Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Guldkorn ur Sveriges Radios arkiv. Olika program med material ur Sveriges Radios arkiv.
P2 ARKIV KLASSISKT

Klassisk förmiddag i arkivet

Publicerat måndag 21 februari 2011 kl 12.50
Natanael Berg till höger

I Klassisk förmiddag denna arkivmåndag hör vi Arne Tyrén sjunga opera och spirituals, Ivar Hellman dirigerar en symfoni av Natanael Berg, Gotthard Arnér spelar orgel och så en liten konsert av australiensiskan Peggy Glanville-Hicks.

 Natanael Berg och Ivar Hellman

I dagens arkivprogram ska vi höra Ivar Hellman dirigera Natanel Bergs femte symfoni vid sin avskedkonsert då han pensionerades från Radiotjänst. Han var ”1928-56 kapellmästare och programtjänsteman vid dåv. Radiotjänst” som det står i Sohlmans musiklexikon.

Ett långt liv i musikens tjänst började redan i unga år med organistexamen vid 20 års ålder (1911). Sedan vidtog dirigentstudier i Tyskland och vid 22 års ålder blev han ledare för Norrköpings symfoniorkester. Och sedan alltså anställning vid radion i många år.

Men Ivar Hellman var inte bara dirigent, han var också tonsättare. Bl.a. vann han en tävling 1938 vid Gustav V:s 80-årsjubileum med den symfoniska dikten Kungamarsch.

Så här skrev Nils Castegren Röster i Radio nr 5 1956 med anledning av Ivar Hellmans avskedskonsert:

Salut för Ivar Hellman

Vår vän och kamrat Ivar Hellman passerade den 20 januari den milstolpe – 65 år – som innebär, att han definitivt kan skjuta igen sina skrivbordslådor på kontoret efter fullbordat värv. Och det kan han göra med lugn och med gott samvete efter 28 år i radions och musikens, enkannerligen den svenska musikens tjänst. Det man särskilt vill peka på vid en snabb summering av dessa år är nämligen just detta aldrig svikande aktiva intresse för den svenska tonsättargenerationen som är ungefär jämngammal med honom själv. Redan i Norrköping, där han tillbringade sina ungdomsår som kapellmästare och där han gjorde en verklig pionjärinsats, började Hellman sin propagande för landets tonkonst. Där uruppfördes t.ex. Kurt Atterbergs violoncellkonsert med ingen mindre än tonsättaren själv som cellosolist.

Så sökte radion på slutet av tjugotalet en ung driftig kapellmästare och valet föll på Ivar Hellman. Genom sin mångsidighet kom han här att syssla med praktiskt taget alla sorters musikaliska uppgifter – teatermusik, opera, underhållningsmusik och symfonier. Men den röda tråden i hans gärning är fortfarande den svenska musiken, först och främst Hugo Alfvéns symfonier, som alltid legat honom varmt om hjärtat, men även Natanael Berg, Edvin Kallstenius, Josef Jonsson och flera andra har anledning att med tillfredssällelse minnas en rad omsorgsfulla instuderingar av deras verk. Hellman har heller aldrig försummat att på sina utländska gästspel för med sig svenska partitur i notbagaget. Han har också gjort en värdefull insats som instrumentatör. I det facket hör han till de främsta i landet och en stor mängd partitur i Radiotjänsts musikbibliotek kan bära vittne om hans stora flit och noggrannhet.

Vi saluterar den högt värderade vännen Ivar Hellman på högtidsdagen och önskar honom allt gott för framtiden, vilket väl lämpligen kan uttryckas i förhoppningen att sommarsolen må strö glitter över hans kära skärgårdsfjärdar och att hans Archimedes alltid må starta i första draget. Skulle någon gång vädret bli vresig önskar vi honom en tänkarevrå med en hög notpapper på lut. För hur det än är – den som en gång givit sitt hjärta åt fru Musica blir innesrt inne alltid musikant, även om åren flyr hän.”

Och åren blev många, Ivar Hellman dog vid 103 års ålder 1994 och lämnade ett stort antal kompositioner och bearbetningar efter sig.

 Trilogia delle passioni

Redan den 10 mars 1939 dirigerade Ivar Hellman för Natanael Bergs symfoni Trilogia delle passione (”Passionstrilogi”) i radio. I samband med det skrev Röster i Radio:

”Trilogia delle passione, Natanael Bergs fjärde (sic!) symfoni, fullbordades 1924, sedan första satsen legat färdig redan 1919. Tankegången, som ligger till grund för den symfoniska tonvävnade, är fäljande:

I. ’Ett mått av lidande blir varje människa beskärt’. Intensivt, trotsigt kämpar den lidande människan in i det sista, intill döden – frid och ro kan endast undergivenhet och uppgivelse ge henne.

II. ’Kärlekens passion och hatets. Förlåtelsens gåva.’ Frigjord från all smärta och allt grubbel hänger sig människan åt kärleken, som sjunger i hennes bröst. Men hatet smyger in sitt gift, det griper omkring sig och framkallar en våldsam brottning mellan de bägge mäktiga lidelserna, enn uppgörelse som mynnar ut i att den sönderslitna människan undfår vederkvickelse genom förlåtelsens udnerbara gåva.

III. ’Gieb ihm ein Gott zu sagen, was er duldet’ (citat ur Goethes Trilogie der Leidenschaften). Först i religionen finner den lidande människan stöd i kampen mot sig själv och förmår därigenom resa sig ur sitt hopplösa tvivel och grubbel.”

Bassångaren Arne Tyrén

Arne Tyrén debuterade på Kungl. Operan i Stockholm 1956 och var under många år en av operahusets mest mångsidiga och mest anlitade sångare i ett 80-tal roller. Favoritroller var Gurnemanz i ”Parsifal” (Wagner), Filip i ”Don Carlos” (Verdi), Ochs i ”Rosenkavaljeren” (R Strauss), Doktorn i ”Wozzeck” (A Berg) och Chefone i ”Aniara” (Blomdahl).

Under sin tid på Kungl. Operan var Arne Tyrén en tid Opersolisternas ordförande, men han var också övervakare för villkorligt dömda. Efter pensioneringen var han rektor för Operahögskolan i Stockholm (1977-84) och musikreseledare. Det senare ett arv från unga dar, resebyråman var hans första yrke innan han blev operasångare.

I dagens Klassisk förmiddag i arkivet sjunger Arne Tyrén inte bara opera, utan även spirituals i en inspelning från 1959.

(Källor: Vår opera 1968 nr 1 och skivboxen Röster från Stockholmsoperan under 100 år)

Peggy Glanville-Hicks

Den australiska tonsättaren Peggy Glanville-Hicks (1912-90) var verksam i många olika länder. Från 1931 studerade hon under fem år i London: komposition för Ralph Vaughan Williams, piano för Arthur Benjamin och Constant Lambert samt dirigering för Malcolm Sargent. Senare fick hon stipender för studier med Egon Wellesz i Wien och Nadia Boulanger i Paris.

1938 dirigerade Adrian Boult hennes körsvit på ISCM:s musikfest i London (International Society for Contemporary Music). Det var första gången som Australien var representerat vid denna festival för samtida musik. Tio år senare representerade hon åter Australien med sin Kammarconcertino och det är en inspelning av den som spelas av Concertgebouworkesterns kammarensemble, i en inspelning från ISCM-festivalen 1948 i Amsterdam.

I mitten av 1950-talet organiserade Peggy Glanville-Hicks konserter i New York då de unga skandinaviska tonsättarna Vagn Holmboe och Karl-Birger Blomdahl spelades för första gången i USA. Glanville-Hicks hade upptäckt deras verk då hon arbetade med den skandinaviska delen av New Grove Dictionary of Music.

1950-1976 bodde Peggy Glanville-Hicks i Athen, där hon studerade grekisk musik och indiska tonsystem. Ett resultat av hennes studier var operan ”Nausikaa” (1961), en av fyra operor. Framgången med ”Nausikaa” ledde till en beställning från San Francisco-operan av en opera, som också hade grekiskt tema: ”Sappho” (1965)

Efter tiden i Athen återvände Glanville-Hicks till Australien där hon var en framstående musikpersonlighet till sin död 1990.

(Källa: Australian Music Centre)

Programmet kan avlyssnas i 30 dagar efter sändning här på sverigesradio.se.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".