Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Med de snabba nyheterna, dagens snackisar och spännande personer – och givetvis massor av musik.

Mindre måndagspunk än väntat

Publicerat måndag 1 februari 2010 kl 13.18
Mats Hammerman, veckans gäst i Musikbagaget. Foto: Karin Lönnå

Nyss hemkommen från årets Manifestgala klev Mats Hammerman in i studion på Krönvägen. En eldsjäl och veteran inom musiklivet, framför allt i Sundsvall. Många känner honom kanske som sångare i punkbandet Vacum från i slutet på 1970-talet, men numera är han skivbolagsdirektör och sen länge engagerad i föreningen Svenska Oberonde Musikproducenter. Hur mycket punk blev det i P4, då? Inte så mycket som man kanske skulle kunna tro.

Min första skiva
Hawaiian War chant - Spike Jones & His City Slickers
Jag tror jag hörde den på Bättre sänt än aldrig med Lasse o Månsson som spelade fantastiska låtar i parti och minut. Bland annat en ny version av Tiger Rag i varje program, den ena otroligare än den andra. Jag blev otroligt fascinerad av det rasande tempot och det hysteriska ljudvitsandet hos dem och det gjorde inget att man inte ens förstod hälften av skämten. Det blev den första skiva jag köpte och jag spelade den hur många gånger som helst.

Ärvd låt från mina föräldrar
Man in black - Johnny Cash
Mitt musikintresse kom ganska sent och först när jag var 12-13 köpte mina föräldrar en skivspelare så då var det lite för sent att ärva några låtar. Men min mor gillade Elvis och senare i livet även klassisk musik och jag minns att vi såg någon konsert med Johnny Cash tillsammans på TV och det gjorde stort intryck på mig. Denna låt tillägnar jag min mor som tyvärr inte längre finns i livet.

Just nu lyssnar jag på och gillar
When I grow up - Fever Ray
Karin och Olof Drejer i The Knife är det bästa Sverige har just nu. Deras Silent Shout är 2000-talets bästa platta och Karins soloprojekt Fever Ray är inte långt efter. Med en textrad som: When I grow up I want to be a forester, run through the moss on high heels.. och en video som är bland det mest oroande och skrämmande som någon svensk videomakare har gjort är det här en låt som jag kan lyssna på (eller titta på) hur många gånger som helst.

Min låt som jag gillar i smyg
Nur Geträumt - Blümchen
Inget jag någonsin skulle sätta på hemma men när jag någon gång hör henne på radio går det inte att värja sig mot den tyska charmen. Jag är inte ensam om denna guilty pleasure då jag erkänt den för flera och bland annat Lars Bygdén tycker samma sak

Det här får mig att dansa
Pokerkväll i Vårbygård - Florence Valentin
En The Clash-pastisch som är fullständigt oemotståndlig… En Sundsvallskoppling finns dessutom då deras blåsare står för blåset på The Thousand Dollar Playboys lysande sista platta.

En artist som har betytt mycket för mig
The fear in the western World - Ultravox
1977 var det mesta i musikväg rätt trist. Det var mycket symfoniska killar i mantlar och långa tradiga låtar med evighetssolon. Jag var på skolresa i London 1977 och gick och såg ett band som fått fina recensioner. Vi hade ingen aning vad det skulle vara. Det blev en chock för en finnig 15-åring. Det här var ju på allvar. Rockkonserter på sjuttiotalet var annars en rätt ofarlig upplevelse med en publik som för det mest satt ned och ett band som spelade mer för sig själva än publiken. Men de här killarna ville något... Det här var den sista låten på konserten. Föreställ er den i ett fullpackad klubb som studsar upp och ned utan luftkonditionering så svetten dryper på väggarna och på en fullständigt absurd volym. Jag hade köpt en 20 album med allehanda symfonisk rock på resan men det var tre singlar som gick om och igen när jag kom hem. The Clash - White Riot, Stranglers - Peaches och Sex Pistols - God Save the queen. Efter det fanns det bara en sak...punk!

Låt från uppväxten
Rats in the cellar - Aerosmith
När väl musikintresset var väckt fanns det inga hämningar. Allt konsumerades - Deep Purple, Sweet, Slade, David Bowie, Judas Priest, Aerosmith, Neon Rose. Allt som hade långhåriga killar med elgitarrer. Den här har man spelat luftgitarr till hur många gånger som helts på pojkrummet.

Tröstlåt
The Siren Songs - Anywhen & Polska Radions symfoniorkester
Vår dotter sov inte många timmar sitt första levnadsår så det var mycket uppe och vandra med henne. Efter ett tag märkte vi att gick att få henne att somna till Anywhens platta - The opiates. Det här är det magnifika öppningsspåret som man ibland kunde höra flera gånger samma dygn då man ibland fick man köra plattan på repeat innan hon somnade. Men det var ju en otroligt bra platta så det kunde ha varit värre.

Låt till min älskade
Enjoy the silence - Depeche Mode
Ett band vi båda gillar, jag och Katarina.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".