Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

I Tyskland är vargen en partner

Publicerat onsdag 12 november 2014 kl 12.19
Varg i Tyskland och skillnad mot Sverige
(21 min)
Vargen ökar snabbt i Tyskland. Foto: Ilka Reinhardt (c)
1 av 10
Vargen ökar snabbt i Tyskland. Foto: Ilka Reinhardt (c)
Bilder från en riggad fotofälla i skogen som tar bilder på allt som rör sig, här en tysk varg. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
2 av 10
Bilder från en riggad fotofälla i skogen som tar bilder på allt som rör sig, här en tysk varg. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
Ilka Reinhardt är biolog och vargforskare. Här vid fotofällan. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
3 av 10
Ilka Reinhardt är biolog och vargforskare. Här vid fotofällan. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
Jägmästaren Frank Laubenstein vid vargspår i sanden. Foto: Marcus Hansson / Svriges Radio
4 av 10
Jägmästaren Frank Laubenstein vid vargspår i sanden. Foto: Marcus Hansson / Svriges Radio
Jägmästaren Frank Laubenstein på en av stridsvagnarna på skjutfältet. Foto: Marcus Hansson / Svriges Radio
5 av 10
Jägmästaren Frank Laubenstein på en av stridsvagnarna på skjutfältet. Foto: Marcus Hansson / Svriges Radio
Vargspillning och päls. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
6 av 10
Vargspillning och päls. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
Boskapsvaktande hundar bakom elstängslet skyddar flocken mot varg. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
7 av 10
Boskapsvaktande hundar bakom elstängslet skyddar flocken mot varg. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
Fåruppfödaren Frank Neumann med sina hundar, accepterar varg numer. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
8 av 10
Fåruppfödaren Frank Neumann med sina hundar, accepterar varg numer. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
Vattenfalls avlysta brunkolsgruvor ger vargen utrymme. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio
9 av 10
Vattenfalls avlysta brunkolsgruvor ger vargen utrymme. Foto: Marcus Hansson / Sveriges Radio

I helgen som gick firades 25-årsjubileeet av berlinmurens fall och därmed början på upplösningen av järnridån som delade Europa i två delar. Det innebar inte bara att människor kunde börja röra sig fritt över gränsen, utan också att många vilda djur gjorde det.
Efter att ha varit utrotad i mer än 100 år, så har polska vargar vandrat in för ett dussin år sedan till Tyskland och idag är den tyska vargstammen på knappt 200 djur, alltså ungefär hälften så stor som den svenska. Men hur reagerar befolkningen i ett land som är tio gånger så tättbefolkat som Sverige? Klotets reporter Marcus Hansson reste till delstaten Sachsen, där de flesta av de tyska vargarna finns.

Biologen och vargforskaren Ilka Reinhardt kliver fram i snårskogen på väg mot en kamouflerad vargkamera som sitter på en trädstam, precis där två skogsvägar möts. Efter att ha lirkat ut minneskortet ur kameran och satt in det i sin laptop som står på motorhuven till hennes bil, så får vi se vilka djur som gått förbi just den här platsen den senaste tiden: en ungvarg, vildsvin, bärplockare och så en varg igen. Det är alltså full fart ute i den tyska blåbärsskogen. Varje gång något rör sig framför kameran så tar den en bild och på klockan ser man att många av djuren och människorna har passerat samma ställe bara en liten stund efter varandra.

Vi befinner oss i ett statligt ägt skogsområde, 2500 hektar stort. Skogen här består mest av tallar som växer i prydliga rader i mager, sandig jord. De svampplockare och mopedåkare som man ser på bilderna från kameran borde inte vara här för det här är också ett muilitärt övningsområde för den tyska försvarsmakten. Den här typen av militära övningsområden har varit helt avgörande för att vargen ska ha kunnat återetablera sig i Tyskland, det säger jägmästaren Frank Laubensteinsom är med oss och som ansvarar för just det här skogsområdet.

Några övergivna stridsvagnar står i övningsområdet och så finns en liten låtsasstad där tyska armén ibland över säkerhetskontroller och stormning av hus för att förbereda sig på insatser i exempelvis Afghanistan. Enligt Frank Laubenstein så skrämmer inte soldaterna med sina stridsvagnar varg, rådjur och annat vilt. De har snabbt vant sig vid varandra och därmed har viltet fått en tillflyktsort. Det var här som de första vargarna etablerade sig och fick valpar för nu 14 år sen och idag finns tolv vargfamiljer i delstaten Sachsen.

En förutsättning för att vargen kunde återvända var berlinmurens fall och den tyska återföreningen. För i kommunistdiktaturen Östtyskland, där det mesta var förbjudet, var det fritt fram att jaga varg. De få vargar som kom över gränsen från Polen sköts snabbt ihjäl. Även Frank Laubenstein var med och sköt två vargar i Östtyskland på 80-talet. Men i och med den tyska återföreningen så sattes vargen upp på listan över utrotningshotade djur och fridlystes och har tack vare det de senaste åren kunnat sprida sig över hela norra Tyskland. Ända till Nordsjön där en ensam, men bofast varg nu finns i närheten av Cuxhaven, där floden Elbe mynnar ut. Tyska vargar har också vandrat in i Danmark trots motorvägar och Kielkanalen som går som ett jättelikt dike och klipper av Danmark från Tyskland.

Det finns cirka hälften så många vargar i Tyskland som i Sverige, det vill säga nånstans mellan 150 och 200 individer. För den tidigare vargjägaren Frank Laubenstein är vargen numera en samarbetspartner som gjort hans jobb lite enklare. För vargen håller rådjur och annat småvilt i schack, som annars äter upp unga trädplantor.
– Det som vargen dödar måste inte jag skjuta, säger han.

Vi lämnar det militära övningsområdetoch åker ut på små vägar genom samhällen och förbi köpcentrum och industrier.
– Riktig vildmark är det definitivt inte, utan ett tätt befolkat kulturlandskap, säger Ilka Reinhardt.

Sachsen är fjorton gånger så tättbefolkat som Värmland i Sverige. Det betyder också att den tyska vargen för att överleva här har fått lärt sig att hantera människor och den ständiga mänskliga närvaron på ett annat sätt än i det glest befolkade Skandinavien.
– Den har anpassat sig, menar Frank Laubenstein.

Kanske ligger också här en del av förklaringen till att tyska jakthundar inte dödas av varg. I Sverige dödas och skadas varje år 30-40 jakthundar av vargar, något som delar av jägarkåren ser som ett argument för att jaga varg. Men i Tyskland ser det helt annorlunda ut. Enligt uppgift har en enda tysk jakthund dödats sedan vargens återkomst. En förklaring till att det är så kan vara att vargexperter som Ilka Reinhardt i dialog med jägarna bett dem att hålla hundarna i koppel en liten stund innan den här i trakterna så populära drevjakten börjar, så att vargen blir förvarnad.

Frank Laubenstein berättar om förra årets drevjakt med 20-talet stöthundar inblandade, där minst 3 vargar befann sig framför drevet, utan att någon hund kom till skada. I Tyskland är det istället för jakthundar riven tamboskap som får mest uppmärksamhet. Tillsammans med Ilka Reinhardt åker vi till Frank Neumann, fåruppfödare sedan 1962 och bekant med vargen sedan 10 år tillbaka.

– Det var en extrem händelse, säger han, och berättar om hur han då för 10 år sen, hittade 27 får rivna av varg.
Idag har han inte längre problem med vargangrepp. Förklaringen ligger ute på ett fält där 250 får betar, inhägnade av midjehögt elstängsel. Bland fåren ligger tre stora boskapsvaktande hundar, lurviga, vita pyrenéerhundar som ser ut som en blandning av får och isbjörn och som fullvuxna kan bli större än vargar. De här hundarna präglas på fårflocken genom att de redan som valpar bor med fåren. Det är alltså en stor skillnad mot t ex en schäfer, en fårhund som driver en flock framför sig till nya beten, medan den boskapsvaktande hunden till varje pris skyddar sin fårfamilj. Boskapsvaktande hundar kan till och med präglas på höns och gäss, för att skydda dem från övergrepp.

– Vi måste helt enkelt lära oss att leva med vargen, säger Frank Neumann. Seden han började med hundarna 2005 har han inte haft några problem längre.
Han leder dessutom en lokal insatsstyrka. Om en fåraherde som inte har hundskydd får vargbesök så åker Frank Neumann dit med några hundar tills situationen lugnat ner sig.

Tack vare elstängsel och boskapsvaktande hundar så har idag ingen yrkesmässig fåruppfödare problem med vargangrepp, enligt Ilka Reinhardt. De som drabbas är privatpersoner som håller ett fåtal får, ofta fjättrade till en stolpe och därmed lätt byte för vargen. Ilka Reinhardt anser att pratet om övergrepp på tamdjur är en storm i ett vattenglas. Bara i delstaten Sachsen så dör varje år 15 000 får och getter av andra orsaker. Enligt reglerna får de inte gå till slakt utan måste förbrännas. Det handlar grovt räknat om 250 gånger så många döda djur som de som vargen tar.

Herdehundar har använts av människan i minst 6 000 år för att skydda tamboskap från rovdjur. Men på många håll har kunskapen om hur man lär upp och använder hundarna fallit i glömska på grund av att rovdjur som varg och lo utrotats. Men nu är kunskapen på många håll på väg tillbaka i takt med att rovdjuren återvänder. Bara här i Sachsen räknar Frank Neumann med att det finns 100 boskapsvaktande hundar, vilket är mer än tre gånger så mycket som i hela Sverige.

– För tio år sen sa alla fåraherdar här att det går inte, men det berodde på att de saknade erfarenhet och att det inte fanns nån tradition av att använda boskapsvaktande hundar, säger Ilka Reinhardt. Inte heller Frank Neumann trodde från början på hundarna, men idag säger han att vargen har lärt honom och andra fårägare att det gäller att tänka om och skydda fåren på nya sätt än tidigare.

Thomas Buchholz är vice ordförande i jägarföreningen Spree-Neisse/Cottbus och tar mig med på en tur på hans jaktområde. Vi promenerar genom vackra blandskogar uppbrutna av åkrar och betesfält. Thomas släpper också iväg sina två jakthundar (en ungersk viszla och en tysk strävhårig vorstehhund), men sen vargen kom hit är han betydligt mer försiktig hur han använder dem i samband med jakt. Thomas Buchholz jägarlag ansvarar för ett 13 000 hektar stort område som är betydligt mer viltrikt än i Sverige. Varje år skjuter de 550 vildsvin, 400 rådjur och 14 kronhjortar.

Jakten i Tyskland är organiserad på ett helt annat sätt än i Sverige. I Tyskland så är jägarna ansvariga att hålla nere viltbestånden inom ett område. Om det uppstår skador på grödor eller träd så måste jägarföreningen betala markägaren för skadorna, enligt logiken att de inte lyckats med sitt uppdrag, trots att de alltså redan betalat för att få jaga på området. Det betyder att jägarna också kan välja att se vargen som en kollega som hjälper dem att reglera viltbeståndet.
– Vargen har sina bytesdjur och vi har våra, säger Thomas Buchholz diplomatiskt.

Men samtidigt klagar många jägare på att vargen gjort rådjur och vildsvin skygga och därmed mer svårjagade. Just de åtråvärda kronhjortarna har det blivit färre av. Åsikter om vargen går isär bland jägarna i Tyskland, men det alla är överens om är att politikerna måste bli tydligare med vad man vill med vargen, vad som är målet. Idag saknas en nationell plan för hur många vargar det ska finnas och politikerna säger att Bryssel bestämmer för att slippa ta i en kontroversiell fråga.

Vi är på väg mot Vattenfall-land i Thomas Buchholz stora mercedes. I den här delen av Tyskland ligger de enorma brunkolsdagbrott som gjort att svenska statliga Vattenfall pekats ut som en av de största klimatbovarna i Europa. Iironiskt nog så har Vattenfall genom sina brunkolsbrott här också hjälpt den tyska vargen att breda ut sig.

– Stora områden runt dagbrotten är avspärrade på grund av rasrisk, säger Thomas Buchholz och pekar ut förbudsskyltar som skymtar förbi genom bilfönstret.
De avspärrade områdena är precis som de militära övningsfälten ett frirum för både vargen och dess bytesdjur. Som för att illustrera det här så hoppar det just då upp en ettårig dovhjort på vägen framför oss.

Det är rekordmycket vilt i Tyskland just nu, vilket såklart gynnar vargen. Precis som i Sverige har vildsvinen brett ut sig. En delförklaring är den rikliga tillgången på energimajs som odlas för att tillverka biogas och som blivit en lättillgänglig födokälla för vildsvinen. Flera gånger har dessutom älgar vandrat in i Tyskland från Polen och Tjeckien.

Men trots det rikliga viltet så finns också varghat i Tyskland. Minst fyra vargar har skjutits illegalt de senaste 12 månaderna. Senast i augusti då en varg hittades strax söder om Berlin med huvudet avskuret. Den här typen av händelser tar jaktledaren Thomas Buchholz kraftigt avstånd ifrån.
– Det är inte jakt och vi vill inte ha nåt med de personerna att göra, säger han.

För Thomas Buchholz är vargen, trots de utmaningar den för med sig, en välkommen besökare. De få gånger han är ute på jakt och ser en varg känner han bara glädje.

Så varför är det så stor skillnad mellan Sverige och Tyskland i vargfrågan? Viltforskaren Jens Frank vid Sveriges lantbruksuniversitet påminner om att inte alla tyska jägare gillar varg, med tanke på den illegala jakten, men att tyska jakthundar inte vargrivs beror på drevjakten. Flera hundar och många människor driver allt vilt framför sig och det skyddar hundarna. Men att svenska jägare skulle gå över till att generellt jaga med många hundar i drev efter tex älg, det är inte realistiskt enligt Jens Frank. Det drar för mycket folk när vi har så glest med vilt här uppe i norden.

Att sätta upp rejäla elstängsel runt varenda fårhage i landet och komplettera med boskapsvaktande hundar tror han heller inte på. Det skulle kosta miljardbelopp att göra det överallt, det är bättre att försöka inrikta sig på områden med stora vargproblem. Det är förövrigt bara en tredjedel av de här boskapsvaktande hundarna som blir tillräckligt präglade på fårskocken för att inte sticka iväg och ställa till med ofog på bygden ibland. Men för fädbodfår som går lösa, eller marker som inte går att stängsla in på alla fyra sidor, där tror han att hundarna kan vara ett alternativ.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".