Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Klimatskeptisk undervisning i USAs skolor

Publicerat onsdag 11 april 2012 kl 06.32
Reportage om USAs klimatskeptiska skola
(13 min)
1 av 8
Naturkunskapsläraren Cheryl Manning, Evergreen Colorado, har stått emot föräldrarnas krav på att undervisa om "den andra sidan".
2 av 8
Eric Lakey gymnasieeleve Evergreen Colorado
3 av 8
Tony Hoidal gymnasieelev Evergreen Colorado
4 av 8
Evergreen Colorado
5 av 8
Mark McCaffrey programansvarig på det nationella centret för vetenskapsundervisning i Oakland
6 av 8
Evergreen highschool
7 av 8
Naomi Oreskes )
8 av 8
Naturkunskapsläraren Cheryl Manning.

I USA tycks klimatskeptikerna vinna terräng i skolan. Flera delstater, nu senaste Tennessee, tillåter och uppmuntrar lärare att undervisa den ”andra sidan” av klimatförändringen – alltså att den konstaterade globala uppvärmningen inte skulle bero på mänskliga utsläpp av koldioxid utan av naturliga svängningar i klimatet.
Enligt en färsk enkätundersökning från Naturkunskapslärarnas Nationella Organisation NESTA undervisar nästan hälften [47 procent] av de tillfrågade lärarna också om klimatskepsis.
Klotet har besökt en gymnasieskola i Evergreen, någon timme sydost on Denver i delstaten Colorado.

– När vi studerade Jordens historia, lärde ni er att Jordens klimat har ändrats beroende på en rad olika faktorer, inklusive kontinentalplattornas rörelser, berättar naturkunskapsläraren Cheryl Manning.
I tolv år har hon undervisat om klimatförändringen. När vårsolen lyser in genom fönstren i klassrummet på Evergreengymnasiet, inleder hon en lektion för en av avgångsklasserna om hur utsläpp av växthusgaser påverkar atmosfären och därmed klimatet.
– Och det jag skulle vilja prata litet  om idag är hur ökade utsläpp av koldioxid påverkar hur vår atmosfär uppför sig, fortsätter Manning sin lektion.

En av Cheryl Mannings elever, Erik Lakey, berättar att han tidigare var osäker på vad han skulle tycka om klimatförändringen. Båda sidor i den politiska debatten hade bra argument, men efter att ha studerat ämnet och lärt sig mer om de vetenskapliga rönen, lutar han nu mot att den mänskliga påverkan spelar stor roll, säger han.
Sedan vi studerat klimatförändringen, tyckte jag att jag förstod den grundläggande vetenskapen bättre. Även om jag ännu inte är helt övertygad, börjar jag luta åt att anse att den mänskliga påverkan på klimatet är viktigt, anser Erik Lakey.
        

Eric och hans klasskamrat Tony Hoidal sitter på en bänk utanför skolan. De går båda sista året i gymnasiet och har tydliga synpunkter om vikten av klimatförändringen. Tony säger att hon länge varit övertygad om att människan påverkar klimatet och att det är viktigt att skolan undervisar i ämnet. Men både hon och Eric tror att det finns många skolor som undviker det, eftersom ämnet ofta framställs som kontroversiellt.
– Trots att vi i själva verket borde tala mer om det,” säger Tony Hoidal. I den här skolan studerar vi klimatförändringen. Men jag oroar mig för att vi inte har betonat det tillräckligt mycket, eller att vi inte betonat lösningar på klimatförändringen tillräckligt mycket, fortsätter Tony Hoidal.
Jag skulle inte bli förvånad om många gymnasieskolor inte undervisar om klimatförändringen, eller ägnar bara litet tid åt det. Jag tror att många skolor är oroliga för att ämnet är kontroversiellt, och bara undervisar andra vetenskapliga ämnesområden, säger Eric Lakey.


Naturkunskapsläraren Cheryl Manning är alltså en av pionjärerna när det gäller att undervisa i klimatförändringen.
– Jag baserar min undervisning på den etablerade forskning, den som skärskådats av andra forskare, det som på engelska kallas ”peer-review.” Säger hon med vårsol-rosiga kinder medan hon fångar in mig med sina uppmärksamt brun-gröna ögon.


Det hindrar nu inte att hennes undervisning kritiserats. För några år sedan reagerade en trio föräldrar. Vid ett föräldramöte fick hon veta att det fanns andra forskare som hävdade motsatsen. När Cheryl Manning bad om att få se deras vetenskapliga studier, fick hon till svar att dom inte publicerat sin forskning.
Vid ett föräldramöte var det en grupp föräldrar som var upprörda över min undervisning om klimatförändringen. En förälder sa att min undervisning var vinklad och ensidig, och att det fanns andra forskare som hade motsatta ståndpunkter. Jag bad dem att visa mig deras forskningsrapporter, men då fick jag veta att de inte publicerat några sådana studier. Jag svarade att om de inte publicerat sina resultat, och fått dem skärskådade av andra forskare, kan jag inte undervisa om deras resultat, säger Cheryl Manning.


Cheryl Manning kallades in till skolans rector för att visa sitt undervisningsmaterial. Och senare kopplades också skoldistriktets högsta chef in. Efter några veckors granskning, gav dom både Cheryl Manning sitt stöd. Och det slutade med att föräldrarna tog sina barn ur skolan och istället nu hemskolar dom, berättar hon.
Föräldrarna gick till chefen för skoldistriktet. De ville att jag inte skulle få fortsätta undervisa i naturkunskap. Men sedan distriktschefen studerat mitt undervisningsmaterial, och all mina lektionsplanering, ställde hon sig på min sida. Jag undervisar fortfarande, och de tre familjerna tog sina barn ur skolan och hemskolar dem nu, berättar hon.

Cheryl Manning tror att ett problem är att många människor tror att forskarkolleger lättvindigt skriver under varandras vetenskapliga artiklar, medan de i själva verket nagelfars mycket rigoröst innan de publiceras.
Som utbildad geolog, vet jag hur tufft det kan vara, och att ens kolleger verkligen inte släpper igenom något utan att först skärskåda metoder, data och slutsatser.                     
Jag tror att människor har för sig att ”peer-reviewed” vetenskap innebär att forskare litet utan vidare skriver under varandras forskningsartiklar. I själva verket är det tvärtom; forskare försöker snarare att se till att deras kolleger inte ska publicera något bättre än det de själva gjort. Forskare gör sig inte ett namn på att hålla med andra, utan genom att kritisera andra, fastslår Cheryl Manning.


FN:s expertpanel IPCC ställde ju redan för flera år sedan samman tusentals rapporter och konstaterat att det är mycket sannolikt att människan ligger bakom den globala uppvärmningen på upp mot en grad sedan 1900-talet början – en slutsats som stöds av 98 procent av klimatforskarna. Trots det finns det en ”andra sida” - som tvivlar eller förnekar att människans utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. 


– Problemet är inte bara att många skolor valt att undervisa om denna ”andra sida”. I alltför många skolor får eleverna ingen undervisning om klimatförändringen alls, säger Mark McCaffrey programansvarig på det nationella centret för vetenskapsundervisning i Oakland.
Enligt centrets egen studie, saknar omkring fyrtio procent av alla amerikanska delstater något som kan kallas undervisning om människan påverkan på klimatet.


Läget i amerikanska skolor är förfärande. I stora delar av landet saknar undervisning om klimatförändringen helt eller delvis. Och när ämnet erbjuds, är undervisningen ofta ganska dålig, bland annat till följd att lärarna saknar grundkunskaper. Resultatet är att eleverna inte får en god grundutbildning i ämnet, fortsätter Mark McCaffrey.


Flera delstater, bland dem Tennessee, Louisiana och South Dakota har också antagit nya lagar som tillåter eller uppmuntrar lärare att undervisa om “den andra sidan.” På ungefär samma sätt som de uppmuntras att lära ut Bibels skapelseberättelse.
Vi har ännu inte hört talas om något skoldistrikt som antagit en läroplan  som säger att lärarna måste undervisa om ”den andra sidan.” Å andra sidan, så undervisar ju många lärare redan nu, frivilligt, om båda sidor. De frågade inte om lov, de gör det redan säger Mark McCaffrey.


Mark McCaffrey hänvisar till en enkät som organisationen för USAs naturkunskapslärare gjort, och som visar att nästan varannan naturkunskapslärare lär ut den ”andra sidan” av klimatförändringen, med motiveringen att dessa åsikter är ”relevanta.”


Cheryl Manning tror att lärarna vill undvika att hamna i konflikt med föräldrar och skolledning . Men att det också i grunden beror på att de saknar gedigen kunskap i ämnet. En naturkunskapslärare kan till exempel vara biolog eller kemist i botten, och saknar därför kunskap i atmosfärfysik, säger Cheryl Manning som själv tagit ett antal kurser i ämnet.
Om människor verkligen förstod att vetenskapen är solid, att det inte förekommer någon debatt bland klimatforskarna, så skulle de handskas med problemet om “den andra sidan” på ett helt annat sätt. Så, många lärare saknas helt enkelt grundläggande kunskap om klimatförändringen, enligt Manning.


Hur kommer det sig då att klimatskeptikerna vunnit så stor terräng både I skolan och det amerikanska samhället I övrigt? Svaret går att söka flera decennier tillbaka, säger vetenskapshistorikern Naomi Oreskes på universitetet i San Diego. Boken Merchants of doubt som hon skrivit tillsammans med sin kollega Erik Conway, visar att taktiken att utmana vetenskapliga rön är densamma för klimatförändringen och att det i mycket är samma grupp forskare som varit aktiva hela tiden.


Taktiken har alltid varit densamma, att utmana vetenskapen. Och målet har också alltid varit detsamma, att försöka förhindra att statsmakterna agerar. Vare sig det handlar om tobak, surt regn, ozonhålet eller den globala uppvärmningen.
Med hjälp av tankesmedjor som The George Marshall Institute, The Cato Institute och nu på senare tid The Heartland Institute, har dom genom att hävda att någon liten del är oklar eller omtvistad, försökt ifrågasätta hela forskningen. Och dom gör det i första hand för att förhindra att statsmakterna ska agera.


Vad dessa människor försöker göra är att ta en oklarhet och få det att se ut som om vi inte vet någonting alls. Att på så sätt försöka misskreditera hela forskningen. Det är en effektiv strategi, eftersom de inte behöver ljuga. De skapade en rad tankesmedjor för att attackera de vetenskapliga bevisen, inte för att de hade grundläggande invändningar mot själva de vetenskapliga bevisen, utan för att de oroade sig för vad dessa bevis skulle leda till, hävdar Oreskes.


– Det skulle vara lätt att tro att det rör sig om en grupp korrupta forskare, som sålt sina själar för stora summor pengar från till exempel olje- och gasindustrin, fortsätter Naomi Oreskes. Även om dom förvisso får generösa anslag, handlar det i grunden om en grupp forskare som inledde sina karriärer under "Det Kalla Krigets" dagar, och som betraktar miljövänner som förklädda kommunister, liksom att nya miljölagar leder till socialism.
Ideologin hårdnade på sikt till något jag skulle säga är en nästan irrationell skräck för kommunism. De började tro att miljövänner egentligen var förklädda kommunister. De kallade dem för vattenmeloner, gröna på utsidan och röda inuti. Och de började betrakta miljölagstiftning som en början på socialism, säger Oreskes.


Med hjälp av frikostiga bidrag har dessa klimatskeptiker varit mycket framgångsrika och effektiva, konstaterar Naomi Oreskes.
I Amerika tycks vi ha en slags nationell minnesförlust, vi har glömt bort FNs klimatkonvention, som USA och ytterligare 193 länder undertecknat. Och att det fanns ett skäl till det – att vetenskapen redan för tjugo år sedan var så tydlig och klar, att vi såg att klimatförändringen var ett problem som vi måste göra något åt, avslutar Oreskes.


Och kanske är denna nationella minnesförlust, tillsammans med en effektiv kampanj från skeptikerna som fått gott om utrymme i media och bland ledande politiker, också en förklaring till att så många skolor i USA betraktar klimatförändringen som alltför kontroversiell att undervisa om – eller att de för säkerhets skull introducerar också den ”andra sidan” i klassrummet. 


Dessa lärare undervisar med utgångspunkt i sina trossystem, snarare än utifrån fakta. Men att göra det kommer inte att vara särskilt länge, eftersom verkligheten alltid triumferar. Fakta är fakta, säger naturkunskapsläraren Cheryl Manning.
Länk till: Utbildningslag i Tennessee
Länk till: Resolution i South Dakota
Louisianas Science Education Act of 2008

Claes Andreasson
klotet@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".