention 169, som Peru undertecknat. Konventionen säger tydligt att innan en regering tillåter exploatering av naturresurser ska förhandlingar genomföras med ursprungsbefolkningen. Och de ska ske i "god tro och med syfte att uppnå en överenskommelse, eller samtycke" berättar Richard Smith.

Bagua Chica är en liten stad just i utkanten av regnskogen, omgiven av bördig jordbruksmark, och inte långt från den plats där de båda floderna Rio Marañon och Rio Utcubamba rinner samman. Längs den dammiga huvudgatan puttrar små moped-taxis kors och tvärs med sina passagerare.
Bagua Chica, liksom storasyster Bagua Grande någon halvtimme längre söderut, skulle också bli centrum för den stora protestaktion som inleddes i april förra året. I två månader protesterade ursprungsbefolkningen, tillsammans med lokalborna, mot de nya dekreten från Lima.
– Hela Amazonas mobiliserade för att försvara vårt territorium, vår miljö och våra naturresurser, säger Awajunledaren Simon Wipe Bejus.

– Mellan tre och fyra tusen människor deltog i strejken. Dom blockerade tillfartsvägarna till Bagua Chica och Bagua Grande. Och stoppade en pipeline med råolja från regnskogen... På kvällen den fjärde juni kom ledarna för protesten överens med polisen om att bryta blockaden och lämna området följande morgon. Men under nattimmarna fick polisen order från Lima att utrymma området - om nödvändigt - med våld. Och strax efter halv sex följande morgon gick mellan 5 och 600 poliser till attack, berättar Simon Wipe Bejus.

Den första räden skedde nära en tvär dubbelkurva längs landsvägen - Curva del Diablo - där en stor grupp av dem som protesterade var samlade. Pedro Ramon Cruz är lantbrukare och bor alldeles intill Djävulskurvan. Han minns tydligt vad som hände den där tidigare junimorgonen...
-- Polisen började skjuta med sina automatvapen där uppe på bergskammen. Jag hörde hur människor skrek av smärta. Tårgasen låg tung och polishelikoptrar flög fram och tillbaka i dalgången. Jag har aldrig sett något liknande. Det var skrämmande, precis som ett krig, minns Pedro Ramon Cruz.

Polisen gick också till attack inne i tätorterna. Carlos Quispe minns hur ögonen sved av tårgasen, som låg tung över gatorna, och ända in på sjukhuset i Bagua Chica.
– Så började polisen skjuta mot de flera tusen människor som samlats i Bagua Chica för att protestera. En av mina kamrater träffades i magen. En annan sårades av ett skott som snuddade hans ben. Och själv träffades jag av ett skott i låret, berättar Carlos Quispe.

Han har fortfarande tydliga spår av skottskadan, och måste använda kryckor för att ta sig fram.
-- Jag har förlorat mitt jobb, och har inte fått någon ekonomisk hjälp av myndigheterna, säger han.

Det är hett när vi går över den grusbelagda kaserngården på armébrigaden strax utanför Bagua Chica. General Raul Silvas ämbetsrum - däremot - svalkas av en stor, brummande luftkonditioneringsapparat. Det var den nationella polisen, som med stöd av armén bröt blockaden och protesternas. Och General Rilva påpekar flera gånger hur allvarlig situationen var.
-- Ursprungsbefolkningen utnyttjades av extremister som vill revoltera mot regeringen. I tio dagar var vi helt isolerade. Livsmedel och andra livsviktiga transporter kunde inte komma in. Därför beslutade regeringen i Lima att evakuera området - och dessvärre dödades ett antal människor, flertalet av dem var dock polismän, påpekar general Silva.

– Regeringen utlyste undantagstillstånd - istället för att förhandla med oss, säger Awajunledaren Simon Wipe Bejus. Efter 55 dagars strejk, valde de att konfrontera oss med våld. Regeringens beslut att attackera, ledde till att många människor dödades - både civila och poliser. Och det löste inga som helst problem, anser Simon Wipe Bejus.

Vi är mitt inne i Amazonas, två-tre timmar på en mycket, mycket skumpig grusväg från Bagua, nordost om stan, in i regnskogen. Och här finns Pumping Station Nummer 6. Pumpstation Nummer 6 ägs av Perus nationella oljebolag PetroPeru, och är en mellanlagringsdepå för råolja mitt inne i regnskogen. Det är också en plats där ett tiotal poliser dödades under sammandrabbningarna i juni - och det märks att nerverna fortfarande är på spänn.

Vi har nätt och jämnt stannat till utanför stängslet till anläggningen, innan ett dussintal unga militärer, med maskingevären beredda, radar upp sig framför grinden. Vi får inte lov att komma in... Pumping Station 6 är också något av en symbol för ursprungsbefolkningens protester.
– Istället för dom utlovade ekonomiska fördelarna, och dom nya jobben, har ursprungsbefolkningen sett allvarlig miljöförstöring, säger den katolske prästen och människorättsaktivisten Fader Marco Arana som jag möter i huvudstaden Lima.
– Sjöar har försvunnit. Flodflöden har letts om. I vissa regioner saknas numera färskvatten. Därför är det inte så underligt att ursprungsbefolkningen betraktar dom utländska investeringarna som ett hot, och kräver att deras rättigheter ska respekteras, säger Fader Marco.

Sedan sammandrabbningarna i juni har regeringen kallat samman fyra förhandlingsgrupper, som bland annat ska utreda händelserna i Bagua, och vad som nu ska hända med dom nya dekreten. Men flera av representanterna för ursprungsbefolkningen är antingen efterlysta eller har kommunarrest, så det är tveksamt vad resultatet av dessa kommissioner kan bli, säger (antropologen) Richard Smith. När det gäller vad som verkligen hände i Bagua, blir det nog en skönmålning säger han.

-- Vad som sker kan knappast kallas förhandlingar. När den starke pådyvlar den svage sin vilja, är det inte en dialog, utan en monolog, tycker Fader Marco Arana. Regeringens syfte är i första hand att göra slut på konflikten, för att sedan fortsätta som förut.

Det ansvariga statsrådet, inrikesministern Mercedes Cabanillas, har avböjt att kommentera sin roll i det som hände i Bagua. Men en vecka efter det blodiga ingripandet avgick hon tillsammans med hela den peruanska regeringen. Själv sa President Alan Garcia att det som hände var resultatet av en internationell komplott, orkestrerad av Venezuelas president Chavez.

– Garcia har visat en enorm arrogans, säger Richard Smith. Den fattiga och outbildade ursprungsbefolkningen i Amazonas lyckades ställa regeringen till svars för sina handlingar. Och det var nog den värsta politiska förnedringen för presidenten. Trots den dyrbara läxan från Bagua, är det inte troligt att Garcia-regeringen kommer att byta politik. Peru är ett fattigt land, och utländska investeringar är nödvändiga anser landets president. Och då får skyddet av miljön och de mänskliga rättigheterna stå tillbaka, tror Richard Smith.

Claes Andreasson för Klotet.
Klotet@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".