Salonens Timeline
Här berättar Esa-Pekka Salonen , en av Östersjöfestivalens grundare tillika konstnärlige ledare, om betydelsefulla musikminnen som inspirerat honom.
1968
"Kom hem från skolan, slog på radion, pappa hade precis köpt sin första stereo. Hörde någonting kosmiskt och osannolikt, klangmassor i cirkelrörelse. Hade ingen aning om vad det var innan hallåan förklarade att jag hade hört fjärde symfonin av Anton Bruckner. Tror att jag bestämde mig att bli musiker då."
1969
"2001 Space Odyssey av Kubrick visas på 70 mm med stereoljud i Helsingfors. Ser filmen med min skolklass. Tycker fortfarande att det är världens bästa soundtrack. Musik av Ligeti (Kyrie ur Ligetis Requiem när den svarta monoliten skickar sin första signal från månen!), Richard Strauss och så vidare."
1971
"Radion igen: Turangalila-symfoni av Olivier Messiaen. Sensuellt, erotiskt, nästan pornografiskt. Ömt och våldsamt samtidigt. Hur är det egentligen möjligt?"
1971
"Får mitt första orkesterpartitur: Beethovens Eroica-symfoni i födelsedagspresent av mamma. Fascinerad av hur orkestern magiskt börjar klinga i huvudet när jag läser det. Ibland en starkare upplevelse än att faktiskt höra musiken: fantasin är fri, tyngdkraften och massans motstånd existerar inte. Använder samma partitur fortfarande, 40 år senare."
1973
"Ser Mozarts Cosi Fan Tutte på Royal Opera House, Covent Garden, London. Karl Böhm dirigerar en av sina allra sista föreställningar. Kiri te Kanawa sjunger och jag blir hopplöst kär."
1975
"Spelar Le Marteau sans Mâitre av Pierre Boulez på alla (inte så många faktiskt) skolpartyn jag blir bjuden till. De andra vill dansa. Måste sluta med det när en tjej från min klass börjar gråta."
1975
"Ser Wagners Ring för första gången i Bayreuth. Sen dess har Wagner varit en av mina husgudar."
1977
"Spelar valthorn i Stravinskys Våroffer med Finska Radio-orkestern under Leif Segerstam. Förstår hur musikupplevelsen består av emotionella, intellektuella och rentav fysiska delar, som ändå inte kan separeras. Vi har en tendens att inte uppskatta den fysiska aspekten tillräckligt på den klassiska sidan. (Fan att jag hatar begreppet “klassisk musik”. Varför har ingen hittat på något bättre?)"
1979
"Hör Anders Hillborgs “Worlds”. Tycker att han har en stark begåvning och klar identitet som tonsättare. Vi börjar samarbeta."
2004
"Dirigerar Tristan och Isolde för första gången i multimediauppsättning av Bill Viola och Peter Sellars i Walt Disney Concert Hall i Los Angeles. En av mina allra största upplevelser som musiker. Produktionen visas bl.a. i Paris, New York, Tokyo och London. Nu kommer den till Stockholm och Östersjöfestivalen."
