Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Vetenskapsradions internationella miljöprogram.

Torn av sand som står på sand

Publicerat onsdag 21 januari 2015 kl 14.00
"Sandkrig" bakom Singapores tillväxt
(8:59 min)
Singapore har ökat sin landyta med mer än 25 procent sedan 60-talet. Foto: Marcus Hansson
1 av 5
Singapore har ökat sin landyta med mer än 25 procent sedan 60-talet. Foto: Marcus Hansson
Singapores kartor måste ständigt ritas om i takt med att ny mark skapas. Foto: Marcus Hansson
2 av 5
Singapores kartor måste ständigt ritas om i takt med att ny mark skapas. Foto: Marcus Hansson
Klotets reporter Marcus Hansson på utsiktsplattformen i världens dyraste byggnad i Singapore.
3 av 5
Klotets reporter Marcus Hansson på utsiktsplattformen i världens dyraste byggnad i Singapore.
Singapore har de senaste 20 åren imporerat sand motsvarande 575 fyllda Globen i Stockholm.
4 av 5
Singapore har de senaste 20 åren imporerat sand motsvarande 575 fyllda Globen i Stockholm.
Hua Chew Ho från Nature Society Singapore pekar ut land som tidigare var hav. Foto Marcus Hansson
5 av 5
Hua Chew Ho från Nature Society Singapore pekar ut land som tidigare var hav. Foto: Marcus Hansson

Vad är det som händer med världens stränder? De minskar på många håll. Sanden försvinner. Och det är inte bara stigande havsnivåer och kraftigare stormar som är orsaken. Även vi människor har ett finger med i spelet. Och högt upp i ett lyxhotell i Singapore får vår reporter Marcus Hansson en känsla för skalan.

Sand används idag i en lång rad produkter: i glas, elektronik och inom kemisk industri. Och så förstås inom byggbranschen, som är det i särklass största användningsområdet, där tiotals miljarder ton sand och grus går åt årligen för att gjuta betong. Jag kliver ut på 57:e våningen i lyxhotellet Marina Bay Sands i sydostasiatiska Singapore.

Här, högt upp i världens dyraste byggnad, möts man av regntunga skyar denna dag. Det har just spöregnat på morgonen men nu har det lättat lite, och det går att blicka ut över en skog av skyskrapor. Namnet på byggnaden, Marina Bay Sands, passar bra i sammanhanget. Den är byggd till stora delar av sand i och med betongen, och den står på sand, eftersom marken den står på tidigare var sjöbotten men där har sand skottats upp för att öka markytan i det trångbodda Singapore.

Nere på marken igen hoppar vi in i en bil tillsammans med Ho Hua Chew Ho, singaporebo och aktiv i organisationen Nature Society Singapore. Han beskriver en stad som förändrats dramatiskt de senaste årtiondena, från en sömnig småstad till en global metropol med glittrande skyskrapor. Och här har sand spelat en viktig roll, och importen av sand har varit en förutsättning för att staden kunnat växa så mycket, säger han.

– I årtionden har Singapore importerat sand från Indonesien och Malaysia. Vår utveckling är starkt beroende av att vi kan utnyttja produktivt land utanför vårt eget. Därmed är vårt ekologiska fotavtryck enormt och vi är högt upp på listan över nedsmutsare, säger Ho Hua Chew.

Högljudda barnskrik ekar. En skolklass springer förbi oss. Vi har nu kommit till ett slags park omgiven av höghus.

– Allt detta var mangroveskogar förut, säger Ho Hua Chew.

Nu är de borta, bara några få träd finns kvar. Och istället är det land här, ett av många kustområden i Singapore som med hjälp av stora mängder sand har förvandlats till fast mark. Ho Hua Chew vecklar ut en stor karta över landet Singapore, som han får kämpa lite med när vinden tar tag i den.

– Här ser du ett stort område mark som erövrats från havet. Här är ett till, och ett till, visar Ho Hua Chew.

Han pekar ut sex stora områden som alla erövrats från havet. Singapore är idag hälften så stort som Öland, och på den ytan trängs 5,5 miljoner människor. Strategin sedan 60-talet har därför varit att skapa nytt land genom att skyffla upp enorma mängder sand.130 kvadratkilometer har man skapat på det sättet, en yta i storleksordningen av 20 000 fotbollsplaner. Och de närmaste femton åren väntas befolkningen öka med ytterligare minst en miljon människor. Därför planeras för ytterligare 50 hektar ny mark för att göra plats för bostäder, shoppingcenter, dagis och industrier. Singapore beräknas år 2030 ha utökat sin landyta med över 30% jämfört med den ursprungliga storleken. Och det är förstås inte bara i Singapore som land skapas på det här sättet.

Världens kanske mest spektakulära projekt finns i Dubai i persiska viken, där hundratals miljoner ton sand använts för att skapa kilometerlånga konstgjorda öar som från luften har formen av palmer. Ironiskt nog har inte Dubai kunnat använda ökensand för att bygga de konstgjorda öarna, eller alla skyskrapor heller för den delen. Till exempel för Burj Khalifa, som med 828 meter är världens högsta byggnad, var man tvungna att importera sand från Australien. Anledningen är att sanden från öknen inte duger. Kornen är rundslipade och griper därför inte tag om varandra, på samma sätt som sandkorn från havet som är kantigare och därför ger en mer hållfast betong.

Växande ekonomier och en global byggboom har lett till att användningen av sand mångdubblats i världen. Enligt en rapport från FN:s miljöprogram förra året så handlar det om minst 40 miljarder ton sand och grus som används för att gjuta betong, som fyllnadsmaterial i vägar och för att bygga konstgjorda öar. 40 miljarder ton är dubbelt så mycket sand som alla världens floder årligen spottar ut i haven. Så var kommer då sanden ifrån?

"Singapore anklagas för att utvidga sin kustlinje med illegalt utvunnen sand från grannländerna.", säger en nyhetsreporter i ett tevereportage 2011. Det snabbväxande Singapores omättliga sandhunger hade lett till konflikter med en rad grannländer: när det här teveinslaget sändes 2011 så talades det till och med om ett sandkrig. Singapores sandköp från grannlandet Indonesien var så omfattande att flera små öar försvann när fartyg sög upp sand i området. Det ledde till att regeringarna i både Indonesien och Malaysia förbjöd all sandexport till Singapore. Idag får Singapore istället sin sand från Burma, berättar Ho Hua Chew, efter att också Vietnam och Kambodja infört exportförbud. Sandkriget och exportbojkotten ledde till att priset på den åtråvärda råvaran tredubblades och regeringen i Singapore fick gå in och subventionera sand med skattepengar. I en detaljerad rapport från organisationen Global Witness från 2010 så granskas Singapores sandhandel med ett halvdussin grannländer i Sydostasien. Exportförbuden, menar Global Witness, har bara lett till att kriminella ligor med kopplingar till ett korrupt ledarskikt i länder som Kambodja och Burma ändå säljer sand till Singapore.

Så oavsett förbud så tycks handeln med sand fortgå som om inget hänt. På den kinesiska handelssajten Alibaba kryllar det av annonser där folk vill sälja sand till Singapore. En Mr. Kien erbjuder 100 miljoner kubikmeter för leverans till Singapore. En filippinsk leverantör säger sig förfoga över fyra miljarder kubikmeter. Och flera säljare i Kambodja erbjuder också hundratals miljoner ton.

Och i somras var det dags för en ny sandkonflikt, men den här gången var det omvända roller. Boende i Singapore lade märke till en ny ö som börjat växa upp i det trånga sundet som skiljer Malaysia och Singapore åt. Malaysia hade utan att berätta något satt igång bygget av ett 1600 hektar stort kontors- och shoppingområde med det ironiskt klingande namnet "Forest City". Efter påtryckningar från högsta nivå tvingades Malaysia banta ner projektet till att, iallafall till en början, bara omfatta 400 hektar.

Sist på vår rundtur i Singapore åker vi ut på en vidsträckt landtunga, där industribyggnader tornar upp sig på båda sidor om de spikraka vägarna. När vi åkt vilse tar Ho Hua Chew fram sin gamla slitna kartbok. Vägarna i den slutar i intet. Lite längre ut på kartbladet står det "land reclamation ongoing". ("här skapas ny mark".) Och på den väg vi åker kommer vi till slut inte längre. En vägbom spärrar framfarten. Bakom den pågår landåtervinning för fullt. Pråmar med sand anländer, och dumpar sin last i havet. Det här är den senast erövrade marken, berättar Ho Hua Chew.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".