Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.
P1-morgon

EU-pengar till Turkiet når inte dem som behöver det mest

Publicerat måndag 11 januari 2010 kl 06.00

Inget annat så kallat kandidatland får så mycket pengar som Turkiet för att anpassas till ett EU-medlemskap, men vår granskning visar att pengarna inte når fram till dem som behöver dem mest.

I byn Aynward-Gülgöza i sydöstra delen av landet har ledaren för byn, Mirza Akbulut, aldrig ens hört talas om EU.

– Inte vet jag vad EU är, säger Mirza Akbulut, byäldste i den flera tusen år gamla byn. Och vadå Europa, vad har de med oss att göra?

I dag går fåren och betar bland ruiner som gör arkeologer på besök eld och lågor medan byborna är mer intresserade av att få riktiga toaletter. Avlopp finns inte och de flesta av byns invånare har inte råd att betala elräkningen.

– Ser du vägen till kyrkan? När det regnar, även om det är bara lite regn går det inte att komma fram på den.

Det är kväll i Aynward-Gülgöza i sydöstra Turkiet och det är becksvart. Mirza Akbulut riktar familjens enda ficklampa mot broarna som rasat runt omkring. Han och hans fru Gule insisterar på att få bjuda på något varmt så vi går in.

Mirza Akbulut slänger ett vedträ i kaminen i mitten av rummet och hans fru Gule serverar te, russin och ekollon.

Medan livet i byn går framåt nästan helt utan moderniteter så är tanken att områden som det här ska närma sig EU-standard. Till det ändamålet har EU vikt många miljarder svenska kronor. Ingen på EU-kommissionens kontor i Turkiet har dock en fullständig bild av hur mycket det rör sig om.

Vi lyckas inte heller få fram summor för alla delar av stödet men för de delar vi lyckas får fram siffror för, landar vi på över 75 miljarder svenska kronor som öronmärkts för Turkiet under åren 2004 till 2012.

Det handlar dels om pengar för att Turkiet ska kunna vara med i vanliga EU-program som Erasmus för utbytesstudenter men framförallt om sådant stöd som syftar till att förbereda landet för EU-medlemskap.

När det gäller den delen får Turkiet i särklass mest av kandidatländer och potentiella kandidatländer. På andra plats kommer Serbien som får mindre än en tredjedel av Turkiets summa. Så är landet mycket mindre också.

En av de fem delarna i det stöd som ska förbereda landet för medlemskap handlar om landsbygdsutveckling, något som behövs i Turkiets fattiga delar. De pengarna har man inte sett röken av i den lilla byn Aynward-Gülgöza.

– Vi behöver vägar, att man lagar våra broar, en telefonledning och hjälp med att betala vår elräkning, åtminstone en liten del av den, det vore snällt, säger Gule.

En av anledningarna är att pengarna sedan 2007 ska betalas ut av det turkiska ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling, men ministeriet har inte lyckats få på plats de myndigheter som krävs för att ta emot ansökningar och fördela pengarna till behövande bönder och landsortsbors projekt.

Det handlar om uppåt 75 miljarder svenska kronor som helt enkelt har frusit inne i väntan på att allt är på plats.

Eftersom pengarna går tillbaks till EU om de inte använts före 2013 så kommer det att bli stressigt att få ut pengarna när väl rätt myndigheter kommer på plats, och det är inte ens klart när de kommer att finnas.

– Vi överlåter det till Gud. Han förbarmar sig över oss, säger Mirza Akbulut.

När pengarna väl kommer igenom de turkiska myndigheterna återstår det att söka pengarna, något som är lättare sagt än gjort, särskilt för bönderna här som ofta är analfabeter.

Över 100 mil bort, i huvudstaden Ankaras lyxiga shoppingkvarter, ligger en äldre kvinna på marken och ber till Gud om hjälp. Hon ber om förändring och hon sjunger för de förbipasserande, speciellt för de som lägger en slant i hennes hand.

Helena Storm är förstasekreterare på Sveriges ambassad i Ankara. Vi träffar henne tillsammans med en kollega.

– Att det är komplicerat att ansöka det är ju ett faktum. I mitt tidigare jobb med människohandel träffade jag professionella NGO:er i Bryssel som helt enkelt valt bort kommissionen. Det var helt enkelt alldeles svårt, administrativt, jobbigt, säger Helena Storm.

Ett annat problem när EU-pengarna ska fördelas är att det som brukar kallas civilsamhället, alltså till exempel frivilligorganisationer och fackföreningar, fortfarande är så outvecklat efter många år av politiskt förtryck, inte minst efter militärkuppen 1980.

Det finns få organisationer som jobbar för till exempel lantbruksutveckling, jämställdhet och mänskliga rättigheter och de som finns har inte kompetensen att klara av de ovanligt krångliga ansökningshandlingarna.

För att hjälpa frivilligorganisationer att söka pengar har det bildats en särskild organisation. Den heter STGM och Levent Korkut är chef för den.

– De flesta NGO:er finns i stora, utvecklade städer av medelklassen, intellektuella. Det är eliten.

Vi träffas på ett italienskt trendigt kafé med ung publik 100 meter från där tiggerskan sjunger för Turkiets framtid.

När han beskriver situationen i Turkiet för organisationer och därmed också potentiella mottagare av EU-stöd så är det en dyster bild som träder fram.

Det är mest eliten i väl utvecklade storstäder som engagerar sig i frivilligorganisationer. De når inte ut till gräsrötterna och det blir sällan av att driva rättighetsfrågor och verkligen få till stånd en förändring.

De östra delarna beskriver han som ett mörkt område för frivilligorganisationer.

– De fattiga delarna är svarta fläckar. Det är stor skillnad mellan öst och väst vad det gäller antal frivilligorganisationer.

Det är ytterligare ett skäl till att de fattiga delarna i sydöst ofta blir utan EU-medel trots att de så väl behövs. För Mirza Akbülut och hans fru Gule hjälper det inte att folk från stan blir imponerade av att deras hus är så gammalt.

– Ser du vårt hus? Det håller på att rasa ihop. Det håller på att rasa på oss, och ser du den här sidan? den håller också på att falla ned. Så kom någon myndighet hit och sa att vi inte fick förändra något.

Du menar K-märkt?

– Ja, just det. Då sade jag att de fick komma och reparera det. Det håller ju på att rasa på oss. Om ni gör vår röst hörd, om ni hjälper oss, ska vi vara er evigt tacksamma, säger Mirza Akbülut.

Nuri Kino
nurikino@gmail.com

Kajsa Norell
kajsa.norell@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".