Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.
Atomnotan - Vetenskapsradion granskar kärnkraftens kostnader

Hur länge håller de svenska reaktorerna?

Publicerat fredag 15 februari 2013 kl 13.35
Svenska reaktorer planeras för 60 års drift
(8:00 min)
kärnkraft, reaktorhall, O3, foto:Pelle Zettersten/SR
1 av 7
Reaktorhallen i O3 i Oskarshamnskärnkraftverk. Foto:Pelle Zettersten/SR
Foto:Pelle Zettersten/SR
2 av 7
Mauritz Gärdinge, reaktorsäkerhetsexpert på OKG.
Foto:Pelle Zettersten/SR
3 av 7
Magnus Antonsson, ansvarig för reaktor 3 i Oskarshamn.
kärnkraft, Oskarshamn, O3,
4 av 7
Vetenskapsradions reporter Pelle Zettersten framför reaktor 3 i Oskarshamn.
Foto:Pelle Zettersten/SR
5 av 7
Reaktor 3 i Oskarshamns kärnkraftverk är i nuläget världens största kokvattenreaktor med en effekt på 1450 megawatt. Foto:Pelle Zettersten/SR
kärnkraftverk, turbinhall, Oskarshamn 3, Foto:Pelle Zettersten/SR
6 av 7
Det var lagrena till denna turbin i reaktor 3 som inte höll när reaktorn effektuppgraderades.. Foto:Pelle Zettersten/SR
Foto:Pelle Zettersten/SR
7 av 7
Reaktor 1 i Oskarshamn står stilla och har hitills inte producerat någonting i år.

Kärnkraftsanalytikern Mycle Schneider, som bland annat är energirådgivare åt EU, förutspår att antalet kärnkraftverk kommer vara få om 20 år då 150 av Europas 180 reaktorer har passerat 40-årsstrecket. Men de svenska kärnkraftsoperatörerna planerar att köra de flesta av reaktorerna till de blir 60 år. Många delar i verken har bytts ut genom åren och de delar som ur ekonomisk synvinkel inte anses utbytbara är enligt företagen i gott skick. Men vad är det då som avgör hur länge man kan köra de svenska reaktorerna?

Det är som att passera in till en flygplats, men ännu striktare, med metalldetektorer, kläder som röntgas och fingeravtryck som ser att det är just jag som passerar in genom de olika dörrarna. Jag är på väg in i reaktor 3 i Oskarshamns kärnkraftverk. Som i alla kärntekniska anläggningar måste jag också bära en dosimeter som mäter hur mycket strålning jag utsätts för. 

Emelie Johannesson är informatör på Oskarshamnskärnkraftsgrupp, OKG, som ägs av den tyska energijätten Eon, och ledsagar mig till anläggningen med alla dess trappor, dörrar och korridorer. Vi tar oss till ett utrymme under själva reaktorn där nödkylsystemet finns. 

Den här reaktorn har effekt uppgraderats till 1450 megawatt, det gör den i nuläget till världens största kokvattenreaktor. Men vägen dit har varit lång. I och med effekthöjningen för att trycka ut så mycket elektricitet som möjligt fick de problem med vibrationer i de lager som håller turbinen på plats. Reaktorn fick periodvis stängas ner. Att uppgradera och höja effekten hos äldre anläggningar är alltså inte helt lätt.

– Det är inte lätt att förutse alla effekter när du förstorar en konstruktion, säger Mauritz Gärdinge som jobbar med reaktorsäkerhet på OKG.  

Den reaktor som haft flest problem här är Oskarshamn 1. Under förra året var den bara i drift en vecka och den står fortfarande stilla. Det här är Sveriges äldsta reaktor som togs i drift 1972 och alltså passerat 40-års strecket. Felet ligger inte i själva reaktorn utan i startmotorerna till de dieselmotorer som ska kyla reaktorn om elen från nätet slås ut. 

– De har fungerat i tio år och så helt plötsligt börjar de att missa och startar inte tillräckligt snabbt. 

Just nu byter man ut delar i startmotorerna och räknar med att reaktorn ska vara igång igen i mars. Företaget har kritiserats av Strålsäkerhetsmyndigheten för att inte ha underhållit dieselmotorerna fortlöpande, och det här är en anledning till att Oskarshamns kärnkraftverk nu står under så kallad särskild tillsyn, det betyder att myndigheten på ett mer detaljerat sätt följer säkerhetsarbetet och ställer krav. 

Många delar i de svenska kärnkraftverken har bytts ut fortlöpande och är inte alls så gamla som när reaktorerna byggdes, men det finns två väsentliga delar som i stort sett är omöjliga att ersätta med ny teknik.

En del är själva reaktortanken, det stora kokkärl där själva kärnklyvningen av uranet sker och där vattnet kokas till ånga för att driva turbinerna. Den andra delen är den i betong byggda reaktorinneslutningen som omger tanken. De kontroller som görs regelbundet visar att metallen i tanken i Sveriges äldsta reaktor är i god kondition, inte heller har man sett några skador på betonginneslutningen.

Det finns inga ålderskäl som skulle hindra oss från att köra O1 i 20 år till, säger Mauritz Gärdinge på OKG. 

Men det är ändå i reaktortanken och betongen som omsluter den som man kan stöta på problem om man hela tiden förlänger livslängden på kraftverken. Det handlar om att den strålning som alstras från uranet påverkar metallen inuti reaktortanken och på sikt gör den svagare.

En annan sak som påverkar tanken är att den regelbundet tänjs ut och krymper när temperaturen ökar eller sjunker, något som sker när reaktorn stängs ner för översyn eller snabbstoppas av någon anledning.

Tekniken för att kontrollera metallen är väl utvecklad, däremot vet man mindre om vad som händer med betongen på lång sikt och där pågår det en del forskning.

Sven Thelandersson  är professor emeritus på Lunds tekniska högskola och har studerat betong, bland annat i kärnkraftverk under många år. Nyligen gjorda studier visar att de spännkablar som finns inne i betongen för att hålla ihop inneslutningen är i bättre kondition än vad man tidigare trodde. 

Snarare har vi kunnat bekräfta att det som finns kvar av spännkraft är mer än det som man trodde när man byggde kärnkraftverken och tog höjd för detta, säger Sven Thelandersson. 

Men studierna har gjorts på den typ av spännkablar som kan tas ut och kontrolleras, flera kärnkraftverk har ingjutna spännkablar som man inte kan plocka ut. Där finns en osäkerhet om de till exempel kan ha rostat eller förlorat delar av sin spännkraft. Prover från det nedlagda kärnkraftverket Barsebäck visar inte på några defekter, men helt säker kan man alltså inte vara eftersom det är svårt att kontrollera.

– Det kan man ju aldrig riktigt veta. Det som kan ha hänt är att det på vissa ställen, särskilt där det går rör igenom inneslutningen, så kan det finnas ställen där det blir korrosion på kablarna,  säger Sven Thelandersson. 

Jag tar mig till Strålsäkerhetsmyndigheten i Solna, ett stort kontorshus ett stenkast från tunnelbanestationen Vreten. Myndighetens fokus framåt kommer till stor del handla om de åldersrelaterade problem som kan uppstå vid drift som kraftverken inte var konstruerade för från början. 

Björn Brickstad är utredare på avdelningen för kärnkraftssäkerhet och ligger bakom flera rapporter om vad som behöver göras för att köra reaktorerna i 60 år, eller längre. Förslagen i rapporten ska bedömas av regeringen och leda fram till nya föreskrifter för att få driva reaktorerna. Idag är reglerna inte så detaljerade och delvis öppna för tolkning, men myndigheten vill ha mer striktare föreskrifter som ska gälla för både befintliga reaktorer och eventuella nya reaktorer som kan komma att byggas. 

– Vi bedömer idag att vi behöver förtydliga föreskrifterna just med hänsyn till drift längre än vad de här reaktorerna är konstruerade för. Vi kommer kräva bättre redovisning över de här åldringsfenomenen. 

En del av kärnkraftsbolagens analyser och slutsatser om hur väl och länge metallen i reaktortanken motstår olika påfrestningar kan vara felaktiga. Det gäller till exempel de uträkningar som finns om hur olika material motstår neutronstrålning. I analyserna har man inte räknat med den kemiska miljö i reaktorvattnet som också kan påverka metallen och som nyare forskning visat på. Strålsäkerhetsmyndigheten skriver i en rapport att det här måste analyseras om eftersom det skulle kunna dra ner livslängden på reaktorerna.

– Vi bedömer att det inte är någon ko på isen just nu, men om man pratar om 50-60 års drift så kan det finnas områden som man inte har full kontroll på.

– Om man analyserar reaktoranläggningen med hänsyn till den här reaktorvattenmiljön så kan det finnas områden som man förut trodde var ganska lågt påkända av uttmatningssynpunkt som nu kan bli föremål för högre påkänningar, alltså en lägre utmattningslivslängd, och såna analyser har vi begärt in att alla anläggningar som ska drivas längre än 40 år ska redovisa för myndigheten. 

Men det är inte bara de delar som inte går att byta ut som kan ställa till problem för de ålderstigna reaktorerna. Samordningen av gammalt och nytt material kan också bli problematiskt, särskilt när det gäller att gå över från analog, relästyrd teknik till datoriserad, digital teknik.

Det här blev uppenbart vid det allvarliga tillbud som inträffade 2006 vid Vattenfalls kärnkraftverk i Forsmark. Björn Karlsson är professor emeritus i energisystem vid Linköpings universitet och var tidigare ordförande i statens reaktorsäkerhetsnämnd. 

– Genom att man hade moderniserat, det vill säga, digitaliserat, en massa komponenter så tålde de inte de här svängningarna i spänning. Däremot de gamla grejerna, som var mer eller mindre mekaniska, tålde rejält med stryk. 

Så att det är samordningen mellan ny och gammal teknik som kan ställa till problem? 

– Ja, det kan man säga. 

Och just övergången till ett datoriserat system, är något som också OKG i Oskarshamn har brottats med. Risken för att problem ska uppstå har gjort att företagets största reaktor 03 kommer köra vidare med analog, äldre teknik. Det berättar Magnus Antonsson på OKG som är ansvarig för 03:an. 

–  Även om tekniken är gammal så har den en väldig hög tillförlitlighet, och vi är intresserad av att behålla den. 

Men är det möjligt att få leverantörer att bistå med den här äldre tekniken under många år framåt även om det inte är så många andra som använder den? 

 –  Ja vi tror det, inom vissa viktiga områden så tror vi absolut att det kan vara en framgång och en möjlighet att göra den här typen av avtal med leverantörerna som är positiva till det. 

Men vad är det då som avgör om en reaktor kan köras mer än 40 år?

Ja, förutom politiska beslut eller oförutsedda händelser i kärnkraftverken så är det snarare ekonomin som kan sätta stopp. Nya väntade lagkrav för att höja säkerheten kan göra det mycket dyrt att driva äldre kärnkraftverk vidare.

– Behöver du investera för att upprätthålla säkerheten och du inte kan få betalt för det, då kör man inte, då stänger man av, säger Mauritz Gärdinge på OKG.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".