Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

Regissörens hand kom in under klänningen

Publicerat måndag 15 februari 2010 kl 02.00

Anonym kvinnlig skådespelare på stor scen i stor stad:

Den första indikationen på att något var konstigt var att jag skulle skicka en helkroppsbild innan jag kom till teatern och det är inte så vanligt, han ville se hela min kropp.

När jag kom dit hälsade jag på honom och det första han säger är "du är större i verkligheten".

Jag kände ingen där och jag var yngst och skulle spela en flicka. Vi var tre kvinnor i produktionen, dubbelt så många män.

Regissören var superomhändertagande, la armen om och sa att jag jobbade bra, och det är skönt att höra när man är ny.

I en scen skulle jag stå i vatten i jättevackert ljus och då ville regissören att jag bara skulle ha trosor på mig. Det ville jag inte. Jag skulle stå med ryggen mot publiken och liksom tvätta mig och när vi repade scenen kom scenografen fram och sa att jag skulle hälla vattnet över mig, så där vackert.

Det kanske inte låter så konstigt men det sades med en konstig känsla. Men jag sa nej, om jag ska står här naken då vill jag tvätta mig ordentligt, inte bara stå och se vacker ut. De ville sexualisera scenen på något sätt.

Ju närmre premiär, desto mer fysisk blev regissören med mig. Han kunde ta liksom på revbenen, man känner att han liksom känner på min kropp. Det kändes obehagligt och det kändes som att jag skulle ha sagt till tidigare att jag inte ville att han skulle ta i mig.

Efter premiären skulle vi skåla i champagne ute på scenen och då hade jag fortfarande på mig min klänning från pjäsen. Jag pratade med två kollegor.

Regissören kommer fram och pratar, sedan ställer han sitt glas precis vid mina fötter. När han ställer sig upp så drar han sin hand upp längs med mitt ben, längs vaderna och mitt lår, under min klänning.

Jag blev helt ställd. Kollegorna såg också vad han gjorde, så i stället för att säga ifrån sa jag typ "nej, inte nu" och så skrattade jag bara, och alla andra började också skratta, men sedan när jag gick därifrån så kändes det obehagligt.

Sedan var det premiärfest och då hamnade vi bredvid varandra. Hans fru var där också. När vi skulle säga hej då var det dags för kram och plötsligt fick jag hans två händer rätt på rumpan.

Jag berättade allt för teaterchefen och berättade för de andra två kvinnliga skådisarna. Jag fick stöd. Ledningen tyckte det var bra att jag sa vad som hade hänt. Regissören kommer nog inte att få jobb där igen.

Jag har blivit mycket på min vakt mot äldre män och är försiktig med hur jag säger saker, hur jag ser ut, är mer rädd för fysisk kontakt, jag kan bli helt stel om någon kommer nära.

Det känns som att det som hänt var mitt fel, att jag skulle ha sagt ifrån och jag undrade över varför jag skämtade överhuvudtaget, det gör ju det bara enklare för honom att jag slätar över det. Egentligen är det han som ska skämmas.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".