Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

Teaterläraren började kyssa mig på halsen

Publicerat måndag 15 februari 2010 kl 02.00

Anonym kvinnlig skådespelare på scen i stor stad och i region:

Det var välkomstfest för den nyantagna klassen på teaterutbildningen.

Det som hände var att jag var på väg hem från festen lite tidigare. Jag gick runt och kramade om folk inför sommarlovet, både elever och lärare.

När jag kom fram till en manlig lärare så kramade jag om även honom. Han var kraftigt berusad och kramade tillbaka, väldigt hårdhänt, och började smeka mig på ryggen.

Då sa jag att nu är det bra, hej då, men han lyssnade inte utan började kyssa mig på halsen. Jag fick använda mig av all min fysiska styrka för att komma loss. Sedan gick jag snabbt därifrån.

Innan jag lämnade rummet vände mig om och tittade in över festen en sista gång. Han stod på andra sidan rummet, och stirrade fokuserat på mig.

Jag gick bort till hissen för att åka ner och hämta mina ytterkläder. Då jag tryckte på hissknappen kom han snabbt gående runt hörnet. Han stirrade hela tiden på mig. Jag trodde först att han också skulle gå in i hissen, men istället gick han ut i trapphuset och började gå ner.

Jag tyckte att det hela kändes så pass obehagligt att jag inte vågade åka ner i hissen ensam, utan hämtade därför en tjejkompis som lovade att följa med mig ner.

Hissen stannade, precis som jag varit rädd för, på våningen under och läraren klev in. Han släppte mig inte med blicken och tittade inte ens på min väninna.

Han sa att han skulle ner till sitt nya kontor och inviten var helt uppenbar. Jag blev väldigt stressad och gick ut ur hissen tillsammans med min kompis. Sedan satt jag kvar och väntade en halvtimme tills jag fick sällskap vidare.

Dagen efter ringde jag till en av mina lärare och berättade för henne vad som hänt. Hon tyckte att min manlige lärares beteende hade passerat alla gränser och var helt oacceptabelt, men hon var också nära vän till honom.

Hon sa att det inte fanns något som helst försvar för vad han hade gjort, men att det kanske fanns en orsak till att det blev så som det blev. Vi hade ett långt samtal om huruvida lärare och elever överhuvudtaget ska dricka tillsammans, och om teatervärlden och dess ibland "suddiga gränser".

Jag sa att det som hänt fortfarande inte var mitt ansvar och hon höll med mig. Hon skulle tala med honom och sen skulle han få ringa upp mig och prata om vad som hade hänt.

Han ringde några dagar senare och jag berättade vad han hade gjort. Han skämdes något enormt och sa att han hade varit så berusad att han inte kunde komma ihåg vad som hade hänt, och frågade om han hade skadat mig på något vis.

Jag sa till honom att jag hade blivit fruktansvärt rädd och att jag tyckte att det var tråkigt eftersom jag hade sett fram emot att ha just honom som lärare. Då började han gråta och bad om ursäkt.

Jag sa till honom att jag inte tänkte anmäla det den här gången utan låta det vara, men att om jag någon mer gång fick höra att han varit inblandad i något liknande så skulle jag inte tveka att berätta.

Efter detta deltog inte han på skolans fester på samma sätt, och kom han så hade han oftast sällskap av sin fru.

Jag hade honom heller inte så mycket som lärare under resten av min utbildning. De få tillfällen som bjöds hamnade jag alltid i en annan grupp. Det är svårt att veta om det var slumpen eller ett medvetet val att det blev så, men om så var fallet tycker jag att det var ett orätt pris som jag fick betala för någon annans felsteg.

I efterhand tycker jag också att det var fel att situationen löstes på det sättet den gjorde. Skolan borde ha varit mycket mer delaktig i stället för att låta mig, en ung elev, själv göra upp med sin lärare efter detta som ändå måste betraktas som ett allvarligt övertramp. Som om detta hade varit ett problem oss två emellan, och inte skolans angelägenhet.

Att jag inte anmälde handlade också om att det förmodligen hade blivit en långdragen process som skulle ha gått ut över mina enda år på teaterskolan, därför tvekade jag.

En annan gång var på en liten teater i Sverige. En kollega till mig hade bjudits över till teaterchefen på ett glas vin och hon märkte snabbt att chefen hade andra intentioner med det hela än att bara prata.

Hon och jag hade bestämt att vi skulle ses den där kvällen och hon ringde och bad mig komma till honom istället. Jag kom dit och det var uppenbart att han tyckte att jag kom mycket olägligt.

Vid något tillfälle lade han handen på mitt lår. Då smällde jag till honom på handen och sa att det där inte fungerar med mig. Sen sa jag till honom att han väl förstod att jag var där som min kollegas förkläde. "Ja det förstår jag väl att du är" var svaret jag fick.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".