Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Saddam torrlade träskmarkerna. Nu blomstrar vassen igen.

Publicerat onsdag 18 april 2012 kl 09.00
Torrläggning av Iraks våtmark, Saddams vapen
(11 min)
1 av 5
Azzam Alwash, grundare av Nature Iraq, i våtmarkerna i södra Irak som torrlades av Saddam Hussein.
Miljöaktivisten Nabil Musa från Nature Iraq försöker övertyga Baji Rahna som bor vid floden Zab i Irakiska Kurdistan att inte dumpa sina sopor i floden.
2 av 5
Miljöaktivisten Nabil Musa från Nature Iraq försöker övertyga Baji Rahna som bor vid floden Zab i Irakiska Kurdistan att inte dumpa sina sopor i floden.
Dammbygget Zujavxam i Irakiska Kurdistan. De många fördämningarna i Turkiet, Syrien Irak och Iran hotar att kraftigt reducera vattenflödet i Eufrat och Tigris. Foto: Tomas Thorén
3 av 5
Dammbygget Zujavxam i Irakiska Kurdistan. De många fördämningarna i Turkiet, Syrien Irak och Iran hotar att kraftigt reducera vattenflödet i Eufrat och Tigris. Foto: Tomas Thorén
Uttorkad våtmark i södra Irak.
4 av 5
Uttorkad våtmark i södra Irak.
Träskaraber använder vass till mycket.
5 av 5
Träskaraber använder vass till mycket.

Saddam Husseins regim i Irak orsakade stort mänskligt lidande, men också förödande konsekvenser för miljön. Träskaraberna, som var motståndare till Saddams regim, levde i de täta, vassbevuxna våtmarkerna i södra Irak och det var omöjligt för regimens styrkor att hitta upprorsmännen. Istället skickade Saddam Hussein sina ingenjörer för att torrlägga markerna som torkades ut till öken, en katastrof för både människor och den biologiska mångfalden. Klotet har följt med organisationen Nature IraqNat, som arbetar med att återställa Iraks våtmarker och  vattenförsörjningen. Nu börjar man se positiva resultat.

I en dalgång i det karga bergslandskap i Irakiska Kurdistan rinner floden Zab. Vid flodkanten haltar sig en gammal kvinna med svart klänning och vit slöja fram. Steg för steg tar hon sig fram med en käpp. Bredvid kvinna står Nabil Musa, en ung man från miljöorganisationen Nature Iraq
--Kan ni dricka vattnet från floden, undrar Nabil Musa.
--Ja, vi har alltid använt flodens vatten både till jordbruket och som dricksvatten och så bränner vi soporna vid flodens kant, svarar hon.

Nabil Musa och den amerikanska miljöaktivisten Anna Bachman markerar utsläpp med en GPS-mottagare. De är den första fältexkursionen för Nature Iraq's projekt Upper Tigris Waterkeeper project. Nabil Musa och Anna Bachman följer floden Zab som rinner ut i Tigris. Det är inget som tidigare brytt sig om miljöaspekter på floden här, säger Anna Bachman. 
– Det är upp till en organization som Waterkeeper att åtminstone få upp frågan på agendan, säger Anna Bachman.

Waterkeeper är ursprungligen ett amerikanskt koncept för miljöaktivister på gräsrotsnivå. Tanken är att involvera de som bor längs floden att vårda flodens hälsa och skydda från utsläpp. Eufrat och Tigris är oerhört viktiga för Irak. Både för försörjningen av dricksvatten och konstbevattning under den torra sommarperioden. När snön smälter i bergen i Kurdistan rinner vattenmassorna söderut med Eufrat och Tigris, men innan vattnet når i Persiska viken så skapar floderna ett delta av stora områden våtmarker i södra Irak.

– Folk tyckte först att jag drömde och att det var märkligt att prata om Iraks natur när folk dog, säger Azzam Alwash, Nature Iraq:s grundare.
Alwash berättar med entusiastiska handgester om våtmarkerna i södra Irak. Han har på sig en stilig kostym efter dagens möte med ett mulitnationellt oljebolag, men han försäkrar att han är en vanlig trädkramare i själen.

Han skämtar och kallar våtmarkerna sin livslånga älskarinna, redan som  liten pojke besökte han ofta träskområdena. Men i unga år migrerade Azzam Alwash till USA. Och det skulle det dröja 30 år innan han återsåg det unika vattenlandskapet i Mespotamiens hjärta

I en film från Nature Iraq sitter Azzam Alwash i en motorbåt på väg in i våtmarkerna. Ju längre båten tränger in i våtmarkerna desto högre blir den den karaktäristiska vassen. Till sist omsluts båten helt av en smal passage av hög vass och det är kring vassen som ursprungfolkningens livs här kretsar.

Ma'danfolket, eller träskaraber som de också kallas,  bygger sina hus av vass och livnär sig på fiske, risodling och vattenbuffelavel. Deras traditionella livsstil är näräpå oförändrat sedan 5000 år tillbaka i våtmarksområdet som brukar kallas för civilisationens vagga. Men i början av 90-talet kom ett katastrofalt slag mot både Ma'dan-folket och våtmarkerna.

Träskaraberna var motståndare till Saddam Hussein och under kriget mellan Irak och Iran blev våtmarkerna ett perfekt tillhåll för Bathpartiets opposition. Det var omöjligt för Husseins styrkor att hitta upprorsmännen. Istället skickade Saddam Hussein sina ingenjörer för att torrlägga de stora områdena av våtmarker.
- 15.000 kvadratkilometer av våtmarker förvandlades till öken på 3-4 år, berättar Azzam Alwash.

Det var ett massförstörelsevapen, men det går inte att låta bli att vara imponerad av ingenjörskonsten, anser Azzam Alwash. Med enorma fördämningar och vattenledningar stryptes vattenflödet till våtmarkerna som torkades ut till öken, en katastrof för den biologiska mångfalden. Flera arter av flyttfåglar mellan Afrika och Europa drabbas hårt när deras rastplats torrlagts och en halv miljon människor flydde från området. Azzam Alwash som då bodde i USA började propagera för att något måste göras åt naturkatatrofen.

-1991 började jag min kamp för att sätta strålkastaren på brotten mot mänskligheten och miljön i Irak, berättar Azzam Alwash, men ingen lyssnade först.
Nej Azzam fick inget gehör för sitt personliga korståg för att rädda våtmarkerna. Men 2003 inför den amerikanska invasionen av Irak förändrades allt. Trädkramaren Azzam Alwash hamnade plötligt i händelsernas centrum, han blev inbjuden att prata inför det amerikanska statsdepartementet. Och så snart amerikanska styrkor invaderat södra Irak reste Azzam Alwash till våtmarkerna för att påbörja restaurera efter 12 års torka.

– Allt man behövde göra var släppa på vattnet igen så började vassen att växa och sen återvände fisken och vattenbufflarna, sager Azzam Alwash
Det var som fågel Fenix ur askan när vattenmassorna från Eufrat och Tigris återskapade vattenlandskapet. Stora delar av det tidigare ekosystemet återhämtade sig inom ett par år. Men trots framgångarna är våtmarkernas framtid långtifrån säkerställd.

Såväl Irak som Turkiet, Syrien och Iran använder Eufrat och Tigris för att dumpa avloppen och avfall. Det pågår också en huggsexa av vattenresurserna i regionen. I framförallt Turkiet och Syrien har dammprojekt under de senaste årtiondena minskat flödet med en tredjedel. Vattenresurserna används som ett vapen av länderna i den regionala konflitken. Vilket också är ett problem den självständiga Kurdiska Regionen och centralregeringen i Bagdad.
--Vårt land behöver vatten, och det vore bra med en vattenreservoar, sager

Mussadar som är huvudingenjör för dammbygget Zujavxam i Irakiska Kurdistan. Dammbygget är beordrat av den kurdiska regionala regeringen.  Den Irakiska centralregeringen motsäger sig alla dammprojekt längs Eufrat och Tigris, men Mussadar tycker att den kritiken är obefogad.
– I Iran på andra sidan gränsen så bygger de runt 10 dammar, säger Mussadar, de kommer att stoppa upp flödet till oss om inget görs här.

Men mijöaktivister Anna Bachman har ett annat perspektiv och frågar sig hur det då blir för dem som bor längre söderut. Och det är bristen på helhetstänk över gränserna som är den stora faran för Eufrat och Tigris, och i förlängningen Våtmarkerna säger Azzam Alwash
– Turkiet, Syrien, Irak och Iran borde samarbeta om skötseln av Eufrat och Tigris, anser Azzam Alwash.

Tomas Thorén
Klotet@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".