Banbrytande kompositör fortfarande viktig
I veckan skulle den amerikanske tonsättaren och ljudkonstnären John Cage ha fyllt 100 år. Med banbrytande tankar om vad musik är för något och genom kontroversiella verk undersökte han bland annat tystnaden och slumpen och han har kommit att betyda mer än kanske någon annan under 1900-talet för hur vi i dag ser på musik.
I ett klipp från början av 90-talet sitter John Cage och tittar ut genom sitt fönster i centrala New York och säger ”När jag lyssnar på det vi kallar musik, uppfattar jag det som att det är någon som pratar, någon berättar om sina idéer och tankar för mig. Men när jag hör ljudet av trafiken här på sjätte avenyn är det ingen som försöker säga något. Ljudet blir starkare, svagare, högre och lägre, längre, kortare och jag är nöjd med det. Jag har inget behov av att musiken ska tala till mig, säger Cage. Arvet som John Cage lämnat efter sig till den moderna musiken är stort. Han är känd för att ha utforskat tystnaden, framför allt blev han känd för sitt verk ”4'33”, ett helt stycke utan traditionell musik framfört inför en publik, vars reaktioner Cage såg som en del av sin komposition. Senare i sitt liv blev han intresserad av Zen-buddhism, vilket fick honom att undersöka slumpens påverkan i sitt musikskapande. Pontus Langendorf är slagverkarare i Kroumata och Cage har betytt mycket för både honom och resten av gruppen:
– Jag kom i kontakt med John Cage när jag spelade i en slagverksensemble på högstadiet, så han har varit med länge i mitt liv. Det första stycket jag spelade hette ”Second Construction” och det var ganska konventionellt för att vara Cage, men det fanns ändå inslag av annorlunda instrument, man spelade på burkar och sådant. På ett sätt är det ju att komma hem, för många börjar ju på köksgolvet med burkar och kastruller. Så det var ju härligt! Sedan fanns det ett otroligt sväng i Cages tidiga stycken, vilket tilltalade mig mycket då, säger han.
Pontus Langendorf menar att Cage har öppnat upp synen på vad musik är och att han vågade gå utanför de fasta ramar som finns inom framför allt konstmusiken, något som verkar ha inspirerat andra konstnärer och musiker till att utveckla Cage kompositioner till något eget:
– Vissa partitur som Cage har spelat är ju bara instruktioner som man ska följa, men många av meningarna avslutas med ett ”eller inte”, att ”här kan du välja att spela på det här instrumentet eller inte”. Det är hela tiden upp till en själv och man måste ställa mycket frågor. Jag tror att det är det som inspirerar också, att använda verken som ett avstamp för någonting annat, säger han.
Stefan Levin är tonsättare, producent och gitarrist och menar att han hela tiden kan se barnet i John Cage och att man kan använda allt till att skapa ljudlandskap:
– Han tar allt på så stort allvar, så detaljerat. När du skriver noter, vilket papper skriver du på? Vad är det för kvalitet på pappret och påverkar det inte tonernas storlek och på sätt också gestiken i det du skriver? Det är någon slags existentiell noggrannhet som är så allvarlig. Men man kan göra en spegel på den och säga att den är lika barnslig på något sätt. Barn är ju också så inne på detaljer och allting är verkligen på riktigt för dem. Det upplever jag att Cage har, att den här naiva delen är lika stor som den seriösa delen när man undersöker saker, säger Stefan Levin.
Två år innan John Cage dog fick Stefan Levin möjlighet att arbeta tillsammans med honom på ett orgelstycke:
– Jag träffade John Cage 1990, då han besökte Feriekursen für Neue Musik i Darmstadt, dit alla nutida tonsättare sökte sig efter andra världskriget. Vi skulle spela ett orgelsstycke där man behöver sex stycken personer som drar och skjuter in orgelpiporna. Jag låg där på en vagn, ungefär som bilmekaniker gör, och då kommer Cage in och är med på repetitionen. Han pekar på mig och det första han säger är ”Is that comfortable”. Han log hela tiden och det var ju i slutet av hans liv runt 1990. Jag såg det här barnet igen, det här överförtjusta i att människor hjälper honom att undersöka ljudvärldar.
John Cage har influerat allt i från konst, dans, elektronisk musik, synen på konstmusikens möjligheter och Stefan Levin säger att det är svårt att peka ut en sak som Cage gärning lämnat efter sig:
– Jag tror att den största betydelsen har legat i någon slags frigörelse från färdiga system, från ett intellektualiserande och ett stukturerande på ett givet sätt. Hans fascinerade förtjusning i att försöka se saker på ett nytt sätt. Det tror jag är en stor inspiration för många konstnärer, att våga och att se att det finns inget rätt eller fel sätt att vara kreativ på.
