Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industribyggnad med kraftig rökutveckling som följd och spridningsrisk till närliggande fastigheter. Räddningsledaren uppmanar alla i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på din lokala P4 kanal.
(Publicerat idag kl 12.35)
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.
Ungdomsbrottslingar

Socialtjänsten oförstående till kritik

Publicerat fredag 29 augusti 2008 kl 11.43
Flera av ungdomarna på listan har dömts för bank- och värdetransportrån. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix.

Socialtjänsten i Spånga/Tensta i Stockholm har fortfarande ingen förståelse för kritiken över att man har varit alltför passiv mot unga kriminella i området. Ekots uppföljning visar att hälften av barnen hamnade i fängelse och på sluten ungdomsvård och alla fortsatte att begå brott trots att de har uppmärksammats i tidig ålder.


Som Ekot har berättat på fredagsmorgonen kritiserades socialtjänsten redan för åtta år sedan för att inte göra någonting åt 26 mycket brottsbelastade barn i Tensta och Rinkeby. Idag säger Ante Hemphälä som är chef för individ och familjeomsorg i Spånga/Tensta.

– Det här måste vi ha hjälp av polisen för att kunna, så att säga, få grepp på de här ungdomarna. Den här listan som vi fick då, kommer jag ihåg, det var ju så att många av de här ungdomarna var ju inte aktuella hos oss riktigt då. Polisen visste en massa om de här ungdomarna men vi visste inte lika mycket om de här ungdomarna som polisen visste, säger Ante Hemphälä.

Nej, fortfarande tycks det inte finnas mycket till förståelse mellan socialtjänsten och de närpoliser som öppet kritiserade socialtjänsten i Tensta och Rinkeby för åtta år sedan. Då listade poliserna de mest brottsbelastade barnen i området och skrev ett protestbrev där polisen hävdade att socialtjänsten var för passiv och att barnen på listan riskerade att gå en för tidig och våldsam död till mötes om inget görs. Då hade barnen anmälts för upp till 30 brott var.

Sveriges Radios uppföljning av vad som hände med barnen på listan visar att trots att de har uppmärksammats i tidig ålder åkte alla fast för fler brott efteråt. Hälften av dem hamnade i fängelse eller på sluten ungdomsvård. Flera har dömts för värdetransportrån, bankrån och mycket riktigt slutade det med döden i enstaka fall. En blev ihjälskjuten i en uppgörelse förra året och två är själva dömda för mord.

– Ja, alltså det är naturligtvis beklagligt att vi inte kan lyckas med alla ungdomar men så är det hela tiden. Vissa ungdomar klarar vi helt enkelt inte av inom givna ramar så att säga, säger Ante Hemphälä.

Totalt har de 26 nu vuxna männen och kvinnorna på listan straffats för minst 450 brott idag. Tom är en av dem på listan, trots att han har dömts till vård inom socialtjänsten flera gånger har han aldrig förstått vad vården har gått ut på.

– Mitt första brott var väl bilstöld. Sedan åkte jag fast för en massa misshandel och våld mot tjänsteman och sådant där. Jag fick gå på rättegångar, sedan var det socialen och sådant där. Man sitter på möte med socialen, sedan händer ingenting mer.

Hur var de där mötena med socialen då?

– Typ, hur gammal är du? Sedan fick jag svar. Röker du? Nej, det gör jag inte. Hur är det hemma? Ja, det är bra. Sedan fick man gå hem.

– Personligen så fattar jag inte deras arbetsuppgifter. Jag förstår inte vad deras yrke går ut på för jag har aldrig hört någon som har sagt att ja, jag har blivit hjälpt av socialen eller jag har nyss kommit ut från ett möte med socialen och det har varit ett konstruktivt möte. Jag har verkligen lärt mig något här. Så jag förstår inte vad deras arbetsuppgifter går ut på egentligen, säger Tom.

En av de som kritiserade socialtjänsten år 2000 när listan skrevs var före detta närpolisen Stefan Anering. Han tycker fortfarande att socialtjänsten är för passiv och är kritisk till att det satsas för lite resurser på ungdomar i området.

– Alltså, jag menar en ungdom som låses in på ett ungdomshem, jag vet inte vad de kan kosta men det är ju flera tusen kronor per dygn som man kostar. Skulle man bara satsa en liten del av de pengarna på förebyggande arbete så skulle man säkert spara in oerhört mycket, alltså rena kalla pengar till samhället bara förutom allt lidande för de människor som utsätts för de här brotten, Tråkigt nog så gör man inte det och jag vet inte varför, säger Stefan Anering.

Men Stefan Anering är också kritisk till polisens eget så kallade brottsförebyggande arbete som han tycker ständigt har prioriterats bort. Istället fick närpoliserna åka på utryckningar och kommenderingar i form av fotbollsmatcher och demonstrationer och kunde inte upprätthålla kontakten med ungdomarna i det egna området som det var tänkt. Antalet närpoliser på stationen minskades också kraftigt. Stefan Anering har själv sagt upp sig från polisen.

– Många av de här ungdomarna hade vi ju ganska bra kontakt med som säkert hade kunnat byggts vidare på. Vi uppmärksammade de här ju för länge sedan och vi satte inte in alltså tillräckliga åtgärder. Det enda som man kan säga är ju att det är ett uppenbart misslyckande, säger Stefan Anering.

Daniel Velasco
daniel.velasco@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".