Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Miljontals ålyngel sätts ut - till vilken nytta?

Publicerat onsdag 16 juni 2010 kl 10.35
1 av 7
Olle Calles Karlstad Universitet.
2 av 7
Ålutsättning i Halland.
3 av 7
Lunchpaus med kaffe och hembakt bröd, Peter Norell och Thomas Lennartsson.
4 av 7
Ålyngel i plastpåse för kontroll av märkningen av deras hörselstenar, otoliter.
5 av 7
Bil full med frigolitlådor som var och en innehåller 1000 ålar styck.
6 av 7
Christer Borg, Älvräddarna.
7 av 7
Klotets reporter Karin Gyllenklev prövar att släppa ut ålyngel.

Ända sen 1950-talet har miljontals ålyngel satts ut årligen i svenska vattendrag för att motverka nedgången, men det verkar inte ha hjälpt speciellt mycket. Det kan ju bero på att ålens problem hör ihop med ändrade vattenströmmar, sjukdomar, klimatförändringar, utsläpp och en utbyggnad av vattenkraften. Få yngel verkar hinna växa sig stora, ta sig hela vägen över Atlanten till Saragassohavet för att föröka sig och att deras avkomma förs med strömmarna tillbaka mot Europa.

I år var första gången utsättningarna gjordes helt i statligt regi och enbart för ålens skull, alltså inte för att det ska finnas mer ål att fiska upp. Man försökte också vara strategisk och sätta ut ynglen på platser där dom förhoppningsvis inte skulle hindras av några vattenkraftverk.

I maj släppte länsstyrelsen i Halland ut 1,2 miljoner ålyngel i små vattendrag och sjöar. Peter Norell på fiskeenheten, var en av dem som packade bilen full med frigolitlådor proppade med ålyngel och begav sig mot halländska vattendrag.

– Nu så ska vi sätta ut ålyngel här i den här lilla skogssjön. Här har vi ålyngel, ca  1000 st. Mellan 15-20 år ska de bo här innan de är tillräckligt stora. Nu är de ca 7 cm och väger ca 0,7 gram. De kommer från Frankrike och har mellanlandat i Helsingborg. Nu slänger de sig ut aldelles själva, det är gott gry i de här, berättar Peter Norell. 

Med på ålutsättningen var också Thomas Lennartsson som även han arbetar vid fiskeenheten i länsstyrelsen Halland. Thomas Lennartsson berättar att ålens kritiska situation tydligt märks av i Hallands vattendrag, framför allt vid Viskan dit det förut kom mängder med ålyngel.
– På 70-talet fångade man in ungefär 500 kilo sådana här ålar som vi har satt ut idag, och i nuläget ligger det på 2 kilo. Trenden är likadan i andra halländska vattendrag, det vill säga en kraftig minskning, enligt Thomas Lennartsson.

Kanske är ålens livscykel så komplicerad att den är lätt att störa. En anledning till ålbeståndets minskning har utan tvekan varit det intensiva fisket, men forskarna är långt ifrån eniga. En del pekar på att ålens situation bara har med klimatförändringar att göra medan andra skyller på miljögifter. Men en sak verkar de flesta forskare vara eniga om och det är att vattenkraftverken är en bidragande orsak. I Sveriges ålförvaltningsplan från 2009 är målet att fler ålar ska kunna ta sig förbi kraftverken, man vill också minska fisket till lägre nivåer än idag. Och den tredje åtgärden handlar om att släppa ut ålyngel. 

Vattenkraftverken är inte bara en av flera potentiell orsaker, det är också där vi kan vidta konkreta åtgärder säger forskaren vid Karlstad Universitet.
- Det krävs garanterat att man arbetar på bred front, åtgärder vid vattenkraftverk är en viktig åtgärd, men det kommer inte räcka som enda åtgärd för att rädda ålen, enligt Olle Calles.

Olle Calles berättar att det finns olika metoder för att hjälpa ålen. Till exempel kan man fånga in ålar vid vattenkraftverken och sen transportera dem förbi kraftverken med bil för att sedan släppa ut dom igen efter hindret. Men man kan också använda sig av andra sorters intagsgaller som orsakar mindre skada och kombinera det med att bygga passager så att ålarna kan ta sig förbi, till exempel laxtrappor.

Av Sveriges 1800 vattenkraftverk är det bara några procent som har fungerande vägar som ålar kan ta istället för att sugas in mot turbiner. Klotet har pratat med , en av Sverige största aktörer inom vattenkraft för att ta reda på hur dom ser på ålproblemet.
-- Vattenfall ser ju allvarligt på att ålen har minskat så oerhört kraftigt och vill göra vad vi kan för att minska dom skador som uppstått när vi byggde våra stationer, säger Peter Stedt, informationsansvarig på Vattenfall.

Av vattenfalls närmare hundra vattenkraftverk i Sverige är det bara tio till femton procent som har någon sorts anordning som underlättar för ålar att ta sig förbi. I dagsläget är det helt och hållet upp till kraftverken själva om de vill lägga pengar på passager för vandrande fiskar som ålen, till exempel genom att bygga laxtrappor. Det är såklart en kostnad för företagen, berättar Peter Stedt, eftersom det måste finnas vatten i en fisktrappa.
– Det som påverkar oss och andra energibolag, är att det här vattnet skulle kunna användas till produktion istället för i en fisktrappa och man räknar ungefär med att fem procent av vattnet försvinner i en laxtrappa, enligt Peter Stedt.

Vattenfall arbetar tillsammans med övriga aktörer i kraftindustrin och med myndigheter som , Naturvårdsverket och länsstyrelserna i projekt som ska gynna ålen. Men det är inte så många fisktrappsbyggen på gång. Just nu är det mestadels forskningsprojekt.

Christer Borg, ordförande i , en organisation som bland annat vill stoppa utbyggnaden av vattenkraftverk, tycker att det behövs mer av både forskning och konkreta åtgärder från kraftbolagens sida.
– Generellt när det gäller fiskvägar har kraftbolagen ett och annat pilotprojekt på gång, men biologisk mångfald är ingenting vi kan spara lite här och där, duttvis, i vår miljö. Det ska man bevara så gott det går överallt, anser Christer Borg.

Christer Borg menar att lagstiftningen kring vattenkraftverk är gammeldags och måste moderniseras så den är anpassad efter vårat sätt att se på miljön idag. Till exempel när kraftbolagen skyller på att de inte kan anlägga passager för ålar eftersom de inte har tillräckligt med kunskap anser Christer Borg att det bara är ett sätt att slippa ta tag i problemet.
– Vi kunde faktiskt flyga till månen i en plåtlåda 1964, tunn som en alumniniumburk. Det är klart vi har tekniken för att bygga fiskvägar och det finns det bevis för, säger Christer Borg.

Karin Gyllenklev
karin.gyllenklev@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".