Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Uranbrist inom 20-30 år befarar IAEA

Publicerat onsdag 17 februari 2010 kl 06.00
1 av 8
2 av 8
3 av 8
4 av 8
5 av 8
6 av 8
7 av 8
8 av 8

Det Internationella atomenergiorganet IAEA varnar för att det kan bli brist på uran till alla de nya kärnkraftverk som nu byggs runt om i världen, inom några decennier. I sommar kommer IAEAs nya globala sammanställning av uranläget, men Hans Forsström som är direktör för bränslecykel och avfall på IAEA, säger att tidigare prognoser verkar stå sig.

– Dels behöver man utöka de existerande gruvorna, men man behöver även öppna nya gruvor, för idag så produceras bara 2/3 delar av det man konsumerar. Resten tas från lager, tex att man har omvandlat vapenmaterial till bränsle för kärnkraftverk och i ett perspektiv på 10-20 år kan det inte fortsätta på det sättet, säger  på IAEA.

Hittills har alltså  från USA och Ryssland kunnat kompensera för att det inte bryts tillräckligt med uran i världen. Men 2012 går avtalet om vapenuran från de båda länder ut, och vad som då händer är ännu oklart. Ett alternativ kan vara en ökad upparbetning av uttjänt kärnavfall. Men enligt Hans Forsström på IAEA skulle det med dagens teknik inte räcka långt. Bara om många länder framöver bygger snabbreaktorer, så kallade bridreaktorer, skulle upparbetat uran kunna ersätta nybrutet.
– Det är kanske något som ligger 40-50 år framåt i tiden, tror Hans Forsström på IAEA.

Nyligen beviljade Vetenskapsrådet ett anslag på 38 miljoner kr till svensk forskning på framtida kärnkraft. Pengar som delas mellan Chalmers kärnbränsleforskning, och KTH i Stockholm och Uppsala universitet, där man forskar på fjärde generationens kärnreaktorer.

 På Chalmers tekniska högskola i Göteborg forskar professor  om hur man kan återvinna svenskt kärnavfall för framtidens snabbreaktorer. Han bedömer att avfallsuranet skulle räcka för elproduktion i åtminstone 200 år och den nya tekniken kan bli klar snabbt om den politiska viljan finns.
– Rent tekniskt får vi alla pengar vi vill och alla tillstånd trycks igenom fort så skulle man kunna bygga upp det på ett antal år, hävdar professor Christian Ekberg på Chalmers.

Det slutförvar för det uttjänta kärnbränslet som företaget Svensk kärnbränsle hantering, SKB, planerar att bygga ska göras så att det blir möjligt att ta upp bränslet igen, även om det inte finns några planer för det idag. Professor Sören Wibe som sitter i SKB:s styrelse, tror att Sverige kommer att plocka upp kärnavfallet inom 50-100 år för att upparbeta det.

Men förutom en möjlig återvinning av uttjänt kärnbränsle så finns det också ett annat klyvbart material som det går att driva kärnreaktorer med, nämligen thorium, som det bland annat finns stora tillgångar av i Norge. Försvisso finns det nackdelar med thorium som att det till exempel ställer högre krav på säkerheten under drift eftersom strålningen är högre då jämfört med uran, men Sven Kullander som är professor i högenergifysik vid Uppsala universitet och som är ordförande i Vetenskapsakademiens energiutskott tycker att fördelarna överväger.
– Man genererar uran i processen och 50-60 % av energin i det brutna thoriumet används, inte 1 % som med dagens kärnteknik, säger Sven Kullander.

I Sverige är halterna av uran låga. Det lokala motståndet är bitvis hårt mot eventuella gruvor, ja också mot att bara leta uran. Varför bryr sej då uranprospekteringsföretagen om just Sverige? Det har råvaruanalytikern Magnus Ericsson en del svar på. Hans företag Raw Materials Group följer marknaden för gruvbrytning och mineraler.
– Att uranhalterna i Sverige är jämförelsevis låga, spelar mindre roll så länge andra villkor är stabila, enligt Magnus Ericsson. Det viktiga för bolagen är att de minimerar överraskningar.
Magnus Ericsson vill inte bedöma vid vilken prisnivå det svenska uranet skulle bli lönsamt att bryta. Men han tror det dröjer innan det skulle kunna bli aktuellt:

Motståndet mot uranbrytning hänger mycket ihop med kärnkraftsmotståndet. Mikael Karlsson som är ordförande i Naturskyddsföreningen vill inte jämföra brytning av uran med brytning av andra metaller eftersom han inte kan se någon anledning till att fortsätta med ett ohållbart energisystem, som han menar att kärnkraft är. Det finns bättre teknik säger han och nämner vindkraften som ett exempel.

Men Gustaf Åkerblom, uranprospektören som sitter med i ledningen för det kanadensiska företaget som tillsammans med ett gruvbolag har planer på att starta en urangruva i Jämtland, han tror att oavsett hur det går den här gången med besluten kring gruvbrytning så kommer frågan om dom värdefulla metallerna alltid komma tillbaka.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".