Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

Mitt örhänge fastnade i regissörens tröja, han började smeka min kropp

Publicerat måndag 15 februari 2010 kl 02.00

Anonym kvinnlig skådespelare på scener i större stad:

Den första gången jag blev sexuellt trakasserad var på teaterskolan där en lärare var ute efter flera av oss kvinnor.

Han väntade en dag utanför skolan och ville promenera hem med mig. Han tog min hand och stoppade ner den i sin ficka. Jag drog upp den.

Han tog den igen och stoppade tillbaka den. Jag drog upp den. Han tog tag i min hand igen och stoppade tillbaka den ner i sin ficka. Sedan kunde jag inte med att dra upp den igen. Det blev så pinsamt.

Så vi gick hela vägen hem med mig med händerna sammanflätade i hans duffelficka. Det var jättekonstigt.

Några veckor senare erbjöd han mig en roll. Det skulle vara i Stockholm, vilket var en stor grej för mig.

Han ville prata om rollen med mig och sa att vi skulle prata om manus hemma hos honom efter skolan. Jag tyckte att det kändes jobbigt och undrade om vi inte kunde ses på skolan eller på någon mer neutral plats, men det gick inte tycket han.

Jag gick ändå dit eftersom en roll i Stockholm var en stor och viktig grej. Han hällde upp vin och började prata. Efter en stund frågade jag efter manuset. Det fanns så klart inget manus i hans hem. Då förstod jag och reste mig för att gå.

Han försökte trycka mig tillbaka ner i stolen. Jag blev rädd och ryckte till. Då fastnade mitt örhänge i hans tröja, så jag satt som fastlimmad med kinden mot hans bröst.

Medan jag försökte lirka loss örhänget började han smeka mig över hela kroppen. Sedan blev det tumultartat.

Örhänget lossnade men ramlade ner på golvet. Av någon underlig anledning skulle jag ändå plocka upp det så jag gick ner på knä. Då halvlåg han över mig medan jag fick leta rätt på örhänget.

Konstigt nog var jag då inriktad på att även rädda hans värdighet. Så när jag kom upp sa jag bara något överslätande och försvann därifrån.

Så småningom fick jag veta att det hade gått över gränsen även med två av mina klasskompisar. Han hade också smekt kvinnor över stjärten när vi arbetade.

Vi gick till rektorn för att berätta. Rektorn sa att han skulle ordna ett möte med hela klassen. Vi hade ett möte och då sa rektorn att han hade diskuterat anklagelserna med regissören.

Regissören förnekade kategoriskt att det hade hänt, trots att vi var flera. Rektorn talade om att han trodde på regissören och menade att vi kanske skulle rannsaka oss och fundera på om någon av oss egentligen var förälskad i den här regissören.

Vid ett annat tillfälle ville en filmproducent att jag skulle posera naken framför kamera. I en platsannons på arbetsförmedlingen letade de skådespelerskor till en samproduktion med SVT, en dramadokumentär som skulle skildra FN-soldater.

Det skulle vara en audition. Jag fick tid och en adress i centrala stan. När jag kommer in i en lägenhet förstår jag att det är något som inte stämmer. Det är inget kontor.

Jag frågar vart jag ska gå och jag visas in i ett rum. När jag går runt hörnet ser jag att han låser sjutillhållarlåset och drar ur nyckeln. Då blir jag orolig.

Han berättar om filmen och det låter intressant. Vi pratar om manus och produktionen. Han har en riktig kamera där och han tar ett foto på mig mot en vägg. Han är stor, muskulös och tar sedan av någon underlig anledning av sig byxorna och går runt i kalsongerna.

Han vill att jag ska ta av mig kläderna. Jag frågar varför. Han säger att han måste se min kropp. Jag säger att jag kan skicka väldigt noggranna mått till honom. Det räcker inte säger han. Han måste ha bilder utan kläder.

Eftersom manuset utspelar sig mellan 50-tal och 90-tal ska man kunna se om kroppen kan åldras. Han ville också se om mina ben verkligen var så långa så de passade till filmens nakenscener.

För att lugna mig tog han fram pärmen med bilder på avklädda flickor, ett galleri av ett 40-tal unga osäkra flickor i varierande poser med bara behå och underbyxor.

Sedan sa jag att jag måste gå nu. Jag sade att min man väntade utanför och att han hade bråttom till jobbet. Bara det att jag är tvungen att hänvisa till min man, vilken enorm maktlöshet det är.

Mannen släppte ut mig. Jag var fruktansvärt rädd.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".