Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Home vill engagera oss genom världens skönhet

Publicerat onsdag 6 oktober 2010 kl 15.35
1 av 2
Fotografen Yann Arthus-Bertrand vid ett besök i Stockholm 2005 Foto:Jurek Holzer / SvD
2 av 2

Klotet fick en intervju med mannen bakom filmen Home, Yann Arthus-Bertrand, världsberömd för sina landskapsfotografier från hela världen.  Här berättar han om sin dröm att göra en film som skulle visas gratis över hela världen.

(Längst ner på sidan svarar han på lyssnarnas Facebookfrågor)

- Jag ville göra en film för en stor publik som skulle ha fokus på världens skönhet, eftersom jag tycker att världen är ett konstverk. Genom de känslor som föds för denna skönhet ville jag få människor att reflektera. Vi befinner oss alla i en sorts kollektiv förnekelse. Filmen blev till för att hamra in det vi vet , men inte vill se.

- Jag tror att många idag vet att det pågår en global uppvärmning, men många tror att den är naturlig. Men nej, det går alldeles för snabbt för att vara naturliga förändringar!

Det här är en film som bär inom sig allt jag försökt lära mig och allt jag sett under tjugo års arbete.

- Tanken bakom Home var att den skulle distribueras gratis i största möjliga mån. Men då måste det också finnas biografer som är öppna för detta och folk som arbetar för det. Så det som Magnus och Sophy gör är fantastiskt. Fler människor som dem, i varje land hade det varit underbart.

-Många biografer har visat Home gratis. DVD kopior har sålts till inköpspris. Det har fungerat bättre i Frankrike än på många andra ställen, men även i Grekland, liksom i flera afrikanska länder. I Kina har filmen delats ut gratis och visats i tv på bästa sändningstid för 200 miljoner tittare, och nu håller vi på att dra igång ett stort projekt i Indien.

- Det är kanske viktigare att kunna visa den gratis i Kina och Indien än i Sverige?

Ja, kanske det. Men det är viktigt överallt.

- Magnus Åkerlind tror att er film kan väcka människor som ännu inte blivit medvetna om miljö- och klimatproblemen. Har Home den kapaciteten?

- Jag vet inte. Min tanke är att alla gör sitt jobb. Jag gör film, Magnus och Sophy gör det de är bra på. Så var och en gör sitt och tillsammans kan vi lyckas.

-Vi fortsätter att leva som om ( miljöförstöring och klimatförändringar ) inte fanns å det är ett väldigt konstigt beteende. Jag tror att filmen är här för att uppfostra oss en aning. Det kommer en revolution men den kommer inte att bli politisk, vetenskaplig eller ekonomisk- utan andlig. I meningen att var och en kommer att bli medvetna om att vi kan agera och göra något åt situationen. Vi är inte skyldiga, men ansvariga för vad som händer.

- Är film ett effektivare verktyg än tv och press?

-Bild är ett medium som alla kan förstå, och som är mycket lättare att ta till sig än en text. Det var när jag såg Al Gores film som jag förstod hur stark film kunde vara. Filmen har dessutom en resonanslåda som tv inte har -som gör att den når ut långt. Jag har gjort många tv-serier, men bara en enda film, ändå är det filmen alla pratar om. Det finns också ett helt maskineri som går igång med alla biografkedjor å pressansvariga. Det är en enorm kommersiell maskin, över hela världen, som vi försökt utnyttja.

- Min nästa film, som vi skall börja arbeta med i vår, skall göras med samma princip. Enda skillnaden blir att jag kommer att behålla alla rättigheter för att kunna använda filmen som jag vill.

-Så om man vill mobilisera människor och inte få dem att tappa modet eller bli passiva -hur ska man göra? Finns det någon nyckel?

-Jag tror vi är tillräckligt stora för att våga se sanningen. Vi är tillräckligt vuxna för att vår intelligens ska vinna över vår egoism. Vi kan inte ständigt för vara rädda för att tala klarspråk.

Jag tror att vi kan ändra människor med kärlek. Man får inte vara agressiv. Det är bättre att säga: kom låt oss göra det tillsammans.

För mig är att vara miljövän att älska livet, att älska andra människor och att älska sig själv.

Inför intervjun med Arthus-Bertrand fick även Klotets vänner skicka med frågor på facebook. Här nedan publiceras nu dessa frågor och Yann Arthus-Bertrands svar.

Katarina Tagesson :  Vad ångrar han att han inte tog med i filmen?

Jag har inte pratat om kärnkraft, problemet med befolkningsfrågan, inte pratat om religion,

Ja, det är många saker . Men det ska jag tala om i nästa film..

Befolkningsfrågan: Vi var 2 miljarder när jag föddes - nu är vi 7 miljarder.. Jo, vi tog upp det men på ett annat sätt.. Och kanske pratade jag inte heller om modet hos de fattiga. De som agerar, de som kämpar. Jag tycker att dagens hjältar är världens fattiga som arbetar varje dag för att kunna äta. Det är något vi glömt. Alla dessa människor som inte klagar, utan agerar, gör något aktivt, varje dag.

Ewa Jacobsson: What of all the wonders of  Mother Earth surprised you the most?

Min sonson… skratt

Alexander Crawford: Hur stort inflytande hade era finansiärer?

Inget! Noll. De har inte alls försökt påverka mig. Personen ( personerna) som finansierade min film visste inte vad jag gjorde, satte aldrig sin fot i klipprummet. Och jag har inte fått någon enda riktlinje. De var väldigt rädda för att jag skulle göra en alltför pessimistisk film, men jag har inte utsatts för någon som helt press, inte från någon.

Jonas Hansson : Vem tog initiativet till kampanjen 10.10 ?

Det var en person på kontoret – Olivier Blanc, som tog initiativet. Som tvingade oss på organisationen Good Planet att genomföra 10.10 i Frankrike. Vi hade träffat Franny ( Armstrong ) i London, och vi tyckte att det var ett bra projekt, och det var alltså någon på kontoret som sa att vi absolut måste göra det. Och jag hängde på..

Roland Dahlström : Vad tycker han om den odlade laxens förödande konsekvenser på det marina livet?

Jag tror inte det är bra ( har inga höga tankar om det.. ) Jag vet inte. Det intresserar mig. Jag tror vi går helt fel väg.. Jag kommer ihåg när min föräldrar kom hem från Sverige när jag var tio år och de hade med sig lax. Det var första gången jag smakade lax  och det var en outforskad och extraordinär lyx. I dag har lax blivit något ordinärt som vi äter varje dag -litet som gåslever i Frankrike, förresten. Det blir löjligt. Vi behöver inte äta lax varje dag. Det är alltid likadan med framstegen. Idag har vi allt – och tom för mycket så att vi slösar med det istället.

 

Marie-Louise : Är det något ni kommer att ta upp i nästa film?

Jag vet inte. Vi har börjat jobba på den. Men eftersom jag tror att det kommer att bli min sista film kommer den att bli mycket lång. Den kommer att bli tre- fyra timmar. Det blir nog två filmer. Idén är att för nästa film ska vi arbeta litet som projektet 6 milliardes d’autres..

Känner ni till det projektet? Det är en film och ett videoprojekt som visas på museum .

Jag skulle gärna visa det i Sverige förresten. Det kommer till Bryssel snart. Och filmen kommer att vara starkt inspirerat av detta projekt. 

Det är människor från hela världen som berättar om världen. Det går att se på nätet. Om ni kollar in det kommer ni att förstå vad det är. Det är ett av de vackraste projekt vi har gjort, och jag kan säga så för det är inte jag själv som har filmat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".