Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Guldkorn ur Sveriges Radios arkiv. Olika program med material ur Sveriges Radios arkiv.

Edwin Fischer (1886-1960)

Publicerat måndag 20 augusti 2012 kl 08.56
Edwin Fischer sp Beethoven: Pianosonat nr 31 Ass-dur op 110
(20 min)
Edwin Fischer i Berlin, foto: SVT Bild.

Den schweiziske pianisten och dirigenten Edwin Fischer studerade vid Baselkonservatoriet 1896-1904 där Hans Huber lärde honom grunderna i pianospelet, medan han fortfarande gick på gymnasiet. Därefter avslutade han en pianistubildning på Stern-konservatoriet i Berlin i snabb takt för Liszteleven Martin Krause och var 1905-14 pianopedagog vid samma skola. 1916 började hans solokarriär som kom att ge honom världsrykte som pianist. Hans egenartade tolkningar av pianomusik från Bach till Bartók blev en förebild. Han menade att en av tolkningens största hemligheter var förståelsen av det harmoniska skeendet i musiken, men han skrev att ”vårt mål ska inte vara ren jord och steril luft där inget kan växa”.

Edwin Fischers pianospel var inte fläckfritt men hade integritet, uttrycksfullhet och tonskönhet. För sin tid var han en progressiv och skolad musiker, som tryckte på texttrohet och tillförlitliga notutgåvor.

Efter Andra världskriget var Edwin Fischer ledare för Luzerns musikkonservatorium och bland hans elever där fanns Paul Baruda-Skoda och Alfred Brendel. P.g.a. hälsoproblem fick han ge upp sin pianistkarriär efter 1954 och bildade då Edwin Fischer-stiftelsen, som skulle hjälpa unga musiker.

Tillsammans med violinisten Georg Kulenkampff, och efter dennes död Wolfgang Schneiderhahn, samt cellisten Enrico Mainardi ägnade han sig åt den romantiska pianotrion.

Edwin Fischer spelar:

Johann Sebastian Bach

Edwin Fischer sp J S Bach: ur Das wohltemperierte Klavier

Ludwig van Beethoven

Pianosonat nr 7 D-dur op 10:3

Pianosonat nr 31 Ass-dur op 110

Pianosonat nr 8 c-moll op 13, “Pathétique”

Källa: Roger Smithson i Oxford Music Online och Alfons Ott i Neue Deutsche Biographie 5 (1961).

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".