Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Hoppfullt men frustrerande" om palmolja och regnskog

Publicerat onsdag 14 januari 2015 kl 14.10
Illegala oljepalmer huggs ner
(15 min)
 
1 av 5

Vi hör ljudet av en motorsåg eka genom regnskogen, men den här gången är det inte för att ge plats för ännu en oljepalmsplantage, så att dina kakor ska bli lite billigare. Tvärtom så äter sig motorsågen här med sitt meterlånga svärd igenom en illegalt planterad oljepalm. Det brakar när trädet faller i marken här på gränsen mellan plantage och urskog på Sumatra i Indonesien.

De senaste tio åren har den kvarvarande regnskogen i Sydostasien minskat kraftigt. En viktig orsak till det är palmoljan, det billiga fett som återfinns i allt från kakor till raklödder, tvål, skönhetskrämer och bilbränsle. Stora områden regnskog har avverkats för att ge plats för palmoljeplantager. Kritiken mot producenterna som använder oljan har varit hård. I en uppmärksammad kampanj jämförde Greenpeace chokladbiten Kit Kat med avhuggna orangutangfingrar, eftersom orangutanger dödas när skogen huggs ner. Livsmedelsindustrins svar på den här kritiken har varit att ta fram en standard för hållbar palmolja, för att minska avskogningen. Men har palmoljeindustrins initiativ faktiskt bidragit till minskad avskogning? 

– Det är härligt att se palmträden falla!

Det säger den prisbelönte miljöaktivisten Tezar Pahlevie när träden faller i den här illegala palmoljeplantagen på Sumatra i Indonesien. Plantagen är illegal, eftersom den planterats inom gränsen till en skyddad skog.

– På andra sidan den här kullen ser du den kvarvarande regnskogen, visar Tezar Pahlevie.

Tezar Pahlevie har belönats av FN:s miljöprogram för sitt arbete med att rädda den utrotningshotade orangutangen. Och det gör han alltså genom att hugga ner oljepalmer. För bara 15 år sen var det regnskog här med orangutanger, tigrar och Sumatra-noshörningar som invånare. När palmerna försvinner får skogen en chans att växa tillbaka, och därmed förhoppningsvis också djuren. Men det är inte bara djuren det handlar om. Utan regnskogen ökar problem som brist på rent dricksvatten, översvämningar och jordskred. Killen med motorsågen till exempel, som heter Sudirman, berättar för mig hur hans hus sveptes bort i en massiv översvämning för nåt år sen. Det var en katastrof för honom och hans familj, och något som han tror hade gått att undvika om det inte varit för att skogen fått ge vika för ändlösa plantager.

Å andra sidan ger palmolja ger 10 gånger mer pengar än att odla ris och har gett miljoner indonesier jobb. Så det är inte att undra på att det finns många som är beredda att tumma lite på reglerna och plantera olagliga palmträd inne i det skyddade skogsområdet.

Trots att det är en plantage så är terrängen mycket svårframkomlig. Vi släpar motorsågar och bensindunkar upp och ner för leriga branter för att komma fram till nästa palmträd som ska bort.

För att veta vilka palmer som står inne i den skyddade skogen och som därför ska bort, så har Tezar Pahlevie en drönare till sin hjälp, en s.k. quadcopter med en videokamera undertill. Den är miljöaktivisternas nya vapen, i kombination med gratis tillgängliga satellitbilder.

Vi ser hur drönaren snabbt försvinner upp i skyn. På filmen som den tar ser man ändlösa oljepalmsplantager breda ut sig i så gott som alla riktningar och mitt bland dem syns några myrlika figurer med en motorsåg. De träd vi hugger ner är bara en liten tunn remsa längs nationalparkens gräns, resten är lagliga plantager. Det är tydligt att det krävs andra lösningar än att hugga ner en och annan olaglig plantering för att lösa problemet med avskogningen.

Så vad gör då ägarna till de här stora plantagerna för att minska avskogningen på grund av oljepalmer? En del av svaret fick jag en snabb flygresa tvärs över Malackasundet, i grannlandet Malaysia, som efter Indonesien är världens näst största producent av palmolja. Där hölls i november 2014 en stor konferens.

Det var organisationen RSPO, Round table of Sustainable Palm Oil, som hade sin årliga träff, alltså Runda bordet för hållbar palmolja.

– Vår största framgång är att 18 procent av all palmolja i världen idag är hållbar enligt vår standard, säger Daniella Morley, informatör på RSPO.

Hon och alla de andra på konferensen minglar runt i palatsliknande konferensrum på det bombastiska hotellet Shangri-La, som ligger mitt bland skyskraporna i huvudstaden Kuala Lumpur.

RSPO är alltså branschens eget försök att komma till rätta med de miljöproblem som oljepalmsodlingarna fört med sig: hotade orangutanger, minskad biologisk mångfald och massiva koldioxidutsläpp när skogen försvinner. I folkvimlet finns representanter för några av de största livsmedelsföretagen i världen, och som är med i RSPO. Medlemmar är t ex Nestlé, Wilmar, och svenska marknadsjätten Aarhus Carlshamn. Tillsammans bär de ett direkt eller indirekt ansvar för miljontals hektar palmoljeplantager. Men det som ger RSPO trovärdighet är att även miljöorganisationer är med. I ett litet mässområde presenteras produkter och ståndpunkter. Det är miljöorganisationer sida vid sida med stora plantageföretag, universitetsforskare och företag som säljer utrustning för att pressa palmolja.

En stor branschträff helt enkelt, men trots att de som möts här är så olika så står de sida vid sida och talar med varandra om ett globalt miljöproblem, vilket för bara några år sen inte var en självklarhet.

– Vårt mål är att i grunden förändra hela palmoljesektorn, säger Daniella Morley.

RSPO:s certifierade olja ska inte vara nån liten nischad produkt, utan revolutionera hela branschen, säger hon. Inget litet mål med andra ord, men frågan är om RSPO har en chans att klara det. För kritiken mot RSPO är hård från miljöorganisationer som anser att den konsensusstyrda organisationen är för långsam. När stora globala livsmedelsföretag sitter i samma rum som miljöorganisationer, ja då tar det tid att enas om nya regler. Ingen vill släppa efter. Resultatet är att det går framåt med snigelsteg. En som är mycket kritisk är sociologen och agronomen Denis Ryusschaert:

Ryusschaert har granskat vilken påverkan tio års arbete inom RSPO haft för att rädda de hotade orangutang-skogarna. Svaret är: nästan inte alls. Även om de plantager som är RSPO-certifierade inte för med sig någon skogsavverkning, så är det inget som hindrar andra aktörer att fortsätta rovdriften. Så länge bara 18 procent av oljan är certifierad så räcker det inte för att skydda skogen. Här på konferensen, säger Denis Ruysschaert, är det bara stora aktörer. De små är inte med på banan, och det är ofta de som idag står för avskogningen, säger han.

Med små plantager menar Denis Ruysschaert runt 1000 hektar - just den yta som vi i början av det här reportaget var ute i skogen för att hugga ner. Och denna mindre plantage var också ägd av lokala företagare som kan bry sig mindre om hållbarhet, och som inte är med i RSPO.

Denis Ruysschaert har tidigare arbetat för både miljöorganisationer och FN, och i september förra året publicerade han en artikel där han pekar på vad det är som gör RSPO ineffektiv. Det handlar om brist på extern kontroll, luddiga regler som går att tolka som man vill, och för lite ekonomisk ersättning till dem som ansluter sig till de hållbara reglerna. Vad man har gjort är att skapa ett stort byråkratiskt system som ställer stora krav på alla inblandade, men som inte i grunden förändrar situationen, menar han.

Idag är det bara en handfull länder i Europa som köper den lite finare, certifierade oljan. I de stora marknaderna i Asien, Pakistan, Kina och Indien, där det mesta av palmoljan säljs, är det nästan ingen som bryr sig om hållbarhetsmärkningar.

– Du verkar ha väldigt höga förväntningar på RSPO, säger Olivier Tichit till mig.

Han är en elegant klädd man som jobbar för det anrika belgiska plantageföretaget Sipef med stora oljepalmsplantager i bland annat Indonesien. RSPO kan inte ensamt stoppa avskogningen i Sydostasien, men bland våra medlemmar har vi faktiskt lyckats, där sker ingen avskogning, så vi drar vårt strå till stacken, säger han.

Olivier Tichit berättar att ett av kraven som ställs på de RSPO-medlemmar som vill få sin palmolja certifierad är att de måste sätta särskilt värdefull skog åt sidan, skog som dom alltså inte får hugga ner och plantera palmer på. Det är ett krav som kostar plantagerna stora summor pengar, säger han.

– Det är en uppoffring för en odlare att säga "jag låter bli att plantera där eftersom jag är certifierad, trots att jag har utomordentlig, mycket näringsrik jord där", säger Tichit.

Plantagerna har alltså fått ta en rejäl ekonomisk smäll för att få kalla sin olja hållbar. Men, säger Olivier Tichit, nu när vi odlare gjort allt det här och tar fram hållbar olja, ja då är den ingen som vill ha den! Av de 18% av världens palmolja som anses hållbar enligt RSPO så säljs bara hälften som hållbar. Resten säljs som vanlig palmolja. Vem har inte hört om ekologiskt framställd mjölk i Sverige, som på grund av för dålig efterfrågan säljs som vanlig mjölk? Samma sak är det alltså med den miljövänliga palmoljan: de som tillverkar livsmedel, raklödder, tvålar och schampo vill inte betala för den. Olivier Tichit menar att livsmedelstillverkarna verkar vara rädda för kostnaden, som han anser att de istället alltså vältrar över på plantagerna.

– Vi hör dem nästan ständigt säga "Å, det kostar en massa pengar!". Ja tråkigt för er, men det kostar en massa för oss certifierade odlare också, när vi förlorar möjliga marknadsandelar, säger Tichit.

Sammanfattningsvis: Inom RSPO fortsätter pennfäktningen om detaljer och nya policys, arbetsgrupper samlas visserligen delvis goda och viktiga resultat, men det hela är verkningslöst på det stora planet så länge som mer än 80 procent av palmoljan tillverkas utan hållbarhetskrav.

Trots det säger alla miljöorganisationer vi talar med här på konferensen att det är bättre att vara med i RSPO än att gå ur. Lena Tamm på Världsnaturfonden i Sverige jobbar med palmoljefrågan:

– Jag är både hoppfull och frustrerad. Om jag inte var hoppfull så skulle jag sluta jobba med det här. Man måste tro på att någonting ska gå, men det är klart att jag tycker det går för sakta. Man måste nog ändå känna att man är del av en större rörelse, en större medvetenhet om att vi måste ta ett större ansvar för hur de produkter som vi konsumerar är producerade.

 – Men betyder det här över huvud taget något för att rädda regnskogarna?

– Det är en jättebra fråga. Men jag tror att alla måste dra sitt strå till stacken, säger Lena Tamm.

Tillbaka ute bland de illegala palmoljeträden har motorsågen tystnat. Kedjan på den billiga kinesiska maskinen har gått av, efter att bara ett dussin palmer sågats ner. Så vi tvingas avbryta vår motorsågsmassaker på oljepalmer i förtid. Med bara två motorsågar att tillgå så går det inte fort. Tezar Pahlevie räknar med att det kommer att ta upp till ett år att få bort de 120 000 olagliga träden här. Men det är bråttom, menar han, för ny regnskog behöver lång tid för att växa tillbaka.

– Vi måste göra det här snabbare, så att återväxten kommer snabbare, säger miljöaktivisten Tezar Pahlevie.

Mer om …

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.