Sjömansvisor får nytt liv
För snart 80 år sedan publicerades boken "Sång under Segel". Där hade sjökaptenen Sigurd Sternvall samlat många av de visor han hört under sina resor på världshaven. Boken har blivit en viktig källa för andra som vill skildra livet till sjöss, men med åren har den blivit allt svårare att få tag på. Därför vill Svenskt Visarkiv blåsa liv i de gamla visorna och ger nu ut boken på nytt.
Sjömanssångerna var en stor del av livet till sjöss och användes för att organisera arbetet ombord, samtidigt som de kunde stilla längtan efter hemmet och familjen. Många utav sjömännen hade visböcker där de skrev ned sångerna och det var också vanligt att man bytte och skrev i varandras böcker. Mathias Boström är forskningsarkivarie på Svenskt visarkiv och han säger att det var de nedtecknade sångerna som utgjorde grunden för sjökaptenen Sigurd Sternvalls vissamlingar från förra seklets början:
– Det var det som Sigurd Sternvall uppmärksammade. Han hade själv visböcker som han hade blivit av med, de hade blivit uppätna av myror i Kina. Det där var en stor tragedi, så när han kom hem började han samla in visor och då sökte han upp många äldre sjömän som hade visböcker kvar.
Sigurd Sternvall kom från ett skådespelarhem, men drog tidigt till sjöss och efter många år i bland annat Asien, tyckte han att de gamla visorna började dö ut eller göras om till populärmusik som lät som något helt annat än originalen han vuxit upp med.
– Han var ju ingen visforskare, ursprungligen akademiker eller så, utan han var en eldsjäl och en entusiast. Han kunde få göra radioprogram om det där, han höll föreläsningar, han turnerade och sjöng visor och samlade in det här. Till slut så blev det en jättestor samling som idag finns på Sjöhistoriska museet i Stockholm och sedan så blev det då en bok, "Sång under segel".
Något som var speciellt för sjömanssångerna var att de ofta hade en inetrnationell prägel, eftersom besättningen ofta bestod av människor med flera olika nationaliteter, som med tiden också blev mycket beresta.
– Sigurd Sternvall säger själv någonstans det väldigt fint, att "bland sjömän finns det ingen Babels förbistring". Språkgränserna var inte så viktiga, man översatte visor som fick en internationell spridning och man sjöng på blandspråk. I "Sång under segel" finns det mycket på svenska, en del på de nordiska språken och även på engelska, så där lite pidginengelska i någon blandning med kinesiska ord här och var som har snappats upp.
Mathias Boström säger att det unika med boken är inte bara att den bygger på Sigurds Sternvalls omfattande vissamling, utan att det också finns detaljerad information om de sjömän som skrivit ned visorna, som är en viktig nyckel till att förstå hur livet till sjöss kunde se ut. Nyutgåvan av boken har gjorts i samarbete med folkmusikinstitutionen på Kungliga musikhögskolan i Stockholm där studenterna spelat in egna tolkningar av det gamla materialet.
– Vår uppgift från Svenskt visarkivs sida är att tillgängliggöra, att visa på hur rikt och varierande vårt musikaliska kulturarv är. Då är det här en intressant del, just det här att det har varit en funktionsmusik som man har använt i arbetet. Den är väldigt internationell och den blandar friskt i den här kitteln som kokar och bubblar. Det är ju väldigt spännande, säger Mathias Boström.
Sofia Bagge
sofia.bagge@sverigesradio.se
