Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Coto: 4 brunnar har torkat ut pga eukalyptusen

Publicerat torsdag 28 april 2011 kl 15.16
Längre intervju med Johan Lindman Stora Enso
(9:07 min)
1 av 10
Lantbrukaren Coto Locahrt i Uruguay.
2 av 10
Unga eucalyptusplantor på Stora Ensos plantage i Uruguay.
3 av 10
Marcos Mendiondo på eukalyptusplantagen
4 av 10
5 av 10
Teresa Pérez på Grupo Guayubira. Foto: Fanny Härgestam
6 av 10
En av Coto Locahrts fyra uttorkade brunnar.
7 av 10
Vägen till Coto
8 av 10
Fällning av eukalyptus.
9 av 10
10 av 10
Johan Lindman, skogschef Stora Enso

– Det började bli ont om vatten vid mitten av 90-talet. Den lilla ån intill gården torkade upp, och alla brunnarna. Det var några år efter de första eukalyptusodlingarna anlades, berättar den uruguayanske jordbrukaren Coto Locahrt och nickar mot randen av träd några hundra meter bort.
– För mig är det här som ett minnesmärke för katastrofen, ett bevis för vad eukalyptusen gör med marken häromkring, säger Coto, och pekar mot plantagerna som svensk-finska skogsjätten Stora Enso äger till hälften.

– Ser du där borta, den där muren av träd? Allt det där är eukalyptus som ägs av Montes del Plata, berättar Cotos vän, lantbrukaren Pablo Martinez och vevar med en solbränd arm.

Vi susar genom Soriano, en jordbruksregion i sydvästra Uruguay. Pablo växte upp här, och det märks. Han hojtar gång på gång namnet på olika växter och grässorter vi ser.
– För några år sedan fanns det nästan inga trädodlingar här, idag flera tusen hektar, säger Pablo genom den stora hjälmen.

Med den nuvarande utvecklingen kan det bli ännu fler. Uruguay kan ses som lite av ett paradis för just skogsindustrin - lämpligt klimat, bördiga jordar, och en regering som är sugen på utländskt kapital till landet. I januari i år stod det klart att , som i sin tur ägs av svensk-finska Stora Enso och det chilenska bolaget Arauco, ska bygga en av världens största massabruk i Uruguay. I fabriken kommer cirka 1,3 miljoner ton råmaterial från eukalyptusved behandlas varje år, för att sedan exporteras till pappersproduktion. Timret tänker bolaget ta från sina egna odlingar i landet, som dessutom kan komma att utvidgas.

Vi rullar upp med moppen mot ett hus på en kulle. Under ett träd i skuggan sitter Pablos vän Coto Locahrt och vinkar in oss. Vi har kommit fram till hans gård alldeles intill ett större eukalyptusplantage. Männen kramar om varandra och muttrar några ord på den lokala dialekten. De har bott grannar i decennier. Pablo har just pensionerat sig, men Coto äger fortfarande ett femtiotal kor och producerar ost som han säljer i stan.

Coto skjuter undan stenblocket som täcker en gammal brunn. Man ser ingen botten men Coto fångar solen med en liten spegel, som han vickar på med sina stora nävar. Ljuskäglan landar på några torra stenar längst ner.
– Visst har vi haft torra år i Uruguay förut, men jag har aldrig haft vattenbrist på det här sättet. De senaste åren har jag behövt bygga fyra nya brunnar, säger Coto.

Han upprepar orden flera gånger, fyra nya brunnar, som om han själv hade svårt att tro det.
– Två hundra familjer i vårt område får vattenleveranser av regeringen nu, och det blir hela tiden fler. Brunnarna räcker inte till, så var det aldrig före eukalyptusplantagens tid, säger Coto.

Träden står i raka rader och plantorna är kortvuxna - inte mer än två och en halv meter höga eftersom hela plantaget är så nytt, det är bara tio månader gammalt. Marcos Mendiondo rör sig vant i buskagen och vänder och vrider på grenar. Han är ansvarig för just den här odlingen, som ägs av företaget Montes del Plata.
– Om bara några år kommer de här träden vara nära 40 meter höga och redo att huggas ner, säger Marcos Mendiondo.

Träden ser så harmlösa ut, men faktum är att eukalyptus sedan flera år tillbaka står i centrum för en het miljödebatt i Uruguay. Det var för cirka 20 år sedan som eukalyptusodlingarna började växa till sig i landet. 1990 fanns det 50 000 hektar odlad skog, idag en miljon. En handfull multinationella pappersmasseproducenter har etablerat sig i landet och köpt upp hundratusentals hektar mark för att odla snabbväxande eukalyptus.

Ett av bolagen är svensk-finska Stora Enso, som äger hälften av Montes del Plata, Träden kan kapas redan efter sju år, till skillnad från de drygt 60 år det tar för träden i Sverige. Merparten exporteras sedan från Uruguay som råmaterial för att producera papper i utlandet. Men långt ifrån alla ser de anlagda skogarna som något positivt för landet, särskilt inte ur miljösynpunkt.

I ett slitet hus från kolonialtiden i Uruguays huvudstad Montevideo träffar vi Teresa Pérez som jobbar på , en miljöorganisation som delvis samarbetar med svenska Naturskyddföreningen. Här har man länge följt eukalyptusfrågan och är kritisk.
– Eukalyptus på så här stora arealer är inte hållbart, träden suger musten ur marken som dessutom skulle kunna användas till jordbruk och livsmedelsproduktion. Träden slukar dessutom mängder av vatten, säger Teresa Pérez.

Men Stora Ensos skogschef Johan Lindman håller inte med.
– Min grundbild är väldigt positiv av projektet. De flesta bönder vi möter arrenderar bete av oss och de är också positiva liksom regeringen och lokala politiker.
– Men de vetenskapliga studier som pekar på att snabbväxande eukalyptus på så här stora arealer klan ställa till problem för vattenkretsloppet så att regnvattnet bara rinner undan då, undrar Klotet?
– Jag tror inte på att rötter gör marken tät, jag tror att det fungerar tvärtom att rötter gör marken mer porös och vattnet rinner ned. Jag har inte sett några andra studier som visar motsatsen, svarar Johan Lindman och fortsätter.
– Rätt odlad och rätt skött så vattenbalansen inget problem visar våra egna mätningar. Vi följer Uruguays omfattande kartläggning av var det är lämpligt att odla skog och vi identifierar själva var vi inte ska odla eukalyptus, tex ned mot avrinningsområden, säger Johan Lindman. 

Det här är en ståndpunkt som också får stöd av bland annat FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Där säger skogsodlingsexperten Jim Carle i ett mejl att växande eukalyptusodlingar inte är något farligt som sådant, det hela beror på var man planterar dem. Visst drar de mycket vatten, men det gör majs också. Träden är i princip som vilken gröda som helst, säger han.

Vi är tillbaka hos Coto Locahrt och Pablo Martinez på landsbygden. Några spinkiga kalvar ligger och drönar på gräset. Cotos fru är inne i boden och vänder på ostarna. Affärerna går bra, men trots det har Coto och hans fru satt ut gården på annons, berättar Coto plötsligt.

– Det gör väldigt ont att behöva sälja, men jag måste välja mellan det här och det här, säger Coto och pekar först på huvudet och tar sig sedan för hjärtat.
– Och hjärnan vinner över hjärtat, det finns ingen framtid för jordbruket här. Med så här mycket eukalyptus i området sinar vattnet, och vi bor ju här för att kunna leva men också för att producera. Utan vatten går inte det, säger han.

Pablo nickar instämmande. Han har suttit tyst en lång stund. Han tar av sig sin solblekta keps och kramar den med båda händerna.
– Politikerna tror att allt det här alltid kommer finnas, jorden och vattnet, som om resurserna vore oändliga, säger han.

Fanny Härgestam
klotet@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".