Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.
P1-morgon

Bluffkonsulter lurar till sig EU-bidrag

Publicerat onsdag 13 januari 2010 kl 05.00

Föreningar som bara finns på papper och konsulter med falska visitkort som lovar beviljade EU-bidrag mot bra betalt avslöjas nu i Ekots granskning av det stora ekonomiska stöd Turkiet har fått för att förbereda sig för att bli medlem i EU.

Mehmet bor i en mindre stad i sydöstra Turkiet. Så här lät det när han ringde upp en av de falska konsulterna:

– Ok, jag fattar. Vad kostar själva rådgivningen och vad tar rådgivarna, vad kostar de

– Den här rådgivningen, för att ordna alla dina papper, tar de tjugofem miljarder

– Tar du tjugofem miljarder

– Ja, det stämmer

– Du menar alltså att du för tjugofem miljarder kommer du att fixa hela projektet?

– Ja, från A till Ö. Den som ansöker behöver inte göra någonting själv, bara skriva under.

– Ok, ring Ankara och återkom till mig på det här numret. Ok?

– Ok, så det här är ditt nummer. Jag ringer Ankara på en gång.

Mehmet är bonde i en mindre stad i sydöstra Turkiet. Han berättar att en konsult lovar att ordna EU-stöd från Ankara till bönderna som själva inte har en aning om hur man ska gå till väga för att söka pengar.

För 25 miljarder turkiska lire, motsvarande 125 000 svenska kronor, blir han alltså lovad att han ska få EU-pengar till ett projekt för boskapsuppfödning.

Det har skapats en svart marknad för människor som kallar sig konsulter. De har rätt kontakter i Ankara och det vet hur en ansökan ska se ut för att bli beviljade.

De vet också hur man tar betalt av bönderna. Det var en sådan Mehmet först ringde och sedan träffade.

– Ja, antingen betalar man pengar, tiotusen euro för rådgivning och för att fylla i ansökningsformulären eller så kräver de att få vara delägare. Eftersom jag inte har sådana pengar går det inte. Det blir inget projekt, berättar Mehmet.

Det är inte bara i Turkiets fattigare delar som det finns oegentligheter i hur EU-biståndet används. I Ankara har det instiftats nya ord för att beskriva de organisationer som har uppstått bara för att få EU-pengar.

De kallas till exempel congos, commercially oriented NGO:s, frivilligorganisationer med mål att gå med vinst, gongos, government oriented NGO:s, frivilligorganisationer som lyder under regeringen, och bringos, briefcase NGO:s, portföljorganisationer.

Seyda Turkmemetogularri Walsh är internationell biståndskonsult. Hon rekryterades till ett EU-finansierat projekt i Ankara som gick ut på att få militärpolisen och den vanliga polisen att samarbeta, något som är svårt i Turkiet. I stället för att engagera till exempel mänskliga rättighetsorganisationer och parlamentariker bjöd man in helt andra aktörer till mötena.

– På mötet fanns hårfrisörernas förening och bilmekanikerfacket representerade, berättar hon.

När räkenskapsåret var slut hade pengarna inte kunnat spenderas på aktiviteter. Då köpte man datorer för pengarna.

Kritiserade du inte allt det här?

– Jo, det gjorde jag.

Och vad hände?

– “Håll käften. Sånt är livet.”

Var det allt de sade?

– Ja.

När Seyda Turkmemetogularri Walsh tog upp det som hon uppfattade som problem fick hon svaret att sånt är livet och att hon borde hålla käften.

I provinsen Mardin i sydöstra Turkiet upptäckte guvernörssekreteraren Muzaffer Pasaoglu många oegentligheter i EU-finansierade projekt när han började granska en del av dem i våras.

– När vi tog över administrationen för provinsen i april bestämde vi oss för att granska de projekt som var EU-finansierade, berättar Muzaffer Pasaoglu.

Muzaffer Pasaoglu jämförde ansökningarna och beskrivningar av projekten med den faktiska verksamheten. Han kom fram till att många organisationer bara hade ansökt för att komma åt pengarna fast de egentligen inte bedrev någon verksamhet.

Ett av projekten han undersökte skulle enligt ansökningshandlingarna få föräldrar i byar att skicka sina döttrar till skolan. När han åkte runt i byarna hade folk inte ens hört talas om projektet. Det fanns bara på papper.

Vi åker ifrån sydöstra Turkiet, till maktens centrum, till huvudstaden Ankara där besluten i slutänden tas. På EU-kommissionens kontor föreslår de att vi pratar med Fusun Cicekoglu. Hon har lång erfarenhet av frivilligarbete i Turkiet, och då även av fuskare.

Fusun Cicekoglu säger att hon känner till fejkkonsulter men att man inte kan stoppa dem fast man identifierar dem på möten i till exempel sydöstra Turkiet.

– Man kan ibland se av deras klädsel, deras stil, och andra saker att de inte tillhör lokalbefolkningen. Det finns dock inget sätt att tala om för dem att lämna konferensrummet, att de inte är bjudna. Mötena är vanligtvis öppna för alla, berättar Fusun Cicekoglu.

Bonden Mehmets kontakt visar sig vara väl insatt i hur EU-stödet fungerar. Den så kallade konsulten råder honom att skynda sig att söka före årsskiftet för sen kommer det krävas mer egen finansiering i projekten.

Priset har dock stigit till femtio miljarder turkiska lire, alltså ungefär 250 000 svenska kronor.

– Hallå, har du ringt?

– Ja, jag ska förklara. Om du söker före 2010 kommer du att dra många fördelar.

– Nu vill vi veta hur mycket Ankara vill ha betalt? Om ni ordnar själva projektet, ansökan och följer hela förloppet hur mycket pengar vill de ha?

– Vi skriver ansökan och budget och ni behöver inte bry er om något, inte engagera er utan det behövs bara femtio miljarder lire.

Nuri Kino
nurikino@gmail.com

Kajsa Norell
kajsa.norell@sr.se

Mehmet heter egentligen någonting annat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".