Chatt med Johanna Thydell
Bokcirkelns lyssnare chattade med författaren Johanna Thydell efter avsnitt två. Läs vad hon svarade på lyssnarnas frågor här.
| moderator: | Välkomna! Nu drar chatten strax igång! Passa på att få direkta svar av August-vinnaren Johanna Thydell! |
| Helen: | Hur börjar du när du skriver en bok? Med en handling eller med någon person? |
| Johanna Thydell: | Det är olika... ibland har jag ett ämne, ibland dyker en karaktär upp. Jag har sällan en färdig idé från början till slut- det vill jag ska växa fram under processen. Vilket innebär att jag måste skriva om MYCKET, men det är det värt. Man ska aldrig vara rädd för att stryka. |
| Sofia: | Hej! Vad tycker du om Murakamis inslag av magisk realism? Är det något du använder dig av när du själv skriver? |
| Johanna Thydell: | Hej! Jag gillar den magiska realismen, surrealismen... även om jag inte direkt använder mig av det själv, i alla fall inte på det viset... men det måste vara rätt gjort, välkomponerat, genomtänkt, och inte bara finnas där för sakens skull! |
| Johan: | Du pratade i radion idag om att göra research. Hur skulle du göra research för en tortyrscen? Hur går du tillväga överlag? |
| Johanna Thydell: | Jag kan vara den författare som gör minst research i hela världen, haha! Jag researchar möjligen omedvetet, genom att gräva i mig själv, betrakta andra. Jag har inte det intresset, att hela tiden skriva om något nytt på det våiset, och jag tror inte jag skulle vilja skriva en tortyrscenen. Ibland tror jag inte alltid research räcker. Ibland måste du VARIT DÄR, KÄNT DET DÄR, inte bara suttit på bibblan och läst om det. |
| Ella: | Är det viktigt för dig att man ska kunna känna igen sig i berättelsen? Jag tänker både på när du läser tex Murakami, men också när du skriver själv. |
| Johanna Thydell: | Det är viktigt att man KÄNNER framförallt. Ja, jag gillar mycket att känna igen mig, känna släktskap, dela tankar, men det är inget måste. Men jag blir irriterad av att inte känna något alls, att inte bli berörd. |
| PJ: | Dina böcker bygger på självupplevda händelser; vad har betytt för dig personligen att skriva om det i romanform? |
| Johanna Thydell: | Nja, det skulle jag inte säga att de gör... Debutboken möjligen till en viss del men sedan är väldigt mycket fiktion, det får man inte glömma. Jag gillar att använda mig av det jag känner, av det jag ser, det är så jag vill berätta historier. Jag inspireras mycket av min vardag och det är ur den jag hämtar mina idéer. Men när boken väl står i hyllan, då är den ganska långt från min egen verklighet. |
| Ann: | använder du något program i datorn för att hålla ordnig och struktur på ditt skrivande? |
| Johanna Thydell: | Skön fråga! Jag skriver i word och ÄLSKAR att få allt att se snyggt ut. Håller på med marginaler, väljer typsnitt i all evighet... Vet du att man kan lura sig själv till att tro att en text är bra genom att göra den snygg? DET är farligt... |
| Love: | Vad skulle du göra om du hamnade på bottnen av en brunn? |
| Johanna Thydell: | Få rejäl panik. Om du pratar rent fysisk. Skrika, gråta, hamra på väggarna. Nej fy. Det vill jag inte. Vad skulle du göra? |
| Vagan: | Jag gillade när du berättade om när du rymde hemifrån. Vad fick dig att göra det? |
| Johanna Thydell: | Jag var väl sur på något. Att familjen inte förstod mig, tror jag. Det är spännande, det är som ett genomgående tema i mitt liv, något jag nämnde även i radion, detta att inte bli förstådd och att bli det. Jag tycker det är väldigt spännande. Jag minns väl när jag satt där bakom elskåpet. Tittade på krossat glas som vi låtsades var diamanter. |
| Nils: | Vad ska din nästa bok handla om? |
| Johanna Thydell: | Jag önskar jag visste... jag vet inte riktigt. Just nu håller jag på med ett manus till en bilderbok, men jag har en idé för roman också. Ett familjedrama vill jag skriva. Om möten. Icke-möten. Det hoppas jag att det blir. |
| Love: | Love svarar - jag skulle antagligen svimma av, i ren panik. Fast om nån hade en stege kanske det skulle kännas hoppfullare |
| Johanna Thydell: | Ja, definitivt. Eller ihopknutna lakan som i filmer från förr. Nejdu, vi aktar oss från det tycker jag. |
| Kajsa: | Är dett första gången för dig i en bokcirkel? Hur tycker du att det är? |
| Johanna Thydell: | Jag tycker att det är SÅ roligt, det ger en helt annan dimension till läsandet att få sitta och diskutera och verkligen, som vi gör, filosofera över både boken och livet. Även om boken är utgångspunkten så hamnar man ju gärna på det personliga och det tycker jag är en del av poängen. Jag skulle tacka ja utan tvekan om jag fick chansen igen! |
| Fredrika: | Finns det något i Haruki Murakamis roman som du skulle vilja ha kommit på själv? Och vad? |
| Johanna Thydell: | Jag kan ibland önska att jag vågade ta den platsen som han gör i sina stycken och även dialoger. Att jag skulle våga vara lika "djup" och existensiell i stilen, och alltså hålla på under så lång tid. För mig är det det där tankeväckandet som gör denna bok spännande. Men dialogerna ÄR för långa. Tyvärr. Det står jag för. |
| Ezra: | Hur mycket kunde du påverka filmatiseringen av din bok? |
| Johanna Thydell: | Jag valde regissör och sedan valde jag att stå utanför. Jag hade "gjort mitt" med historien. Men jag valde en person som jag verkligen trodde på, och som jag visste skulle föra även min version vidare till vita duken. |
| Camilla: | Varför ser du på kärleken som två stycken bredvid varandra på en buss? Jag blev jättenyfiken! |
| Johanna Thydell: | Och jag blir nyfiken för att du blir nyfiken... jomen jag vet inte, jag tänker mig någon sorts gemensam resa, men man har ändå varsitt säte, varsitt liv. Vi är individer och vi har ansvar för "vårt". Vill man, kan man gå av nästa station. Om man är färdig med den bredvid. Förhoppningsvis åker man vidare. Tolkade du det så? |
| moderator: | Tio minuter kvar! |
| Jesper: | Om du och Haruki Murakami skulle skriva en bok ihop, vad skulle ni skriva om då? |
| Johanna Thydell: | Underbar fråga! Jag hoppas vi skulle grubbla ihop något riktigt riktigt bra, om kärlek, människor, möten. Jag tror att jag skulle låta honom styra till en början för att sedan ta över på slutet och stryka ner och redigera rejält när jag tycker att han blir för långrandig... |
| Camilla: | Ja, fast jag blir lite rädd när du säger att man kan gå av vid nästa station. Då hoppas jag att det är långt mellan hållplatserna. Ibland kanske det är bra att inte ha chans att just stiga av? |
| Johanna Thydell: | Hmm- nej, det tror jag inte. Om en person vill stiga av så är det väl bättre att han eller hon gör det så att den som sitter kvar kan finna någon som VILL sitta kvar. Vi kan ju "stiga av" varje dag. Men vissa väljer att inte göra det. Vi sitter kvar. Den möjligheten, risken, att någon ska lämna en finns ju tyvärr hela tiden, men vi kan inte låtsas att den inte existerar. Men visst är det otäckt! Att lita på någon annan, det är modigt, det. |
| Alba: | Vad ska du läsa efter Murakami? |
| Johanna Thydell: | NÅGOT KORTARE. Haha, nej, jag skojar, men jag är sugen på Darling River av Sara Stridsberg, för att ta ett exempel. Jag läser för lite. |
| moderator: | Nu är chatten strax slut! Sista chansen! |
| Eva: | Hur får man en bok skriven? Reser du bort och bara skriver? Hur får du ihop pengar för att sitta och skriva? Jag vill veta hur det praktiskt går till! |
| Johanna Thydell: | Innan jag debuterade skrev jag parallellt med studier. Nu säljer mina böcker bra, plus att jag är aktiv på andra områden. Jag föreläser ex, skriver krönikor. Men nej, jag reser inte bort, och jag går inte runt och "väntar" på inspiration. Jag arbetar. Hårt. På ett frilanskontor. |
| moderator: | NU är tiden ute! Stort tack för fina frågor och omsorgsfulla svar! Nästa vecka chattar Babben Larsson här. Måndag 4/4 15.15-15.45. Välkomna tillbaka! |
