Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Snart är Kilimanjaros snö bortsmält...

Publicerat onsdag 29 september 2010 kl 13.00
1 av 7
Toppskylten på Kilimanjaro.
2 av 7
Elefanter framför Kilimanjaro.
3 av 7
Svenska studenter intervjuar Longbeti Andrea Kezamo till en dokumentärfilm.
4 av 7
Utsikt vid soluppgång från Kilimanjaros topp.
5 av 7
Barrskog längs vägen upp mot toppen.
6 av 7
En av bäckarna som rinner ned längs berget intill Kezamos by. Foto: Johan Järvestad
7 av 7
Veijo Pohjala i Klotets studio Foto:J Bergendorff

Södertörnsstudenten Johan Järvestad åkte till Tanzania och afrikas högsta berg Kilimanjaro för att ta reda på hur folk som lever runt berget tänker om att den snöklädda toppen snart är borta. En av dem han mötte var Longbeti Andrea Kezamo. Han har arbetat som guide och bärare på Kilimanjaro i större delen av sitt 82-åriga liv.
– Miljön här i området har ändrats sedan kolonialtiden, säger Longbeti Andrea Kezamo. Tidigare kunde vi förvänta oss regn ungefär 3 gånger på år, nu har det istället inte regnat under 3 år, berättar han.

Längre än till byn Marango går inte bussen. Här slutar vägen och börjar en av flera vandringsleder upp till världens högsta fristående berg, Kilimanjaro, 5892 meter över havet, beläget i norra Tanzania nära gränsen till Kenya.

Longbeti Andrea Kezamo är klädd i mörka kostymbyxor och grå träningsoverallsjacka. Över hans gråa kortklippta hjässa bär han en rosa keps med tillhörande solskydd för nacken och i vänstra handen håller han en skidstav som får fungera som käpp.

– Vi är beroende av vatten för våra kaffe och bananodlingar och när regnet sedan väl kommer efter att ha tagit så lång tid på sig blir det till en flod.

I byn Mishiri möter jag också bäraren Machupa som bestigit berget sedan slutet på 80-talet.
– Tidigare kunde man inte bestiga berget under regnperioden, men nu är det inga problem längre för det snöra inte längre så turisterna strömmar till.
De som har råd dvs. Parkavgiften, åtskilliga bärare per person, guider och mat för en vecka går på 10 000 kronor.

 På väg upp mot Kilimanjaro topp passeras flera olika miljöer. Först vandrar man på leriga stigar genom tät tropisk regnskog med tjocka höga träd. Högre upp blir träden mindre och tunnare. Regnskogen övergår till barrskog. Över trädgränsen infinner sig en fjällkänsla som snart ändras till ökenklimat. Luften blir hela tiden tunnare. Är det moln på himlen ligger de en bra bit ner för sluttningen.

Nu väntar den tuffaste delen. Inte alla men de flesta har nu drabbats av höjdsjukan som kan resultera i kräkningar, sprängande huvudverk och hallucinationer. Stigningen blir brantare och underlaget är små lösa stenar. Varje steg är en kamp och många avbryter här bestigningen. Till slut kommer man upp på jämnare mark utan brant stigning. Underlaget blir hårdpackad is och inte mycket återstår till toppen. Ofta gör man den sista delen av bestigningen på natten så man når toppen vid soluppgången.

Veijo Pohjola är professor i naturgeografi vid Uppsala universitet och en av Sveriges ledande glaciärforskare. Han håller med bärarna Kezamo och Machupa om att det är bristen på nederbörd som är problemet för Kilimanjaros glaciärer:

– Vi ska komma ihåg att de människor som bor där de har faktiskt en bild av vad som händer. Medan vi vetenskapsmän och kvinnor som tar oss dit för att mäta, vi stoppar ned apparater och mäter under en ganska kort sekvens. Det finns 4-6 års data. Så då har de här bärarna mycket mer information, men vad de säger är ungefär samma sak som forskningen.

Varför regnet inte kommer är forskarna inte riktigt överens om. Det man vet är att glaciären inte i första hand smälter fortare nu på grund av den globala uppvärmningen, på toppen är det fortfarande minusgrader. Problemet är att den inte byggs på eftersom nederbörden minskar. Ändå är det troligt att den globala uppvärmningen indirekt är anledningen till den minskade nederbörden.

Den teori som ses som mest trolig just nu är att vattentemperaturen i indiska oceanen har påverkat luftcirkulationen vilket gjort att fuktiga luftströmmarna inte längre når Kilimanjaro. Klimatet har då blivit mycket torrare runt berget och nederbörden har minskat. Fast det här kan inte bevisas eftersom man har bristfällig mätdata från Afrika. Processen skulle i så fall ha hållit på i 100 år medan de första mätningarna gjordes på 70-talet då dom första satelliterna sköts upp. Så trots att bevis saknas har Kilimanjaro blivit en symbol för den globala uppvärmningen, inte minst genom Al Gores dokumentärfilm ”en obekväm sanning.

Longbeti Andrea Kezamo har en egen teori varför glaciären smälter så snabbt:
–  Det är svårt att säga när exakt förändringen började och jag är ingen utbildad man. Men en annan sak som är ett problem är att folk hugger ner mycket träd här i området så det påverkar också klimatförändringarna. När det blir väldigt varmt här blir det också varmt på berget, berättar Longbeti Andrea Kezamo.

Jag frågar Kezamo hur det skulle påverka alla som bor runt berget om glaciären skulle försvinna.
– Det skulle påverka oss som bor här på ett mycket dåligt sätt. Allt handlar om vatten. Vi behöver vatten för oss själva och till vårt jordbruk.
– Så allt vatten kommer från Kilimanjaros glaciärer, frågar jag?
– Ja det gör det, hävdar Longbeti Andrea Kezamo.

Både lokalbefolkningen och vattenexperterna runt berget är säkra på sin sak, deras dricksvatten kommer från bergets smältvatten. Genom floder under marken färdas vattnet och kommer upp i källor. Därifrån pumpas det ut till befolkningen. De här uppgifterna förvånar Veijo Pohjola.

– Vad jag har förstått och vad jag har sett på flygbilder så är det inte så mycket smältfloder som föder underliggande dalar med vatten. Om den här glaciären försvinner så verkar det inte påverka vattenbalansen i området, för de får ändå inget av det, säger Veijo Pohjola. Men tillägger att det kanske är lägre liggande snöfält som ger smältvattnen till byarna.

Mycket är osäkert, men en sak är säker. Turismen har inte blivit lidande av miljöproblemen. Eftersom det inte längre snöar så är det möjligt att göra bestigningen året runt och många vill dessutom passa på att se Kilimanjaro innan glaciären är helt borta.

Johan Järvestad
Klotet@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".