Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Guldkorn ur Sveriges Radios arkiv. Olika program med material ur Sveriges Radios arkiv.
P2 Arkiv klassiskt

Walton och åter Walton

Publicerat fredag 11 juni 2010 kl 11.50

P2 Arkiv klassiskt goes British på söndag. Vi får höra några höjdpunkter ur Thomas Beechams romantiserade och extremt icke tidstrogna tolkning av Händels Messias från 1959. Resten av programmet ägnar vi åt verk av och med kompositören William Walton.

Walton var inte bara tonsättare, han dirigerade också, fast uteslutande sin egen musik. Han hade en ödmjuk inställning till sin egen dirigentbegåvning och kallade sig själv amatör. Samtidigt kunde han vara tuff i sin kritik av andra dirigenter. 

Walton är en av flera engelska kompositörer som fick nästan all sin musik inspelad. En annan var den något yngre Benjamin Britten. Fram till Brittens entré i det engelska musiklivet i slutet av 30-talet hade Walton allmänt betraktats som den mest begåvade av de yngre engelska kompositörerna.

William Walton var en driven orkestertonsättare även om han bara gjorde två symfonier. Den första från 1935 är ett av de brittiska mästerverken i genren, den är påtagligt musik av en ung arg man. Än mer bittert bitande, fast mindre ungdomligt explosiv är Walton i sin andra symfoni som han skrev nästan 30 efter den första. Fyra år efter uruppförandet blev den legendariske dirigenten George Szell intresserad av verket. Tack och lov förevigades Szells tolkning på skiva och det är den vi hör i P2 Arkiv klassiskt.

Walton liknade i flera avseenden sin föregångare Elgar. De gjorde vardera två symfonier, där deras första symfonier blev succéer medan deras respektive uppföljare länge betraktades som mindre lyckade. Elgar och Walton var sammansatta personer som skydde insyn i privatlivet. Musiken vittnar om deras romantiska bräcklighet. Walton är både smäktande och frän i sitt tonspråk men han ärvde också Elgars ställning som det officiösa Englands främste förmedlare av musikalisk pompa och ståt som t ex hans Orb and Spectre (Äpplet och Spiran) marsch skriven för Elizabeth den andras kröning 1954.

I programmet får vi flera prov på Walton som dirigent av sin egen musik. Vi får höra Violinkonserten med Jascha Heifetz som solist i en inspelning från 1950. Dessutom leder Walton sitt stora genombrottsverk, det suggestiva oratoriet Belsassars gästabud från 1931, inspelat drygt tio efter uruppförandet. Belsassars gästabud är ett modernt exempel på den engelska dramatiska oratorietradition som inleddes av Händel.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".