Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Fisk och fiskare förlorare i sandutvinningens spår

Publicerat onsdag 21 januari 2015 kl 13.59
Fiskarnas gälar slammar igen
(8:48 min)
Foto:Marcus Hansson
1 av 2
Sandutvinning i floder kan bidra till låga syrehalter säger biologen Riska på organisationen Ecoton. Foto:Marcus Hansson.
Marcus Hansson
2 av 2
Skramliga motorer driver pumparna som flyttar sanden till bassänger och väntande lastbilar. Foto:Marcus Hansson

Att 40 miljarder ton sand och grus varje år går åt för att bygga hus, vägar och nytt land, orsakar en hel del miljöproblem. När sanden sugs eller grävs bort försvinner bottensubstrat som är livsviktig för vattenlevande organismer, inte minst fisk. Människor som livnär sig på fiske får problem när fiskbestånden minskar och strändernas naturliga förflyttning störs med stora konsekvenser som följd. Marcus Hansson tar med oss till den indonesiska ön Java där sandutvinningen satt sina spår.

Efter lite bråk och diskussioner så startar äntligen den antika båtmotorn som sitter på en ranglig fiskebåt, vi åker snart förbi miljonstaden Surabayas skitiga hamnområde. Det här är Indonesiens näst största stad, med ungefär lika många invånare som Singapore  men betydligt fattigare. Med mig i båten är Catur Nusantara, miljöaktivist specialiserad på gruvfrågoroch därmed också på sandutvinning. 

Han berättar att de flesta av fiskarna här, 100 av 130, har blivit av med sitt uppehälle efter att sandutvinningen förstört deras redskap. Redskapen är en konstruktion med långa störar som körs ned i bottnen och utan sand så får dom inget fäste. 

Vi närmar oss en jättelik betongbro - när den byggdes pumpades stora mängder sand upp från sjöbottnen och sandbrytningen har fortsatt även efter det. Nu ska dessutom hamnen byggas ut en bit bort och stora mängder material behövs återigen. Efter bron kommer vi in i ett stort hamnområde. Vi närmar oss ett underligt fartyg, som påminner om en bilfärja med en underlig rigg i ena ändan. På den här riggen sitter en borrkrona som för tankarna till nåt slags science fiction monster med sina hårdmetallbestyckade tänder i svängda rader. När borrkronan sänks ner till bottnen så river den upp sand som sen pumpas upp till ytan och över till en lastpråm. När vi puttrar förbi är det dock vilodag och en av besättningsmännen ligger och slumrar i en hängmatta på däck. 

På väg tillbaka igen under bron pekar fiskarna på sprickor som de upptäckt i brofundamentet, det är oroade för att sandutvinningen kan ha gjort den enorma bron instabil. Faktum är att flera större broar i Indonesien idag ärhotade på grund av illegal sandutvinning som gjort fundamenten svaga. 

Illegal sandutvinning i närheten av brofundament kan leda till att broar blir instabila och rasar, det säger geologen Amien Widodo,chef för en avdelning där man studerar katastrofer och klimatförändringar på ett av Surabayas universitet. På en stor whiteboard på sitt arbetsrum tecknar han upp hur en flodbädd som förändras på grund av sandutvinning kan få brofundament att sjunka ner i marken med flera meter, vilket har hänt här. På östra Java är det enligt myndigheterna idag tre stora broar över floden Mojokerto som nu räknas som kritiskt hotade just på grund av illegal sandutvinning. Tunga lastbilar kan inte längre åka över de här boarna, säger Amien Widodo. 

Ett annat problem, enligt Amien Widodo, är de krympande stränderna. Vissa geologer talar om att mellan 75 och 90 procent av världens stränder är på tillbakagång. Orsakssammanhanget är komplicerat. Det handlar om stigande havsnivåer och allt kraftigare stormar som ibland spolar bort stora mängder sand. Men allt fler studier pekar på att direkta mänskliga ingrepp också spelar en mycketviktig roll. 

Stränder är mycket rörliga. Sanden flyttar sig med årstiderna längs kusterna, ut till havs och sen tillbaka igen. Från floder fylls det ständigt på med nytt material. Men när människor genom kraftverksdammar stoppar flödet av sand till havet, och dessutom bygger pirar, hamnar och stensatta strandpromader, så bryts sandens naturliga rörelsemönster. En följd då är att stränder i rask takt förlorar sand. Lägg på detta all den sand som sugs upp ute till havs för att flyttas nån annanstans så blir effekten ännu starkare. 

En mycket detaljerad studie över San Francisco-bukten i USA visar på tydliga samband just mellan krympande stränder och mänskliga ingrepp. Ett annat dramatiskt exempel är Kinas största sötvattensjö, Poyang, där nästan en tiondel av  landets enorma behov av sand hämtas. Där har sandutvinningen gjort att sjöns utflöde fördubblats och därmed starkt bidragit till att sjön nu mer än nånsin är på väg att torka ut. 

Här i Indonesien är sandstränderna ett viktigt skydd mot tsunamis och stormar, förklarar Amien Widodo. Stränder kan i samband med stormar längre ut i vattnet bilda en slags naturlig barriär, som en kulle av sand som gör att vågorna bryts längre från kustlinjen å därför förlorar en del av sin kraft innan de når land. När stormen sen lagt sig flyttar sig den naturliga barriären in mot land igen. Men om sand saknas så bildas det aldrig nån barriär och vågorna slår in mot land med full kraft. I samband med en tsunami 1994, alltså 10 år innan den mest kända tsunamin, så drabbades många kustsamhällen hårt just här på östra Java. Särskilt hårt ska de samhällen ha drabbats vars kustförsvar i form av sand var sämre.

Efter besöket hos geologen blir vi sittande flera timmar i trafikköer. Trafiken i Surabaya står ofta stilla, till och med långt efter midnatt kan det vara kilometerlånga trafikköer. En delförklaring är att det är mycket gott om stora byggen här. Shoppingcentrum och kontorshus byggs i rask takt, allt för den växande indonesiska medelklassen. På väg till byggena går en strid ström med mycket robusta dubbelaxlade lastbilar, fullastade med sand.

Vi följer de tomma lastbilarna till stadens utkanter och kommer fram till en plats alldeles mitt emot floden Brantas, den största floden här på östra Java. I flera år sögs stora volymer sand upp från floden här så att den idag är så gott som tom på sand. Istället har sand-arbetarna nu vänt sig åt andra hållet, mot de bassänger för fisk- och räkodlingar som ligger på slättlandet bakom floden.

Vi ser ut över ett förstört landskap. Bland halvt uttorkade fiskdammar med grumligt brunt vatten löper slarvigt hopfogade plaströr kors och tvärs. Framme vid vägen sprutar en grå sörja ut ur ett av rören- det är sand som pumpats upp från bottnen på fisk och räkbassängerna.

Vi följer rören ut över de ödelagda fiskdammarna, förbi nedrasade vallar som tidigare skiljde dammarna åt. Längre bort så ser vi en flytande plattform byggd av några tomma oljefat. På plattformen hukar ett par personer bredvid en skränig motor som driver en pump. Pumpen suger upp sand från bottnen och sprutar den genom långa rör över till nästa damm. I nästa damm väntar en liknande plattform som suger upp samma sand igen för att spruta den vidare - steg för steg mot vägen och de väntande lastbilarna.

Catur Nusantara suckar. För fiskodlarna kommer det att bli ett stort problem menar han. Bassängerna förstörs och det saknas helt regler för hur mycket sand som får tas.

– Ibland är vi klara på 3 månader, ibland håller vi på i flera år, säger en av arbetarna här  när sanden är slut så drar de vidare.Uppdragsgivare är, berättar arbetarna, en rik man i staden. Mer vet de inte. Två till tre lastbilar fyller det här arbetslaget varje dag med sand, och det finns hundratals platser som den här.

När  miljöorganisationen Ecoton gjorde en stor undersökning 2011 så fann de mer än 200 platser där mellan 5 och 10 såna här pumpstationer sög upp sand från Brantas-floden.

Sandbrytningen har fört med sig stora skador: förstörda jordbruksmarker, en raserad damm å en raserad bro, säger Prigi Arisandi, grundare av Ecoton som jobbar för att rädda Javas floder. Sandutvinningen har dessutom sänkt vattennivån i floden med mellan två och tre meter, något som ställer till problem för bevattningsanläggningar i området.

Prigi Arisandi är framförallt oroad över att antalet fiskarter minskar i floden. På 60-talet fanns här 100 arter, nu är det färre än 25. Hans kollega, biologen Riska Darmawanti, förklarar att sandutvinningen gör vattnet grumligt och att partiklar som virvlas upp sätter igen gälarna på fiskarna. När  bottensubstraten sugs upp påverkas dessutom fiskarnas förmåga att fortplanta sig. När du gräver upp sanden så finns det helt enkelt ingen plats för fisken att lägga sina ägg på, tilläger Prigi Arisandi.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".