Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Kronåsens industriområde med kraftig rökutveckling som följd.
(Publicerat idag kl 15.48)
Korta dokumentärer från nutiden. Nära samtal och reportage om människors liv och idéer.
Måndag 4 mars

Mina föräldrar är som döda

Publicerat söndag 3 mars 2013 kl 08.00
Mina föräldrar är som döda
(30 min)
1 av 4
Marianne Englund
2 av 4
3 av 4
Lasse
4 av 4
Paula Stenström Öhman

-Att bli förskjuten, utstött från sin familj innebär en enorm skam, skuld och sorg, säger Marianne Englund som blev utesluten när hon lämnade Jehovas Vittnen. Hon har inte träffat sina föräldrar på tjugo år, men hon har lärt sig att hantera saknaden.



-Att utesluta en person från familjen är vanligare än man tror, säger Paula Stenström Öhman, som har skrivit och regiserat pjäsen: Hon finns inte med på fotografiet. Pjäsen, som spelades av teatergruppen Lumor på Stadsteatern i Stockholm, baseras på vittnesmål från personer som har blivit utestängda ur sina familjer eller som har uteslutit sig själva.


Marianne Englund växte upp i Jehovas Vittnen. Hon gifte sig med en man som också var med i församlingen och fick ett barn med honom. Hon tog så småningom avstånd, både från församlingen och från barnets pappa och när hon träffade en ny man blev hon utslängd från församlingen. Det innebar  också utfrysning från föräldrarna, vänner och släktingar. Det svåraste av allt var hennes relation till sonen som då var åtta år gammal. Han fick förhålla sig till en mamma som blev ”dödsförklarad” berättar hon.

Marianne är psykolog och arbetar inom psykiatrin. Hon jobbar också som volontär inom Hjälpkällan, en organisation som hjälper ungdomar som blir uteslutna ur religiösa sekter och andra autoritära organisationer.


Lasse beskriver sin barndom som tuff och full av kränkningar. Han fick diagnosen ADHD som litet barn och kände sig aldrig älskat av sina föräldrar. Han beskriver sig själv som en person som inte passar in i de vanliga sociala mallarna och flydde hemifrån när han var 16 år. Han har själv tagit avstånd från sina föräldrar och har inte träffat dem på 20 år. Han har skrivit ett brev till dem och hoppas på en försoning någon gång.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".