Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Taxichauffören som slutade dricka...

Publicerat fredag 27 april 2012 kl 09.30
1 av 4
Mr. Gopalan, taxichaufför Bangalore. Foto: SR
2 av 4
Munesh Makhija, chef för GE Healthcares forskning. Foto: GE
3 av 4
GEs forskningslabb i Bangalore. Foto: GE
4 av 4
GEs indiska "frugala innovation", en EKG-apparat som kostar en femtedel och väger en bråkdel. Foto: SR

Hotellägaren - en schweiziska som ägnar sig åt att samla in pengar till Indiska välgörenhetsprojekt mot prostitution, fattigdom, vattenbrist, analfabetism mm, säger att hon har bokat den pålitligaste taxichauffören hon känner till i Bangalore åt mig.
- Han kommer att se till att du kommer i tid till intervjuerna och kommer definitivt inte lura dig, säger hon trosvisst.

Jag är tacksam, för jag har nu prövat ett antal taxi- och MC-rickshawförare och de flesta kör som om färden vore ett TV-spel med hur många extraliv som helst. Jag påminner mig åtskilliga gånger under de halsbrytande undanmanövrerna i sista stund, att trafikolyckor brukar räknas som en av de främsta dödsorsakerna i den här delen av världen.

Ingen följer några filer utan trafiken kryllar istället fram huller om buller som ett myrstråk med ett ständigt tutande för att varna eller mana på varandra. Vissa taxichaufförer vill fram så fort det överhuvudtaget är möjligt och kastar sig därmed ut i mötande fält som tvingas ut i dikesrenen, eller sicksackar sig fram mellan alla andra bilar, rostiga cyklar, mödrar med barn, heliga kor, stånkande lastbilar, skräphögar och gud vet allt.

Men inte 72-årige mr. Gopalan, oklanderligt klädd i vitt och framförande en lika kritvit bil av märket Ambassador (tänk Londontaxi, fast tillverkad i Indien). Han är sugen på att prata, det märks. Han har lärt sig engelska av alla turister han kört genom åren och berättar stolt att han minsann varit privatchaufför åt en fd indisk minister en gång i tiden. Men snart kryper det fram vad han egentligen vill berätta: att han varit alkoholist i 40 år.

Det började enligt mr. Gopalan redan i 7-års åldern hemma i Kerala i södra Indien, där hans jordbrukande föräldrar gett sig på toddyutskänkning till britterna för att dryga ut hushållsekonomin. Det fanns alltså gott om Toddy hemma och han lärde sig tidigt uppskatta berusningen medan föräldrarna inte verkade ha något emot att sonen fick sig en sup då och då.

Det dock går lite stapplande att följa hans livshistoria från baksätet. Färre Indier än jag trodde pratar lättbegriplig engelska, bara de högutbildade egentligen. Men så plockar mr. Gopalan fram ett litet häfte på engelska där hans livshistoria står nedskriven. Hur han gick i skolan till han var 16 år och sen fick en lärlingsplats långt hemifrån i Bombay på en verkstad där han också lärde sig att köra bil.

I 20-årsålder anslöt han sig ett tag till en teatergrupp och började dricka allt mer samt spela om pengar. Vid 29 år fick han ett fast jobb som chaufför åt ett statligt gruvbolag och kunde gifta sig och skaffa barn (4 stycken allt som allt). Men spriten gjorde att han hamnade i slagsmål och dåligt sällskap (maffian i Bombay). Han söp upp pengarna och slog sin familj och var dessutom borta långa tider över huvudtaget. Tillslut tröttnade hans svågrar och sa åt honom att så som han skötte om sin familj kunde de alla lika gärna vara döda.

Mr. Gopalan bestämde sig för att ta sitt och sin familjs liv och köpte bensin så att han skulle kunna bränna ned huset.  Men en plötslig kastby slog omkull honom (han var stupfull) och nästa morgon när han kom till sans var bensinen utrunnen eftersom han inte satt på korken. I samma veva hade fru Gopalan träffat en kristen kvinna som lockat henne med till en kyrka för att be för mannen och familjen. Hustrun löt döpa sig och barnen i hemlighet (nu anar ni kanske vart han vill komma med sin berättelse).

När mr. Gopalan fick reda på att familjen övergett hinduismen så gick han till kyrkan för att klå upp pastorn, men så fick han en uppenbarelse där Jesus sa åt honom att sluta dricka och skaffa sig ett jobb. Sen dess har han inte druckit en droppe och döpt sig till kristen tro han också, samt missionerar för att andra alkoholister ska släppa flaskan. Men undrar jag stilla, skulle inte någon av de hinduiska gudarna kunnat hjälpt dig lika gärna? Ja mr. Gopalan tillstår att alla mänskliga namn på gudar nog syftar på samma kraft, men det finns ändå inget som slår Bibelns budskap anser han.

Så varför berättar jag denna historia vidare? Jag vet ju inte ens om den är sann, den bär alla tecken på ett klassisk frälsningsvittnesmål, typ ”jag vara nere i skiten, men Gud räddade mig”. Kanske för att han bad så enträget. Personligen har jag svårt att tro att övernaturliga krafter ska till för att tillfriskna från alkoholism. Möjligen i Indien då, där all sjukvård i princip betalas ur egen ficka.

Vilket för mig in på ett spännande möte jag hade efter en av alla mina vådliga taxiresor i Bangalore. Till det gigantiska amerikanska bolaget General Electrics (GE) som bland mycket annat tillverkar medicinsk utrustning och som satt upp en av sina tre globala forskningslabb i Indien. GE har som mål att ta fram 100 medicinska apparater på 5 år för den indiska marknaden med hjälp av ”frugal innovation”, alltså att ta fram produkter där man inte kompromissar på kvalitén men skalar bort onödiga finesser, ser till att de fungerar på landsbygden med ständiga elavbrott, och framförallt kostar en femtedel av priset.

En av alla imponerande produkter de indiska forskarna och ingenjörerna på GEs labb fått fram hittills är en bärbar EKG-apparat som uppfyller allt ovanstående och som dessutom bara väger en bråkdel av deras tidigare bärbara EKG-apparat som sålts i väst. Den skriver också ut hjärtkurvorna på samma sorts remsa som användes i alla indiska bussar så att det ska bli billigt och enkelt att byta när rullen ar slut.

- Det är just att indier tvingas betala sin sjukvård ur egen ficka som tvingat oss på GE att bli extremt innovativa om vi ska kunna sälja våra produkter här säger chefen Munesh Makhija. Här skiljer sig landet från Kina som har betydligt mer subventionerad statligt sjukvård vilket inte ger samma prispress.
En intressant del av historien är också att den nya indiskbyggda EKG-maskinen säljer väldigt bra i Europa och USA till små kliniker som inte vill betala mer än nödvändigt.

- Men finns inte risken att ni konkurrerar ut era egna produkter om ni plötsligt tar fram en apparat som kan nästa samma saker för en femtedel av priset, undrar jag?
- Jo, risken för självkannibalism finns helt klart där, erkänner mr. Makhija, men om vi inte gjort detta så hade våra konkurrenter gjort det.
Han jämför således Indien vid en petriskål för den globala marknaden, där man kan testa vad som fungerar för jordens alla fattiga, men även i rikare länder som måste börja se över skenande sjukvårdskostnader.

Johan Bergendorff, fn i Mamallapuram

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".