Oklart varför ejdern minskar i Östersjön
Flera sjöfågelarter har minskat kraftigt längs den svenska kusten de senaste 20 åren. I Östersjön har ejderpopulationen minskat med hälften. Ingen vet exakt vad som orsakat nedgången men de flesta forskare tror att det förmodligen är en kombination av olika faktorer.
Vi är många som är vana, eller kanske rättare sagt var vana, att höra den här folkkära fågeln i skärgården om somrarna. Stora flockar med ejderhonor och ungar som guppade fram på vattnet och gudingarna, alltså hannarna, med sin karaktäristiskt raka näbb som går som en linje upp över pannan. Idag ser man oftast bara enstaka djur och det är inte ovanligt att dom inte har några ungar alls och att de vuxna djuren är magra och i dålig kondition.
Teorierna om varför ejdern, tillsammans med andra dykänder som svärta och alfågel, minskat med mer än hälften i Östersjön är flera, en minskning kan även ses på Västkusten men där är den inte lika tydlig. För att få dom ledande forskarnas syn på saken tog jag mig till Gryts varv, några mil öster om Valdemarsviks tätort. Ett sextiotal personer har på miljödepartementets initiativ med miljöminister Lena Ek i spetsen bjudit in till dykandsseminarium. Jägareförbundet och Sveriges ornitologiska förening, SOF, arrangerar det hela och stämningen är förväntansfull, inte minst bland de intresserade skärgårdsbor som också finns på plats. Den centerpartistiska miljöministern Lena Ek är själv ifrån Valdemarsvikstrakten och ser ejdern som en symbolart för skärgården, hon är orolig för utvecklingen och vill ha svar på vad minskningen beror på.
- Jag sa redan när jag började som miljöminister att jag vill ha ett större kunskapsunderlag när det gäller ejder och dykänder.
På seminariet lägger olika forskare fram sina teorier vad nedgången kan bero på. Den Danska forskaren Karsten Laursen vid Århus universitet tror att den kan handla om brist på föda i form av blåmusslor, eller kanske ännu allvarligare, sämre kvalité på blåmusslorna, framförallt vintertid. Han baserar sin teori på studier från havet utanför Holland, där man sett att en högre vattentemperatur har gjort att blåmusslorna inte går i dvala, och gör de inte det, så förbrukar de mer energi, på vintern finns det dessutom knappt några plankton för musslorna att äta, resultatet blir att ejderns viktiga vinterföda blir mager, och ejdrarna likaså. Att samma sak hänt i Östersjön, där vattentemperaturen också har ökat, är ingen vild gissning säger Karsten Laursen i en kaffepaus utanför konferenslokalen.
Andra orsaker till minskningen kan bero på jakt, fler havsörnar som äter ejderungar och att övergödningen till viss del har minskat, bra för många andra arter men inte för ejdern. Ett näringsfattigare hav gör att det blivit mindre näring till blåmusslorna men även för de små märlkräftorna som framförallt ejderungarna äter. En annan teori är att ejdern, liksom många andra sjöfåglar, lider av tiaminbrist, brist på B-vitamin. Varför fåglarna lider av tiaminbrist vet forskarna däremot inte. – De flesta tror ändå att nedgången av ejder och en del andra dykander handlar om en kombination av många samspelande faktorer, det säger Henri Engström, på Sveriges ornitologiska förening som själv har en forskarbakgrund.
- En del är säkert en naturlig nedgång som kan kopplas samman med näringssituationen i Östersjön, men nedgången är så brant och det är det som oroar och väcker funderingar vad det kan bero på? Det är förmodligen flera orsaker som finns i botten, men att se den inbördes betydelsen det är utmaningen.
En halvering av ett fågelbestånd kan naturligtvis ses som högst alarmerande, men det är viktigt att komma ihåg att ejderbeståndet har minskat från en mycket hög nivå. Martin Gren som är sjöfågelforskare vid Lunds universitet har gått igenom ejderns uppgång och fall historiskt sätt. Data långt tillbaka i tiden är inte vetenskapligt fastställd, men Martin Gren menar att de ändå har en bra uppfattning om hur många ejdrar det fanns för 100 till 200 år sen, då var det faktiskt färre ejdrar än idag, men jakttrycket på fåglarna var stort, dessutom samlade och åt skärgårdsbefolkningen mycket fågelägg vilket höll nere beståndet. Martin Gren och jag tar en promenad ut till en brygga vid Gryts varv. Han berättar att ejderstammen tiodubblades under mitten av 1900-talet.
- I samband med att kustbefolkningen flyttade därifrån, då upphörde mycket av jakten, vissa former av jakt och att plocka ägg förbjöds, samtidigt blev Östersjön mer och mer näringsrik vilket ledde till att det blev mer musslor som är mat för ejdrarna och då ökade eder beståndet. Utvecklingen under de senaste 40-åren har vi kunnat följa mer i detalj och ökningen som började i mitten av 1900-talet fortsatte fram till 1990-talet då den nådde sin topp. Därefter har det skett en minskning av beståndet och de allra senaste fem åren en brant minskning, nu är vi tillbaka på siffror som ligger något under vad vi hade i mitten av 1970-talet, men ejdern är fortfarande en ganska vanligt fågel, säger Martin Gren.
Ja kanske är det så att ejdern är tillbaka på någon slags normalnivå, om man nu kan tala om det? Det allvarliga är inte minskningen i sig utan att minskningen skett så fort vilket tyder på att något förändrats kraftigt i Östersjöns ekosystem. Men det är inte bara de här dykänderna som minskar, en annan betydligt mer kontroversiell art, skarven, minskar också. De exakta uppgifterna om minskningen är inte färdigställda ännu men Sveriges ornitologiska föreningen kommer inom ett par månader att publicera en rapport som visar på en rejäl nedgång för denna fiskätande fågel, ålakråka som den också kallas. Men när det gäller skarven finns ingen oro för att populationen går ner, miljöminister Lena Ek sa i hennes slutord vid seminariet att
- Skarven är ju ingen art som jag är direkt överförtjust i.
Lena Ek är knappast ensam om att se skarven som en besvärlig art för skärgårdsbor och fiskare. Inte nog med att den på kort sikt sprider så mycket frätande fågelbajs där den häckar så att mycket av växtligheten dör, i alla fall under en period, skarven anses också vara en konkurrent till människan eftersom den äter fisk. Men nedgången av skarven kan också tyda på att något i ekosystemet i Östersjön inte är som vi vill ha det. Vi värderar helt enkelt arter på olika sätt konstaterar Martin Gren vid Lunds universitet.
- Det finns ett stort mått av subjektivitet i det hela, på det sättet att man tycker om vissa saker men inte andra. Skarven är en givetvis en fågel som man har starka åsikter om, antingen för eller emot. Det finns många människor som tycker det är bra att skarven minskar i antal, för skarven upplevs som en konkurrent, framförallt till yrkesfiske medans ejdern är ingen konkurrent, utan det är ju bara trevligt om vi har många ejdrar.
Forskarna är, inte helt överraskande, övertygade om att det krävs mer forskning för att ta reda på vad det verkligen är som fått ejder, svärta och alfågelbestånden att rasa. Många vill också se fler samarbeten mellan de olika vetenskapsdisciplinerna så att tillexempel ekologer jobbar tillsammans med biokemister, på så sätt skulle man kunna få fram mer kunskap.
Miljöminister Lena Ek säger att hon ska ta upp frågan med miljöministrarna i övriga Norden, och då gäller det framförallt den intensiva fartygstrafiken i Östersjön och storskaligt fiske som påverkar alfågeln. Hon vill också se mer pengar till miljöforskning.
- Vi förhandlar just nu årets budget i regeringskansliet och vi jobbar jättehårt för att få fram mer pengar till miljöforskning.
Men om det verkligen blir så är i nuläget osäkert, de statliga medlen till biologisk mångfald har enligt Naturskyddsföreningens granskning minskat de senaste åren, när regeringen presenterar sin höstbudget den 20 september får vi veta hur det blir.
