Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Programmet sänds från 2012 i Lundströms bokradio. Inbjudna gäster läser och diskuterar böcker tillsammans...

Läs chatten med Göran Greider

Publicerat måndag 26 oktober 2009 kl 11.40

Måndag 26 oktober chattade Göran Greider med er lyssnare.

Moderator:Välkomna till Bokcirkelns sista chatt för i höst! Ta chansen och ställ frågor till Göran Greider! Han lyssnar på showen och sitter startklar. Gå in direkt,du har bara en halvtimme på dig! eder cirkelledare Marie Lundström.
johan:Det här med att vila i ögonblicket var intressant. Har du nåt knep för att göra det? I livet och när du skriver själv?
Göran Greider:Jodå - när jag skriver böcker (och jag sitter just nu och skriver på en bok)så försöker jag helt enkelt glömma framtiden - dvs dedt jag vett jag längre fam i mskrivandet måste ta upp och skriva om. Det glömmer jag! Man kan göra likadant i livet, tror jag: Stryka ut den närmaste framtiden, om det så bara rör sig om några timmar.
Knut:Hur tycker du att arbetarklassen skildras i boken?
Göran Greider:Egentligen tycker jag inte att den skildras alls. Tjänstefolket, liksom en och annan av dem som arbetar i hamnmagasinen, blir bara grovt tillhuggna träbitar. Thomas Mann saknade nog helt enkelt inblickar i allt det som rörde sig i medvetandena hos dem som befann sig under hans egen klass.
Rolf:Hej Göran, det här med att läsa med "svalkande kyla utan identifikation", hur gör man det rent praktiskt? Är det så att du liksom bestämmer dig för att ha den hållningen, är det ett slags teoretiskt grepp, eller var det boken som avgjorde att du inte kunde identifiera dig.
Göran Greider:Det var mycket just den här boken som drev in mig i det sättet att läsa - jag hittade helt enkelt inga gestalter att helhjärtat smälta samman med. Hjärtat började inte banka. Men det var å andra sidan befriande: som att stå framför en väldig oljemålning och gå runt framför den och titta närmare ibland och ibland ta ett steg tillbaka. Bara för att ta ett helt annat exempel: jag läste den fruktansvärda romanen Vägen i våras, om en förödd värld där en far kämpar för att rädda sin son. Där identifierade jag mig så starkt med de båda att jag mådde riktigt dåligt av det. Jag hade svårt att somna. Jag ville inte läsa ut boken - men boken ville läsa ut mig.
Sanna J:Är du med i någon annan bokcirkel? Är det ett bra sätt att läsa på tycker du? Leif GW Persson tyckte ju förra gången att det var ett kreativitetskrematorium?
Göran Greider:Nej, jag är inte med i någon mer ordnad bokcirkel. Men jag läser ofta böcker som flera andra i min bekantskapskrets läser samtidigt och ibland känns det som om mitt liv är en enda lång bokcirkel... Och det är ett bra läsarliv!Summan av en bokcirkel blir alltid större än summan av de enskilda läsarmedvetandena: en kör är mer än tio sångare.
Birgitta:Tycker du inte att kapitlet om tyfus gör Hannos död ännu hemskare än om den hade3 skildrats direkt?
Göran Greider:Jag vet inte riktigt. Min första käönsla var ändå att jag blev bedragen på ett skeende... Hanno opererades bort ur bilden. Å andra sidan var skildringen på sitt sätt lysande. Men jag btycker nog Thomas Mann var litet feg - eller så ville han bara visa att invider är ett ingenting.
Stefan:Hur långt tålamod har du med en bok du du inte gillar innan du lägger den i från dig Själv är det lite si och så med det.
Göran Greider:Jag har rätt stort tålamod. jag vet inte, men ibland tror jag att jag har litet av pliktkänsla i mig - jag avskyr att inte avsluta saker och ting.
Moderator:Nu har halva tiden gått!
Sonja:När jag läste beskrivningen hur man dör i tyfus tänkte jag att det var var ett sätt att undvika en upprepning av beskrivningen hur konsulinnan dog.
Göran Greider:Du kan ha helt rätt där - författaren ville inte upprepa sig. Det kan vara en förklaring.Men ändå - jag har en stark känsla av att Thomas Mann ville meddela oss någonting viktigt genom att välja att beskriva sjukdomen och inte en av sjukdom drabbad människa. De objektiva omständigheterna, villkoren, är människan övermäktiga.Ödet.
johan:Vem tycker du ska läsa Buddenbrooks?
Göran Greider:1) Vänsterradikaler har alltid nytta av att blicka ner i det borgerliga medvetandet. 2)Övre medelklassen har nytta av att få veta att klockan klämtar även för dem. 3)Turister kan hitta till hemliga skikt i det hemliga Tyskland. 4) Förläggare kan lära sig att tacka ja till böcker som på ytan inte ser så kommersiellt lovande ut.
Jan-Erik:Jag har bojkottat läsande sedan mitten på 70-talet då jag kände att allt upprepade sig vart man än sökte nya författare.Hade läst mycket fram til dess. Det var relationer hit o dit och ett mord som inte verkar så sannolikt och en labyrint av namn som en oigenomtränglig massa VERKLIGHETEN ger så mycket mer - barn barnbarn jakt att sjunga. Finns det nån anledning att åter bli BROILERläsare tycker du?
Göran Greider:Nej, man får akta sig för att idealisera läsandet . Ungefär som "kultur" i största allmänhet alltid upphöjs och ges ett "egenvärde". Men det finns skadlig kultur, det finns litteratur som gör oss dumma, det finns filmer som gör oss okänsliga för liv. Att läsa mycket tror jag dock ger - makt. Makt över språket, makt i det egna livet.
Sivan:Vad läser du efter Buddenbrooks? Har du något boktips i största allmänhet?
Göran Greider:De senaste månaderna har jag enbart läst en massa facklitteratur. Se den förmodligen fruktansvärt långa litterurförteckningen i min nädta bok som handlar om klimatkrisen och finanskrisen... Men däremellan stck jag häromdagen emellan med en bok om betales alla låtar... minns inte vad han heter som skrivit den.Men den var bra.
ulrika:Vilken bok tar du med dig till en öde ö? Du som läst några!
Göran Greider:kanske tar jag med mig Homeros Odysséen. Jag läste den när jag var sexton.jag är fortfarande inte klar med den - "...och det blev morgon och de seglade ständigt." Den boken kommer att få mig att betrakta havet omkring ön med nyfikenhet.
Birgitta Gullbe:Vad tycker du om kapitlet om tyfus? Är det inte bland det bästa som någonsin skrivits i en roman? Jag får rysningar. Naturligtvis ska det ses i sitt sammanhang. Hälsn. Birgitta Jag älskar Buddenbrooks!
Göran Greider:Jag är kluven till detta kapitel (se andra svar på den frågan). Jag hade nog velat få följa hanno ända till slutet.
Moderator:Fem minuter kvar!
Helen:En del verkar förlora känsligheten när dom är stressade. Men du har nån märklig förmåga att hålla dörren inåt öppen. Hur gör du?
Göran Greider:Hemligheten är den att jag faktiskt aldrig blir stressad - även när jag har fruktansvärt mycket att stå i blir jag aldrig riktigt uppjagad. det är möjligt att jag låter forcerad på rösten, talar snabbt och sådär - men det är mitt språk, inte stress.men det är fint sagt av dig - det med att hålla en dörr inåt öppen. jag har märkt att den dörren brukar glida upp när jag tittar på något - ett ansikte, en brinnande lönn, ett regn, vad som helst. Att se sig om är alltid en - kärleksakt - och du blir alldeles stilla.
Sten:Den där döden du pratade om, den där utan ärr? Hur ska det gå till?
Göran Greider:Jag vet inte.Kanske genom mtt lösa så många av de svåra konflikterna med våra närmaste medan vi ännu är med dem. Döden utan ärr. jag uttrycker mig underligt egentligen - ärr är ju någonting som läkt men läkt dåligt eller fel. det är möjligt att jag innerst inne tror att ingen av oss dör.
Moderator:Tack för alla bra frågor! Och tack Göran för alla otroligt fina svar. Välkomna att diskutera vidare här på hemsidan! Till våren är vi tillbaka i radion med ny Bokcirkel. Varmt. Eder cirkelledare Marie Lundström.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".