Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

"Åh, de är så små, små vackra och så söta ben"

Publicerat måndag 15 februari 2010 kl 02.00

Anonym kvinnlig skådespelare på stor scen i stor stad och region:

Jag jobbade på en teater ute i landet och ensemblen från en annan teater var där på gästspel.

Jag gick för att tacka för föreställningen och stod och pratade med några av dem. Från out of the blue kommer en av de manliga skådespelarna klampande in mellan oss, mitt i samtalet, nyper mig i kinden och säger "du var väl en liten sexig en!".

Jag vill säga något dräpande för att slå tillbaka men kommer av mig för skådisen är en gammal gubbe och jag tycker lite synd om honom. Jag går därifrån och mår inte bra av det, på grund av att jag inte drog gränsen, för att jag inte försvarade min integritet.

Jag mådde riktigt dåligt av det, det gnagde länge, kanske mest för att jag inte stod upp för mig själv.

Några år senare sitter jag på en annan stadsteater och en jämnårig kollega kliar mig i nacken på ett sätt som inte är kamratligt, som är sensuellt. Då hade jag inga som helst problem med att säga ifrån: "Vad gör du, jag är väl inte din jävla katt heller?"

Jag har funderat mycket på varför det var enkelt då och svårt med den äldre, kändare mannen. Kanske för att han var jämnårig, och då tyckte jag inte "synd om honom" när jag säger "nej". Märkligt hur jag i fallet med den äldre kända kollegan tog ansvar fast det var han och inte var jag som hade gått över gränsen.

Ytterligare en gång var när jag jobbar tillsammans med en annan äldre väletablerad manlig skådespelare. Han smekte mig ofta på handen eller på benet och sade: "Åh, de är så små, små vackra och så söta ben."

Jag mår bara mer och mer dåligt ju mer han gör det. Under den uppsättningen vek jag mig och gjorde mig mindre och mindre. Det är en väldig skillnad när någon rör vid en för de vill ge närhet och det känns när de gör det för att sno närhet.

Till slut tröttnade jag på alla smekningar. Då sade jag till honom att sluta klappa för jag kände mig som ett köttstycke eller som en jävla hund. Han blev förtvivlad och bad om förlåtelse, för han hade inte ens reflekterat över att han gjorde det, och det slutade omedelbart.

Den här gången så vågade jag till slut sätta en gräns, vilket gjorde att känslan av obehag kring upplevelsen inte levde kvar lika länge som sexiga kindnypet då jag bara smet iväg. Jag tror att det är viktigt att våga sätta gränser, för annars sitter obehaget kvar.

Det är definitivt en fråga om makt, har man makt så kan man ta för sig. Är man äldre och etablerad har man makt. Jag visste att om jag drog igång någonting, som en anmälan, så insåg jag att de här männen är både äldre och kändare och har därför mer makt än mig.

Så det är svårare än man tror, för det kan kosta... Mycket. Kortsiktigt. För i ett längre och personligare perspektiv kostar det mer att låta bli att dra sina gränser.

Men det är tyvärr så att kvinnor blir snabbare bedömda om de är lite besvärliga, de manliga konstnärerna kan vara hur besväriga som helst, de får i vilket fall utrymme, roller och får stanna kvar. Kvinnor får ta ansvar för situationen och ta konsekvenserna av den, även när vi inte har skuldbördan.

Vi får bära på det själva, i stället för att gå till ledningen. Det är som tjejerna som inte anmäler en våldtäkt, de som tänker att de skulle ha haft en längre kjol. Man tar ansvar för så mycket av deras skit.

Folk i chefsposition försöker skydda sitt blundande för trakasserier på något sätt med att säga "han är så där, han är ju en stor konstnär".

Jag har aldrig fått någon vägledning om vad jag ska göra på en arbetsplats om jag blir trakasserad, det har aldrig hänt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".