Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Kan oljeskiffer ersätta den sinande råoljan ?

Publicerat onsdag 3 november 2010 kl 13.30
1 av 10
Jättelik grävmaskin som används vid dagbrottet i Narva, maskinen väger 1500 ton. Foto:Pelle Zettersten/SR.
2 av 10
Oleg Nitkin visar upp en bild av den såkallade oljeskiffern. Foto:Pelle Zettersten/SR.
3 av 10
Rainer Nölvak, styrelsemedlem i ELF, Estonian wildlife fund. Foto:Pelle Zettersten/SR.
4 av 10
Kontrollrum i kraftverket, siffrorna på tavlan visar att kraftverket producerar 1426 megawatt. Foto:Pelle Zettersten/SR.
5 av 10
Dimitri Lipatov vid kraftverket vid Narva.
6 av 10
Delar av kraftverket vid Narva.
7 av 10
Grävmaskin lastar oljeskiffer på dumper. Foto:Pelle Zettersten/SR.
8 av 10
Kommunikations och näringsminister Juhan Parts.
9 av 10
Arbetsvägen i dagbrottet. Foto:Pelle Zettersten/SR.
10 av 10
Utsikt från släpgrävmaskinen i Narva dagbrott. Foto:Pelle Zettersten/SR.

De kända reserverna av lättåtkomlig råolja blir allt mindre. Industrin ser sig nu om efter andra sätt att få fram fossil olja. För i takt med att oljepriserna stiger så blir det också lönsamt att ta fram olja från andra råvaror. I Estland har man gjort det här länge och byggt upp en unik industri som inte finns någon annanstans i världen. Det handlar om en bergart som kallas för oljeskiffer och som esterna både eldar direkt för att framställa el och värme, men också processar på ett särskilt sätt för att få fram olja. Men oljeskifferbrytningen ger stora miljökonsekvenser, inte minst landskapsmässiga då en hektar mark varje dag används för den storskaliga brytningen.

Kilometer efter kilometer åker jag längs gruvvägarna i det stora oljeskifferbrottet i Narva. Båda sidor kantas av en vägg av sten och grus som har schaktats undan för att komma åt det värdefulla berget. Den såkallade oljeskiffern, som egentligen inte är någon skiffer i geologisk bemärkelse, men liksom skiffern också en bergart som innehåller organiskt material, tillexempel alger och planton.

Det handlar alltså om ett fossilt bränsle som kol, fast i en annan form. Oleg Nitkin och Pavel Onuchak från det statliga energiföretaget  visar mig dagbrottet som är det största i världen när det gäller oljeskiffer. Här bryter man oljeskiffern som sen eldas i kraftverk för att framställa el, eller hettas upp i en särskild fabrik för att få fram olja. Över 90% av all elektricitet i Estland kommer ifrån förbränningen av oljeskiffer. 

En jättelik maskin dyker upp i fjärran, det är en släpgrävmaskin, en hiskelig skapelse som väger lika mycket som 1200 personbilar och säkert är trettio meter lång och 20 meter bred. Längst fram pekar en 90 meter lång arm, det är där själva skopan som rymmer 15 kubikmeter sitter. Vi stannar till för att ta oss en närmare titt. 

Stålmonstret är märkt med sovjetiska CCCP. den här byggdes nämligen under sovjettiden för över 35 år sen, med tanke på att en ny sådan här maskin kostar runt 100 miljoner dollar så behåller man den så länge man kan. Berget som man vill komma åt ligger ungefär 20 meter ner i backen, man spränger först för att lättare kunna gräva undan jord, grus, sand och den kalksten som ligger ovanpå berget. Det tar fyra dygn att gräva undan massorna. 

Tre man jobbar i maskinen som går dygnet runt, det är bara på julafton som verksamheten i gruvan står still. 

3000 personer jobbar med gruvdriften, inte bara i dagbrottet, företaget har också flera underjordiska gruvor. Totalt så är 8000 personer anställda i det estniska energibolaget och tillsammans med underleverantörer av olika slag så är den här industrin utan tvekan den största arbetsgivaren i östra Estland. I Narnaområdet är det nästan uteslutande ryssar som jobbar, de flesta kom hit under de 40 år som Estland var en del av Sovjetunionen. 

Vi lämnar grävmaskinen och åker vidare på gruvvägarna i det sterila landskapet. Härifrån ser man i princip bara grus, sten och berg och det är svårt att få en uppfattning om hur stort det egentligen är. Men tittar man på en satelitbild över området ser man att det rör sig om ett 160 kvadratkilometer stort område, en yta nästan lika stor som Stockholms kommun. Efter ungefär en mil kommer vi fram till en plats där man fått undan det som ligger över det värdefulla berget. 

Det brutna berget körs till företagets egna järnväg, därifrån forslas det till kraftverken och oljefabriken.  

Oljeskifferindustrin i Estland är en synnerligen omfattande  och unik verksamhet, ingenstans i världen bryter man så mycket oljeskiffer och få länder kan skryta med att vara självförsörjande på elektricitet.

Men alla led i kedjan, från brytning till förbränningen och oljetillverkningen har stor miljöpåverkan. Tillexempel genererar förbränningen av oljeskiffer betydligt mer koldioxidutsläpp jämfört med att bränna brunkol.

Ändå försöker företaget profilera sig som ett miljömedvetet bolag. Musiken i bakgrunden är från en reklamfilm för det statliga energibolaget Eesti Energia, på bilderna visas glada människor framför ett av förbränningsverken, fåglar kvittrar och en fjäril flyger framför ansiktet på ett barn. 

Rainer Nölvak som sitter i styrelsen för Estlands största miljöorganisation, , ELF, den estniska naturfonden, skäms över verksamheten och tycker den är vansinnig. 

Framförallt riktar sig den estniska miljö och naturorganisationen emot att man använder så stora ytor mark för gruvbrytningen. totalt sätt, med det dagbrott som finns idag, har en över 300 kvadratkilometer stor yta använts för att bryta skiffer i dagbrott. 

Reiner Nölvak berättar att Estland har höga naturvärden, över 1000 sjöar och halva landets yta är täckt av skog, det gäller att rädda kvar dom områden som kan komma ifråga för gruvbrytning i framtiden, säger han. 

Tillbaka Narvaområdet och ett av dom stora kraftverk som finns för att bränna oljeskiffer för att framställa elektricitet. Dmitri Lipatov på Eesti energia visar mig runt och den första platsen vi stannar till vid är kontrollrummet. Siffror på en skärm på väggen visar att kraftverket producerar lika mycket elektricitet som en stor kärnkraftsreaktor. 

Dmitri Lipatov visar stolt dom 8 turbinerna som står uppställda längs den 500 meter långa fabrikshallen. Elproduktionen fungerar som i andra kraftverk. Bränslet används för att koka vatten i en stor behållare, vattenångan som frigörs förs via rör till en turbin som med hjälp av ångans kraft börjar snurra, rörelseenergin förs vidare till en generator där elektricitet uppstår.

 Förbränningen av oljeskiffern ger stora koldioxidutsläpp. Det senaste året släppte företaget ut lika mycket koldioxid som 3 miljoner bilar. Röken från det statliga Estländska energiföretaget innehåller också mer svaveldioxid än hela Sverige släpper ut och tusentals ton kväveoxider och tungmetaller. 

Företaget jobbar med att få ner utsläppen och Dmitri Lipatov berättar att man har installerat rökgasrening och byter ut vissa enheter i anläggningen för att få bättre rening och mer effekt.

Svaveldioxid och kväveoxidutsläppen som är starkt försurande när det släpps ut i luften går att minska ytterliggare med tekniska lösningar, men koldioxidutsläppen är betydligt svårare att komma tillrätta med. Dom äldre delarna av fabriken kommer därför att stängas ner. 

De utsläppsminskningar som EU beslutat om går helt enkelt inte att uppfylla med dom gamla anläggningarna berättar Dimitri Lipatov. 

Innan jag lämnar den stora fabriken som byggdes under sovjettiden går vi upp på taket. Härifrån ser vi Narvafloden där kraftverket tar sitt kylvatten ifrån. 

Ryska gränsen går mitt i floden. Nu ser jag också de jättelika askberg, flera kvadratkilometer stora, som är en restprodukt från förbränningen. Askan är starkt alkalisk och frätande och måste hållas instängd i stora dammar. Det blir också en hel del fast avfall över som ingen riktigt vet vad det innehåller. Förutom dom äldre gruvhögar som finns utspridda i delar av östra Estland så förvaras det också i bergrum. 

Men hur ska då Estland göra för att leva upp till dom EU krav som finns för att minska koldioxidutsläppen? Estlands näringsminister heter Juhan Parts, jag träffar på hans kontor i Tallinn. Han säger att man bland annat kommer blanda in mer biobränslen i förbränningsprocessen och att man ska satsa mer på vindkraft. Men någon större omställning i grön anda handlar det knappast om. Man kommer istället satsa mer på att ta fram olja ifrån skiffern. 

Det statligt ägda företaget kommer alltså öka ansträngningarna få fram mer skifferolja. Redan idag producerar man en miljon fat olja, En ny oljefabrik byggs just nu och kommer att stå klar 2012, då kommer man kunna producera 3 miljoner fat olja. Samtidigt kommer man minska produktionen av elektricitet i kraftverken.  

Det finns nämligen en övre gräns för hur mycket oljeskiffer som man får bryta i landet, och det estländska parlamentet har begränsat brytningen till 15 miljoner ton per år. Genom att producera mer olja istället för el hoppas man kunna slå två flugor i en smäll.

Genom att minska förbränningen av skiffern får man ner koldioxidutsläppen, oljetillverkningen genererar ju förvisso också stora koldioxidutsläpp men mycket av koldioxiden binds då i oljan och om man exporterar den så räknas utsläppen i det land där oljan används, och Estland kan räkna ner sina utsläpp. En annan aspekt är att företaget kan tjäna pengar på export av oljan. 

Den mängd olja som går att utvinna från oljeskiffer är flera gånger större än de tillgångar på råolja som man känner till, om och när oljepriset stiger blir oljeskiffern allt mer intressant, säger näringsminister Juhan Parts.

 

Eftersom Estland hållit på med den här verksamheten under många år så är intresset från omvärlden stort. Tillexempel så har det statliga bolaget skrivit kontrakt med regeringen i Jordanien för att hjälpa de med kunskap och teknik för oljeskifferutvinning där.

Pelle Zettersten
pelle.zettersten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".