Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

Om du inte ligger med mig slår jag ner dig och tar dig medvetslös

Publicerat måndag 15 februari 2010 kl 02.00

Anonym kvinnlig skådespelare på scen i stor stad:

Sexuella trakasserier har varit så vanligt i min arbetsvardag att jag förr nästan inte reflekterade över att det var konstigt. Det bara fanns där hela tiden, som en naturlag.

Dels handgripligen genom tafsande och dels verbalt, och när jag var avvisande gav de här männen tillbaka med ett väldigt sexualiserat språk.

En gång kom en dramatiker och tittade på en repetition på teatern. Jag skulle gå lite tidigare eftersom jag skulle iväg till ett annat jobb. Då sa han "Jaha, ska du iväg och göra porrfilm?".

Eller som en gång efter en föreställning där jag hade bar överkropp i en scen. En regissör som såg föreställningen på ett gästspel i Finland svarade när jag hälsade på honom efter föreställningen, "var det roligt att visa fittan?".

Med vissa män är det så, att de anser sig ha rätt att kommentera människor sexuellt på det där sättet.

Det har också varit fysiskt. Jag hade en kollega som varje gång han kom nära mig "råkade" komma åt mina bröstvårtor, på ett mycket subtilt sätt. Det var vardag.

Men det var speciellt en man det handlade om, och honom var jag rädd för. Han började redan när jag var ung och kom till teatern. Han var vänlig till en början.

Vi skulle efter en tid spela ett kärlekspar. Det fanns ett litet utrymme på scenen där vi skulle gömma oss en stund mitt under föreställningen. Det hörde till historien. Sedan skulle vi ut igen på scenen och spela. De andra skådespelarna spelade på runt omkring oss.

Där inne var han på mig varje kväll. Han försökte kyssa mig och kladda på min kropp. Det var fruktansvärt otäckt att vara instängd med honom, bara några meter från publiken.

Jag kunde ju inte ta mig därifrån, eftersom den enda vägen var tvärsöver scenen vilket skulle ha saboterat hela föreställningen.

Vi var också på turné med den här pjäsen och jag vågade inte stänga till min logedörr helt, eftersom jag hade klaustrofobi. Då stod han där och tittade, eller slank förbi.

Jag var väldigt rädd att bli ensam med honom. Han talade ofta om vad han ville göra med mig sexuellt.

Sedan är det avslutningsfest för hela ensemblen, och då dricker han naturligtvis och blir ännu mer våldsam. Jag är då så rädd att jag ber två scentekniker att sitta på var sin sida om mig och inte lämna mig.

En av dem var dock så klart tvungen att gå på toaletten. Då satte han sig där direkt och började gå på mig, stark och tung, mitt ibland alla andra i ensemblen.

Han talar om vad han ska göra mig, och om jag inte går med på att ligga med honom ska han slå ner mig och ta mig även om jag är medvetslös.

Ingen sa något, ingen hjälpte mig, för alla var rädda för honom. Han är stor och omåttligt våldsam.

När han var tvungen att gå på toaletten sa jag åt en av de manliga skådespelarna att gå ut och starta bilen och hålla dörren öppen.

Jag och sufflösen, en liten tunn tjej, stack därifrån. Han upptäckte det och sprang efter.

Han kastade sig på oss. Sufflösen försökte hjälpa mig, men henne slog han till så att hon föll in i en buske. Han hade en väska full med böcker som han slog i huvudet på mig. Jag lyckades springa iväg och vi kunde kasta oss in i bilen och åka iväg.

Jag har under många år skyddat den här killen, bara pratat med vänner om vad som hände och inte sagt vem det var. Det är först på senare år som jag har börjat säga hans namn.

Jag fick på något sätt lära mig att det är synd om de här männen om jag säger ifrån, för de är ju inte medvetna om detta, de är inte skyldiga. Det är ju inte klokt, men det var så det var.

Jag är dock en tuffare kvinna idag. Det sexualiserade språket hör jag även i dag. Det är en kultur som för de här männen är helt normal.

Men så är verkligen inte med alla manliga kolleger, det måste jag understryka. Jag tror att det är bättre i dag, trots allt, även om den här kulturen finns kvar, framförallt hos de äldre.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".